Test: Vid samma klockfrekvens
Även om slutresultatet är detsamma fungerar processorarkitekturer på olika sätt, något som ibland försvårar jämförelser. Framför allt handlar det om huruvida fokus ligger på hög klockfrekvens eller många instruktioner per klockcykel.
För att ge en uppfattning om hur de olika arkitekturerna presterar i jämförelse med varandra kör redaktionen en rad tester vid samma klockfrekvens. Hastigheten i fråga är 2,8 GHz, en nivå som vi kan nå med samtliga modeller utan att behöva tumma allt för mycket på bussfrekvenser och andra parametrar.
Observera att vi endast justerat processorns klockfrekvens till samma nivå. Vi modifierar inte frekvenser för kommunikationsbussar, minneshastighet eller andra variabler. Vi slår även av alla turbofunktioner för att ge korrekta resultat.
När Intel först avtäckte Raptor Lake och Core 13000-serien blev det snabbt tydligt att arkitekturen har en hel del gemensamt med föregångaren Alder Lake. Precis som tidigare ligger två arkitekturer till grund, där Gracemont återanvänds till de energieffektiva kärnorna. Prestandakärnornas arkitektur byter namn till Raptor Cove, men är i grunden fortfarande är Golden Cove som optimerats för högre klockfrekvenser.
Därtill består tillverkningstekniken Intel 7, men nu i tredje generationens förfinade utförande. Trots att flera element återanvänds har Intel utlovat prestandakliv på motsvarande nivå som en ny arkitektur eller processnod, men någon världsomvälvande skillnad i IPC är inte att vänta och prestandalyften sker främst med andra medel, däribland ökad mängd L2-cacheminne och fler kärnor.
I enkeltrådad prestanda i Cinebench R20 sker inget märkbart lyft ställt mot föregångarna. Den Raptor Lake-baserade processorn lägger sig visserligen under Alder Lake-familjens modeller, men skillnaderna är så pass små att de är att betrakta som likvärdiga. Att det inte sker några större framsteg där är inte helt oväntat – det är kort och gott inte tillräckligt stor arkitektonisk eller tillverkningsmässig skillnad mot föregående generation.
Skillnaden är desto större i flertrådad prestanda, där de många kärnorna får sträcka på benen och visa vad de går för. Det placerar inte bara Core i9-13900K högst upp i tabellen, det ger även ett lyft på 35 procent ställt mot Core i9-12900K. Det stämmer förhållandevis väl överens med Intels löften om upp till 40 procent högre prestanda vid flertrådade laster.
I Geekbench är det möjligt att bryta ut de enkeltrådade resultaten i förhållande till vilken typ av beräkning som används, det vill säga heltal- eller flyttalsberäkningar. Vi kan därmed se hur effektiv arkitekturen i beräkningar av respektive sort. Här följer Intel samma trend, med en placering likvärdig motsvarigheten i Alder Lake-familjen och i flyttalsberäkningar stannar prestandakronan kvar på AMD:s sida.
I heltalsprestanda är nykomlingen tillbaka på topp och förstaplatsen delas med Core i7-12700K. Positionen innebär dock inget direkt uppsving i prestanda, utan den förblir på samma nivå. Att Intel behåller förstaplatsen beror helt enkelt på att de seglade förbi AMD redan med Alder Lake och Core 12000-familjen, ett försprång AMD inte lyckades ta igen med Zen 4 och Ryzen 7000.
