Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

@ISbit:

Där är jag tvärs emot. En weekend kan man givetvis prova men det är inte samma känsla som att kasta sig ut i det okända. Provbo i ett ghetto eller nåt. En helt galen upplevelse!

Det är där du kan ta chansen att växa lite som person. Lära känna allt som är utanför din comfortzone. båten till Åland... inte

Edit på det:
Har aldrig varit ensam på resor, det är vä där man har läge att umgås med människor som man inte måste träffa igen? Använd det..

Det jävliga är att andra halvan brukar kunna det där med "krims krams" och inreda.
Själv har jag inga blommor eller liknande i fönstren, det två ca 1½ år att få upp gardiner..

Det där med mat? Hur fan gör man sånt liksom, alltid andra halvan som tog hand om det med..

Mystiskt på nåt sätt...

Har som sagt startat resor själv men aldrig slutat med att man slår följe med någon några. En stor del av tjusningen faktiskt

Yes, hostels är bästa sättet

Sökte ett nytt jobb innan jul här precis, och allting verkade gå utmärkt och de sa att jag var klippt och skuren för jobbet.

Hade en telefonintervju med den externa rekryteraren, som sa att allting verkade utmärkt och nästa steg var att denne skulle ta kontakt med chefen på företaget som sökte en anställd.

Nu har det gått över en vecka utan att jag hört någonting, och rekryteraren har slutat svara både på mail och telefon, får inte tag i denne över huvud taget.

Jag har full förståelse för att det kan vara fullt upp, eller något har hänt privat som flyttat dennes fokus någon annanstans, men det är inte svårt att bara skriva en rad om det och skicka så man slipper gå och vänta, blir djupt irriterad över nonchalansen.

Vet fortfarande inte om jag kommer att bli sjukskriven eller friskförklarad. Den nye psykiatern tog inte ställning till min arbetsförmåga i sitt utlåtande så nu är det upp till pensionsanstaltens läkare att ta ställning. Utlåtandet som jag haft möjlighet att ta del av är även väldigt tvetydigt så känns som det kan gå lite hur som helst. Vet inte om detta kommer att ta dagar eller veckor innan jag får ett beslut. Lever lite i ett tomrum just nu med en del ångest och oro som ständigt gnager.

Har för mig att man ska få svar inom 4 månader vid ansökan om sjukersättning.

Jag bor dock i Finland. Tidigare beslut har kommit inom några dagar eller några veckor så inte ska det väl ta så lång tid här. Får man i alla fall hoppas.

Vad mer exakt är det som gör att du inte kan arbeta, alls, oavsett kategori? Nu, inte för 10 år sen eller på senaste tiden utan nu liksom. Har läst några av inläggen men inte riktigt fattat vad hela temat är annat än att du inte jobbat på väldigt länge och blivit nyprövad. Eller?

Jag vet inte hur jag skulle klara av ett arbete då det är så länge sedan jag jobbat. Kanske det skulle gå bra eller så inte. Jag har i alla fall någon grad av koncentrationssvårigheter och dåligt minne enligt min egen uppskattning. Samt har svårt (dålig motivation) att hålla på med samma uppgift/arbete under mer än ett par timmar i sträck. Enligt pappren har jag: F23.3 Andra akuta vanföreställningssyndrom F33.9 Recidiverande depression ospecificerad. För F23.3 anses läget vara antingen remission eller resttillstånd. Har i alla fall varit deprimerad till någon grad de senaste 20 åren (förutom kanske ett par år) med skov när depressionen har varit värre. Största orsaken till mina depressioner har nog varit arbetslöshet. En sak som jag vet att jag inte klarar av längre är att vara arbetslös (var nära att ta kontakt för att bli inlagd på psyket för en vecka sedan då jag inte längre klarade av mig själv då jag inte visste om psykiatern överhuvudtaget skrivit något utlåtande). Det är totalt mörker och ser inget hopp överhuvudtaget att få ett avlönat jobb på egen hand någonsin mer i mitt liv. Orkar inte skriva jobbansökningar eller ta kontakt med arbetsgivare då det känns helt hopplöst efter att jag inte ens fått komma på arbetsprövning då jag verkligen försökt. Skulle i det läget inte vilja ha några sociala kontakter alls och bara försvinna. Ser bara två sannolika alternativ i mitt liv, antingen vara sjukskriven eller leva på socialbidrag. Man har ju inte ens rätt till arbetslöshetsersättning om man inte klarar av att söka jobb. Har även väldigt låg stresströskel, minsta besvikelse eller motgång kan få mig ur balans.

Får ingen ro i väntan på ett beslut efter att ha läst min nya psykiaters utlåtande. Hans grundinställning tycks vara att om man är tillräckligt psykiskt frisk för att ha körkort så är man tillräckligt psykiskt frisk för att arbeta heltid eller söka arbete. Och att man inte kan vara svårt deprimerad om man kan ha ögonkontakt och svara på frågor.

Det kan lösa sig ändå!

På utredningar värderar de ens praktiska förmågor och skiter i hur de känns inuti, vårdvägens riktning för sånt här är bara exponering exponering exponering. Det är en rätt kallblodig process, men samtidigt måste den finnas för att filtrera bort skitsnack. Båda sakerna kan översättas till jobbfärdigheter, på min utredning fick jag typ skruva ihop en IKEA-pall, sortera lite kuvert i fack på en vägg med namn och stå på en stol i 30 sekunder. När jag fick ihop de grejerna och inte verkade helt dum i huvudet på lite frågeformulär/tester upplevde de att allting var helt ok för entry level skitjobb utan hänsyn till något annat än sysslan i sig. Skitsaker som att jag slog sönder händerna/fick adrenalin upp till öronen så fort jag hamnade utom 100 meter från en toalett var tydligen inte viktigt haha. Riktig cirkus det där.

Kognitiva attackvinklar på negativa spiraler brukar ha lite bättre resultat på vanor och beteenden. Jag själv fick peta i mig åtminstone 10-12 olika mediciner före jag insåg att det hjälpte fan inte utan gjorde bara misären mindre outhärdlig på bekostnad av annat. Men avstängd kommer man ingenstans heller som du säkert redan vet.

Sjukpensionär för depression utan praktiska konsekvenser lär du inte få bli, däremot kanske du kan söka inkomststöd/bidrag vad de nu har för upplägg i Finland och vända dig till psyket för ett längre upplägg KBT. Om det inte testats redan. Längre upplägg snackar jag inte om 2 månader utan det kan ta flera år och är en rätt ihärdig process. Men det fixade samtidigt att lyfta ut mig från 24/7-vård till självförsörjande egenföretagare på ett par år - så vad fan liksom? Om du inte har gått den vägen, testa. Det är rätt sjysst faktiskt, med lite tur kan man till och med garva åt sig själv på vägen ett par gånger och då känns allt mycket lättare.

Är ett modeord atm

@Masyve: Problemet för mig är att jag gett upp allt hopp om att det ska ordna sig med jobb och så. Den enda vägen tillbaka som jag ser är att någon ordnar med arbetsprövning och jobb åt mig. Osäkerheten med att vara egenföretagare tor jag inte att jag klarar av. Framtiden känns bara hopplös.

Det har hänt en gång förut och nu hände det igen.
Utebliven lön.

Det brukar dock lösa sig med lite telefonsamtal så att jag får dubbelt månaden efter. Detta är extrapengar från ett extrajobb så jag klarar mig ändå men det är en aning frustrerande.

Skickades från m.sweclockers.com

Känner mig lite nervös, men utan eg anledning.

Satt och pratade med en bekant som nyss köpt en dator här om dagen, lite ang överklockning etc. Efter samtalet började jag fundera vad jag körde för klock egentligen?
Så gick in i bios. "Ah, juste, 4.5GHz känndes lagomt för... öhh, var det tre-fyra år sedan, mer?" Sedan ser jag temp i bios.....

Den var hög.

In i windows, öppna realtemp, starta ett program och pang över 100 grader!

Kylaren totalt igensatt av damm. Blåste ur allt damm ur datorn, rengjorde alla fläktar/filter. Satte ihop och startade datorn.

Öppnade realtemp och ett program igen:

Så nu sitter jag och hoppas att inet hinner få hit lite kylpasta innan min cpu smälter bort

PS. Delid med nån arctic silver mellan cpu och ihs. Har tydligen torkat som fan. Men hade väldigt bra temp's sist jag kollade... Ja för, uhm, flera år sedan.

Jag börjar ledsna ur på bostadsmarknaden, jag har lyckats spara ihop kontantinsats trodde jag men nu stiger priserna i högre takt än vad jag hinner spara ihop, fina gårdar säljs till "folk" som ska ha det som investering/sommarställe. Sedan står husen tomma större delen av året, byarna dör ut. Själv får man nöja sig med att hyra en bostad, men det lär väl bli marknadsmässiga hyror så man får än mindre att leva på och än mindre möjlighet att spara ihop till ett hus.

Så jävla irriterad.
Klämde en sata kabel och nu är nya datorn död 😪

...huh? Kan du inte byta ut kabeln/sätta den i en annan port osv.? Vad hände?

Satte i en ny hårddisk och klämde kabeln när jag stängde bakluckan.
Moderkortet är helt dött. Hoppas inget annat strök med.

Fick hem ett brev med kreditavtal från Klarna att jag tydligen handlat på kredit hos dom, när jag handlat på Apotea för typ 100 kr. Gick in på Klarna och såg att det skapats ett konto för kreditköp, gick ju inte att ändra själv att betala av skiten direkt, då detta var av misstag - å vem fan vill ha detta lilla köp med en effektiv ränta på 30 % eller vad avtalet benämnde + nån avgift för varje månad man ej betala...
Har handlat med Klarna många gånger förut och alltid betalat direkt utan problem, vet inte om jag var trött när jag gjorde detta köp eller om det gjort så detta kredit-konto är förinställt eller något..

Därmed fick jag lov att kontakta supporten (som dock svarade direkt och fick snabb hjälp), så fick de lägga om skiten så jag kan betala direkt. Det var benämnt betala med ''konto'', som i min tolkning var att betala med mitt bankkonto. Även personen i supporten sa att han lämnat denna feedback att det bör ändras till typ ''Kreditköp'' istället för konto...