Skrivstil --> på väg att försvinna?

Är född 97 och gick i en liten skola ute i en liten by. I årskurs 1-3 så hade vi skrivstil rätt frekvent, vissa lärde sig skriva väldigt fint, medans jag och många andra inte var lika flitiga. Om de fortfarande gör det idag är jag ytterst tveksam till.

Kan inte skriva någonting idag på skrivstil, kan inte ens skriva mitt namn rakt på ett papper... Gör allt på datorn idag. Inte lite pinsamt när man skriver på jobbkontrakt och liknande som kräver underskrift och de stirrar lika förvirrat varje gång vad det är man klottrat dit

Min bror född 03 (14 år som din son) vet vad skrivstil är, han har gått större skolor i staden och där utövar de inte skrivstil i någon större skala.

Kunde skriva riktigt snyggt med skrivstil i skolan men idag kan jag knappt skriva mitt namn. Bryr mig inte ett dugg om detta eftersom skriven text sällan används idag. Skolan är dock konservativ och man lär sig sällan relevanta saker där.

Synd att det är påväg bort men går väl inte att hindra riktigt... jag är 91a men lärde mig knappt att skriva med penna pga en speciell uppväxt/utbildning, men är riktigt avundsjuk på folk som kan skriva skrivstil.

Det sjuka är att dom också kan läsa vad som står... jag måste åka till farmor om jag får ett brev skrivet med skrivstil så hon kan tolka skiten xD

Jag är i 20 års åldern, vill minnas att vi lärde oss skrivstil i 1-2an och då övade vi väldigt mycket. Det kan ha varit för att vår lärare var av den äldre skolan. Tyvärr slutade vi skriva skrivstil efter det och det glömdes bort, idag kan jag inte skriva det "flytande".

Ja visst är det skönt? Jag tvingades lära mig skiten som ung och har aldrig(!) någonsin haft användning för det. Inte en enda gång har jag varit tvungen att använda den färdighet jag tvingades lägga så enormt många timmar på.

Även jag lärde mig skrivstil för många år sedan på lågstadiet, vilket är tid som hade varit bättre spenderat på annat eftersom jag aldrig haft någon nytta av det. Min namnteckning är en krumelur som man får ha mycket fantasi för att uttyda mitt namn ur, vilket är som det ska vara i min åsikt. En namnteckning ska vara personlig och behöver inte vara läsbar, det är ju det man har namnförtydligande till.

Vill minnas att lära sig skrivstil skall vara bra för hjärnans utveckling och finmotoriken. Vad nu det skall vara bra för... /s

85a skriver allt med skrivstil eller om man ska kalla det för stenografi för endast jag kan uppenbarligen tyda det.

tror inte den är 100% korrekt utförd men skriver som jag själv tycker känns smidigt.

Jag är 36 år, lärde mig skriva i skolan men utvecklade aldrig någon vacker skrivstil. Ser för jävligt ut. Däremot är jag snabb på tangentbord. Alltid något.

Jag är inte orolig för mina barns förmågor att skriva/läsa utan mest det skit som de läser och skriver. Det är väldigt slappt i skolan, och hemma kollar de bara på dynga på tv och youtube. Sätter man igång en dokumentär eller försöker förklara hur något funkar blir man nästan spottad på av hela familjen.

Faktiskt skrivit riktigt mycket med penna och papper. Dock inte blivit någon duktig skrivare för det (skriver som 5åring). Det med signatur är inte min grej

Skrivstil är väl en sak, inte livsnödvändigt, men skriva sin signatur för pass, körkort o.s.v. borde skolan lära ut. Hört att 18-åringar numer ”signerar” avtal genom att bokstavera sitt namn. Tillbaka till att sätta X på signaturraden alltså...

Skickades från m.sweclockers.com

Jag är 19, lärde mig och tränade mycket på skrivstil i låg/mellanstadiet precis som alla andra på den tiden, innan datorer blev stort. Blev nästan lite chockad när jag läste ditt inlägg. Självklart skriver man egentligen nästan alltid på datorer nuförtiden, men man måste väl för f*n ändå lära sig skrivstil, eller? Hoppas endast det är din sons skola som inte lärt ut det, och inte hela landet..

Född 96, 21 år gammal
Min handstil överlag är riktigt vedervärdig. Har nån egen smått oläsbar version av skrivstil.
Jag vet att skrivstil var något vi jobbade med i grundskolan, men jag gjorde det aldrig ordentligt, och det lades ingen super vikt vid det.

Idag skriver jag under mängder med saker dagligen, och kan nästa skriva hela mitt namn i skrivstil..

EDIT; som personen ovan mig hade vi inte heller supermycket datorer på lågstadiet, minns gamla skruttiga P4or som stod i ett hörn. Det kom först på högstadiet då vi hade datasalar, och gymnasiet då vi fick egna bärbara.

Skräp ingen kan läsa, brev från mormor är som ryska. Saknas ej behövs ej

Skickades från m.sweclockers.com

Är 18, har inte lärt mig någon skrivstil i skolan.

Förstår inte riktigt TS reaktion. Varför skulle en 14-åring ha behövt använda sin namnteckning, alt. var skulle han lärt sig det? Och sen när är namnteckning likställt med skrivstil? Namnteckning går ju bara ut på att "skriva" sitt namn så snabbt som möjligt.

Lärde mig skrivstil för 20 år sedan men har aldrig sett något behov. Känns som något man lika gärna skulle kunna lära sig i konstundervisning.

Känns lite som ett AA möte där alla berätter hur gamla dem är och när dem började lära sig skrivstil och om dem fortfarande använder det.

ONT:

97a och jag "lärde" mig kursivt i ungefär 1:an-2:an men tog inte ann det mycket då jag ändå hade läs-och skrivsvårigheter. Nu blandar jag kursivt och textat, vissa bokstäver i textat men de flesta i kursivt beror på vilka som är lätta att kunna ha ett bra flytt på. Mest så använder jag av kursivt när jag skriver på papper men då är det huvudsakligen jag som ska läsa mig av det och de flesta andra kan inte läsa vad jag skriver, slarvigt säger många.

När man fick brev från farfar och farmor på rumänska och kursivt.... pappa fick läsa det åt en hehe

Född 98. Vi hade två lektioners introduktion till skrivstil som jag tror vår gammalmodiga lärare stod för snarare än utbildningsplanen. Har ingen signatur eller dylikt för mitt namn, utan skriver det med vanliga bokstäver. Just mitt namn är något jag funderat på att lära mig lite skrivstil för, så att jag har en unik signatur, för avtal och dylikt. Vet dock inte hur viktigt det är längre, numera signerar man ofta avtal digitalt ändå.