Från kompakta bärbara datorer till Intel Evo
Marknaden för bärbara datorer var länge något av ett vilda västern, där det inte fanns någon tydlig standard för vad som kan förväntas av en laptop. I samband med lanseringen av andra generationens Intel Core-processorer, Sandy bridge, påbörjades på initiativ av Intel en ändring.
På Intel Developer Forum (IDF) 2011 presenterades därtill konceptet "Ultrabook" med kompakta men snabba bärbara datorer. Med facit i hand kan konceptet bedömas som ett framgångsrikt recept då mycket av dagens datordesigner har sina rötter i konceptet.
Olika format för prestanda och portabilitet
"Kompakta" Asus U31JG från 2010 hade en tjocklek på nästan 3 cm, men ansågs för tiden vara en kompakt bärbar dator.
Innan Ultrabook var på kartan var det främst större och mer otymplig bärbara som var normen. De då vanligare laptop-modellerna var rätt vanliga att se med stora strömadaptrar, vikter på flera kilogram och varför inte en inbyggd optisk läsare. Formatet berodde till stor del på att tekniken helt enkelt inte levererade tillräcklig energieffektivitet för att bygga snabba men tunna datorer.
Några spridda skurar av tunnare kompakta datorer fanns, men den portabla scenen dominerades av den kategorin av större bärbara datorer. En mer välkänd gren med mer portabel och nättare utformning var Netbook.
Samsung N230 från år 2010 var inget fartmonster med 1 GB primärminne, 250 GB mekanisk hårddisk och en Intel Atom N450 på 1,66 GHz. Batteritiden uppgick dock till nästan 14 timmar.
Netbook-familjen utgjordes av maskiner där fokus låg på litet format, låg energiförbrukning och förhållandevis låga ingångspriser. Detta innebar såklart även att prestandan blev därefter och att vänta ett tiotal sekunder för att ladda in tyngre webbsidor var ingen omöjlighet.
Den tunnare standarden får fotfäste
Asus UX-serien var en tidig serie Ultrabook och blev från start en av de mer populära, långlivade, enligt konceptet.
Med Sandy Bridge hade dock det där med energieffektivitet kommit till den nivån att litet format och hög prestanda var två egenskaper som äntligen gick att kombinera. Tiden för Ultrabook hade kommit och har sedan dess varit en helt egen produktkategori.
Att Ultrabook var en framgångssaga gick snart inte att missa och redan året efter lanseringen av konceptet framgick att det tidigare storpopulära segmentet med Netbook inte skulle få några uppföljare. Att tillskriva Ultrabook all framgång på den bärbara fronten är såklart lite av en överdrift, då även surfplattor var ett för tiden kraftigt växande produktsegment.
Egenskaperna för att få kalla en dator just för Ultrabook var något som Intel specificerade och kraven har ändrats några gånger under åren. Inledningsvis talades om:
Batteritid på minst 5 timmar
Maximal tjocklek om 18 mm för 13-tumsenheter och 21 mm för enheter från 14 tum
Flash-baserad lagring ska finnas (SSHD, SSD och eMMC klassas alla som flash)
Senare inkluderades även krav på överföringshastigheter, anslutningskrav för USB 3.0 eller Thunderbolt, men även en ökad batteritid till 9 timmar vid vila eller 6 timmars vid kontinuerlig videouppspelning. Det stora fokuset var att kombinera prestandan av de tidigare bärbara datorerna med batteritid och portabiliteten från Netbook.
Project Athena
Sedan introduktionen av Ultrabook har stora kliv inom teknik för portabla enheter tagits. Ultrabook-konceptet har dock inte riktigt hängt med och i maj 2019 presenterade Intel det nya plattformskonceptet Project Athena. Fokus för Project Athena är till skillnad från Ultrabook inte längre hårda specifikationer som vikt eller batteristorlek, utan istället att höja förmågan för bärbara datorer och fokusera på användarupplevelse.
Inledande specifikationer för Intel Athena presenterades på Computex 2019.
Specifikationen bygger till stor del på några nyckelvärden, Key Experience Indicators (KEI), som återspeglar hur maskinen upplevs snarare än faktiska värden. KEI kan till exempel vara krav på tiden från start till det att det går att jobba med maskinen, eller att filöverföringshastigheterna via trådlöst nätverk inte är påfrestande långa.
Enheter som uppfyller kraven för Project Athena och framgångsrikt genomgår Intels certifieringsprocess mottar en Intel Evo-stämpel.
