Prestandatester
Det är dags att se hur Corsairs nykomling presterar och ställa den mot några av alternativen på marknaden. Noctuas trotjänare NH-D15 sällskapas av NH-U12A som representanter för det bruna laget. Flaggskeppet från Cooler Master – MA824 Stealth är återigen med i racet och likaså den prisvärda Peerless Assassin 120 SE från Thermalright.
Testerna har utförts på moderkortet Asus ROG Maximus Z790 Hero med processorn Intel Core i7-13700K. Valet av processor föll på i7-varianten då vi vill kunna leverera tillräckligt hög effekt så att kylarna får jobba ordentligt men inte så pass att processorn slår i sin värmegräns direkt. För det scenariot passar Core i7-13700K med sin TDP under turbo på 253 W bra in.
Valet av grafikkort föll på Geforce RTX 4090 Founders Edition. Temperaturerna loggas genom mjukvaran HWinfo64, om ej annat anges är det värdet "CPU package temperature" som redovisas. Datan exporteras sedan till en CSV-fil och efteranalyseras i Microsoft Excel.
Testet är genomfört på vår vanliga öppna testrigg för processorer och grafikkort i ett vanligt rum med rumstemperatur på 25 °C. Då testerna är genomförda på öppen rigg och inte inuti ett chassi är testerna inte nödvändigtvis representativa för de temperaturer som kan förväntas inuti i ett chassi. Testerna är istället gjorda för att ge en fingervisning om hur de tre kylarna förhåller sig till varandra.
Temperaturtester
Den första laddningen tester är genomförda med automatisk fläkthastighet definierat av moderkortets BIOS och inställningar och fläktkurvor är orörda. Processorn är låst till sin fördefinierade strömbudget med ett maximalt TDP på 253 W. Vi redovisar den maximalt uppnådda temperaturen under testet samt snittemperaturen under testets sista minut.
Vid en arbetslast på ungefär 180 W springer Corsairs nykomling upp i toppen med en gång. Den maximala temperaturen är ett par °C lägre än Cooler Masters flaggskepp och tar över kungakronan i detta test.
I FPU-testet ökar arbetslasten till ungefär 220 W och historien återupprepar sig även här där Corsair tar över ledningen med cirka två °C. Ett väldigt imponerande resultat minst sagt.
När vi visualiserar temperaturerna över tid i graferna ovan noterar vi att Corsairkylaren är generellt lägst över hela mätningen. Däremot tenderar den att svänga mer upp och ner under drift.
Som vi kunde notera i testerna ovan bibehåller den bäst prestanda i de första testerna vid 180 W. Vid ett par tillfällen faller den dock bakom Cooler Masters flaggskepp men med dessa avstickare som undantag är den konsekvent mest effektiv på att flytta värme.
När abetslasten ökar ser vi ungefär samma resultat som tidigare dock med skillnaden att den inte sticker iväg uppåt allt för mycket. Egentligen är det bara Corsair A115 och Cooler MAster MA824 Stealth som på ett övertygande vis hanterar den här arbetslasten.
Ljudtester
I nedanstående tester har vi använt samma mätutrustning som vi använder för mätning av ljudnivå på grafikkort men metodiken skiljer något. Som nämnt i inledningen på denna sida är mätningarna utförda på en öppen testrigg. Detta medför att ljudmätningarna inte nödvändigtvis stämmer överens med den upplevda ljudnivån under normal användning. Värdena bör som innan ses mer som en fingervisning för hur de olika kylarna förhåller sig till varandra.
Mätningarna är utförda med 13 centimeters avstånd till kylaren i ett stängt rum och bakgrundbruset ligger på 31 dBA.
Första testet är ytterligare en loggning av temperatur över tid under ett 45 minuters CPU + Cache stresstest från Aida64. Alla tre kylare är normaliserade till 40 dBA.
I det här testet börjar mätningarna skvallra något om var Corsair A115 har en svaghet – nämligen ljudnivån. Här får Corsair se sig själv bli omsprungen av konkurrenten från Cooler Master som är effketivare vid samma ljudnivå. Generellt håller nykomlingen sig själv en bit under Noctuas gamle goding NH-D15 dock men i vissa perioder närmar de sig varandra.
Vid rena ljudmätningar är resultatet både bra och dåligt för Corsair. De medskickade AF140 Elite fläktarna är vid låga varvtal nästan totalt ljudlösa och mätningen vid 600 RPM är ordentligt imponerande.
Det är vid 900 RPM de börjar falla efter lite granna och låter faktiskt något mer än Noctuas NF-A12x25 vid 1200 RPM. Historien fortsätter vid 1200 RPM där ljudnivån är i jämförbar volym med Noctuas åldrande NF-A15-fläkt.
Vid 1500 RPM är det återigen en upprepning av tidigare tester där AF140 Elite lägger sig i nivå med Noctuas NF-A15 och är märkbart mer högljudd än Cooler Masters flaggskepp vid full fräs. Skruvas varvtalet upp till sitt maxvärde på ungefär 1600 RPM är kylaren än mer högljudd och sjunker mot botten av tabellen.
Det finns förutom ren ljudvolym ett addendum gällande kylarens ljudprofil. Som det går att skåda i tabellen ovan är kylaren väldigt tyst vid låga varvtal men när varvtalet börjar närma sig 900 RPM förändras historien något. I bakgrunden av det rena motorljudet och suset från luftenflödet verkar kylaren orsaka någon form av turbulens som uppenbarar sig som ett pulserande bakgrundssus. Ljudet är särskilt märkbart runt 1000 RPM där övriga ljud inte är jättehöga. Men ljudet ligger kvar även när varvtalet skruvas upp och är tydligt även vid maxläget på 1600 RPM.
