Inlägg

Inlägg som Grishnackh har skrivit i forumet
Av Grishnackh
Skrivet av ThunderboltDrgn:

Jag har bara spelar EUIII och inte så mycket så jag kommer inte ihåg riktigt. Casus belli brukar dock innebära att du
kan expandera mer för lika mycket aggression points eller lika stor expansion for mindre aggression points.
Detta gäller dock endast för de länder du har CB på. CB är ju trots allt en giltig ursäkt för att kriga mot någon.

Har du inte CB får du alltid 50 aggressive expansion och -3 stability. Men har du claim på en provins kostar den mindre warscore, tar mindre tid att göra till core och kostar mindre adm points

Skickades från m.sweclockers.com

Av Grishnackh

Att göra dem till cores tar tid beroende på development och kostar också adm points. Har dålig koll men det brukar ta ett par månader att göra dem till cores. Processen kan påbörjas direkt efter fredsavtalet sluts men var försiktig med aggressive expansion och overextention. Dessa kan göra att din national unrest ökar radikalt och att andra länder sluter upp i koalitioner mot dig.

Av Grishnackh

De kan ha hittat men inte tyckt det varit värt att betala efterfrågad summa för att få det tillgängligt?

Skickades från m.sweclockers.com

Av Grishnackh

Update: Av någon anledning har 1920x1080 dykt upp som alternativ men det är fortfarande samma svarta bars vid kanterna som vid 1024x768

Av Grishnackh
Skrivet av VadSaDu:

Ok, då vet jag inte.

För om du hade haft VGA på en av skärmarna så kunde det ha varit den analoga anslutningen som spökade.

Hade det inte varit för att det varit två olika skärmar med olika kablar som slutade fungera samtidigt skulle jag misstänkt att det var kablarna som gått sönder. Kan det vara ingången till grafikkortet, alternativt PCI-e som fått fnatt?

Av Grishnackh
Skrivet av VadSaDu:

Vad för anslutning kör du med? VGA, DVI eller DP, HDMI?

DP på en skärm, DVI på 1024x768-skärmen och HDMI på 1080p-skärmen som visar i 768p. Just nu är ena 1080p och 768p-skärmer urkopplade.

Av Grishnackh

1024x768 som native på 1080p-skärm?

Hej!
De senaste dagarna har jag haft problem med någonting i datorn. Har fått bluescreens, blackscreens, konstiga rutor och färger, skumma reebots och nu startar enbart en av mina tre skärmar. Har två som är 1080p i 144 respektive 60hz och en som är 1024x768 i 75hz (det är enbart den sistnämda som fungerar ordentligt).

Har testat att enbart använda en 1080p-skärm och då skalar den ner sig till 768p som native och det går inte att ändra i windows-inställningarna. Det verkar inte heller gå att komma åt Nvidias egna inställningar. Har testat att ominstallera grafikkortets drivrutiner tre gånger utan resultat.

Misstänker att grafikkortet börjar paja, alternativt att Windows spökar. Vad tror ni och hur skulle jag eventuellt kunna lösa problemet?

Datorn jag har är:
GTX 680
i7 3820
x79-kort från Asus
Något XFX-nätagg med 650w effekt och 80+ Brons.

Av Grishnackh

Låter rätt likt total war-serien. Har saknat att kunna manövrera trupperna i paradoxspelen så det är välkommet

Skickades från m.sweclockers.com

Av Grishnackh

Power Metal
Lost Horizon
A Flame to the Ground Beneath

Det är en fantastisk platta med mycket ost och höga toner från den otroligt begåvade Daniel Heiman. Plattan är från 2003 men blir aldrig gammal.

Skickades från m.sweclockers.com

Av Grishnackh
Skrivet av Jompa79:

Är du full eller? 1080 kom 2016 och är fortfarande den nyaste generationen, bara spekulationer för tillfället när nästa gen kommer. Bara grafikkortet i TS dator säljer begagnat för 4500-5500 beroende på skick så skärp dig.

Sorry, blandade ihop åren.

Av Grishnackh
Skrivet av Purrfected:

@Ollas: Skulle säga runt 10k

@Grishnackh : off-topic, hur tänker du när senaste generationen är gammalt för ett grafikkort? Dessutom det näst bästa kortet i serien.

Gammal för att den är från 2015 och antagligen kommer bli utbytt snart. Då kommer priserna sjunka på nya 10X0-kort som inte är begagnade

Skickades från m.sweclockers.com

Av Grishnackh

Svårt att säga spontant men jag skulle säga någonstans mellan fem och åtta lök. Grafikkortet är bra men förhållandevis gammal. Processorn är bra men tre generationer gammal. Tips är att kolla på tradera vad varje enskild komponent säljs för och sen summera allt med ett litet avdrag

Skickades från m.sweclockers.com

Av Grishnackh
Skrivet av eucalyptus:

Ärligt talat. Vad är ni för ena idioter som skriver att TS ska skaffa hund när han:

1. Uttryckligen skriver att han knappt kan ta hand om sig själv
2. Bor själv och pluggar vilket innebär minimal tid hemma
3. Ett hem på 20 kvadrat kanske är ett hem för dig, men inte för en hund oavsett storlek och ras!
4. Du säger själv att ekonomin är taskig
5. Att ens tänka tanken på att adoptera bort hunden innan du köpt en, vad i helvete??? Hallå??

Asså snälla, vad fan, hälften här har aldrig haft en hund och bara för ni mår dåligt och gillar att träffa Mosters hund varje midsommar så ska ni inte säga till TS att skaffa en.

Har haft hund sedan 2010 ihop med med familjen, den behöver 2-3 låååånga promenader varje dag. Hela tiden uppmärksamhet för att stimulera hundens sociala färdigheter och sinne. Hela tiden uppvaktning.

En hund är ingen man kan ta hand om på 1 person om man inte har jobb och råd med hunddagis eller någon som kan ta promenader osv.

Och absolut inte på 20 kvadrat. Skulle du själv vilja leva i hundbur 23 timmar om dygnet? Det är hur din hund skulle uppleva det. Inlåst där han knappt kan vända sig 180 grader utan att slå huvudet i väggen och inspärrad på heltid.

KÖP INTE EN HUND! Som en annan sade. Det är en liten bebis som aldrig kommer förstå sitt eget bästa och som kräver minst lika mycket tid som en bebis i cirka 12 år.

Om du fick barn, men du tröttnar på barnet vid 3 års ålder. Hade du adopterat bort barnet? Om svaret är nej, skaffa inte en hund....

Eller snarare. Du och framtida tjej har tänkt skaffa barn men känner er osäkra. Så ni frågar på familjeliv ifall ni tröttnar på barnet efter några år kan ge bort det. Det är hur den här tråden låter

Alltså, som jag skrev tidigare. Anledningen att jag ens tog upp adoption är för att jag vet att det har förekommit. För mig skulle det aldrig vara aktuellt och hade du läst resten av meningen hade du förstått att det inte är acceptabelt samt att jag tar mer ansvar för andra än för mig själv. Känner ett antal personer som varit ännu mer i skiten än jag är och som skaffade husdjur och där det gått bra. Sen 20 m2. Enligt de ställen jag kollat på och de hundägare jag frågat verkar det vara en adekvat yta för den ras jag funderar på. Som jag också sa är ekonomin taskig, ja. Men jag sa även att det med rätt prioriteringar inte skulle vara fullständigt omöjligt. Sen bor jag 15 minuter från universitetet och läser ett program med 4-6 timmars föreläsningar totalt i veckan. Det blir med andra ord mycket studier hemma. Vet inte var din aggro kommer från.

Av Grishnackh
Skrivet av Bamsebjörn:

Jag tycker inte du skall lyssna på denna person då den uppenbarligen aldrig själv har ägt en hund och inte inser ansvaret som kommer med förskaffandet av husdjur. Du mår vara deprimerad, men jag tror inte att du är dum i huvudet. Bara för att du får ett positivt svar utav tio, betyder det inte att det är okej. Ta frågan till din psykolog, att du ens överväger att låta ett forum ''bestämma'' detta åt dig visar väl bara hur otroligt oförberedd och inte lämpad du är för att ta hand om ett djur.

Som andra har sagt, börja med att ta hand om/rasta vänners/bekantas husdjur. Då aktiverar du dig genom att ta dig ut ur lägenheten och samtidigt får delvis ta hand om ett djur, det är en bra början.

Låter knappast ett forum bestämma åt mig. Tror jag mest var ute efter att få det jag funderat på bekräftat och eventuell annan input. Men som jag sa tidigare, psykologer har en tendens (har haft ett par) att inte vilja ge några konkreta tips i beslutsfrågor eftersom de inte kan garantera något specifikt utfall. Deras svar brukar vara något fruktansvärt flummigt som man inte kan få ut något vettigt ifrån.

Ja, det var faktiskt något jag inte övervägt. Ska garanterat försöka hitta någon i området som avlastning då och då.

Av Grishnackh
Skrivet av Wyver:

@KonradA:
MAXOAK 50000mAh 185wh 6 Port(5/12/20v) ]

Den fixar alla behov, förutom att du inte får ta den med på planet

1,26 kilo är inte så risigt. Den är ju garanterat portabel, om än inte särskilt tymplig. Det beror lite på i vilka situationer man tänkt använda den.

Av Grishnackh
Skrivet av anon114633:

Att du ens funderar i kring dessa tankar "Man skulle väl kunna adoptera bort den om det inte skulle funka men det känns dels risigt mot hunden man tagit in i sitt liv och samtidigt väldigt svårt när man skapat ett emotionellt band till den." borde var svar på din fråga. Nej, du borde inte skaffa hund.

Det är ett otroligt ansvar att skaffa hund, det är som att skaffa en bebis som aldrig blir vuxen. Du måste ta hand om den i ur och skur. Du kommer vara hela hundens liv, den kommer leva för dig. Det är väldigt taskigt mot hunden om du inte kommer kunna ta med den på saker och ting i ditt liv. Dvs om du tänker lämna den i din 20 m2 stora lägenhet helt själv i stora delar av sitt liv och tvinga den att längta efter dig, för det kommer den göra...

Jo, det var precis det jag menade med det. Den ekonomiska biten går väl alltid att klara av men det är just det du pekar på som gör dilemmat rätt svårt. Skaffar man en hund ska man ha 100% commitment till den från dess att den är valp tills dess att den kolar vippen. Kanske formulerade det lite klumpigt men att adoptera bort den skulle aldrig vara aktuellt.

Av Grishnackh
Skrivet av Constantine:

@Grishnackh: Go for it, enda tips jag kan komma på är angående den ekonomiska biten om du kanske låna typ 10k av föräldrar eller liknande för att själva inköpet inte ska slå hårt på din redan ansträngda ekonomi. Sedan mannen, kom igång med studierna igen! Få skiten klart och gå vidare med livet!

Put it this way, jag var total suicidal och deprimerad under ett av mina studieår men gick till skolan varje och drog en kandidat på planerad tid. Det går om du bestämmer dig!

Härligt! Precis det svar jag ville höra ;). Jo, fast det är nog individuellt. Beror helt på vad man har för mediciner, symptom (enbart ångest eller även depressiva inslag). Med ångest kan man vara motiverad (kunde fortfarande ta mig till skolan när det var det primära problemet). Men när det blir sekundärt kan det vara ett helt företag att ens få i sig något ordentligt att äta.

Men ärligt, det är skönt att få både positiva och negativa aspekter på huruvida det är en bra idé eller inte. Då är +/- listan lättare att göra sen.

Av Grishnackh
Skrivet av Xyborg:

Jag är absolut ingen expert (alls) när det gäller psykologi. Men jag är ekonom, jag tycker inte det låter som att du har det ekonomiska underlaget att skaffa hund just nu. Med det sagt är det ju otroligt svårt att kvantifiera det ökade välmående som du (kanske) får ut av hunden.

Har du som första steg möjlighet att "barnvakta" någons hund över en vecka eller så? Så att du får lite smak på livet som hundägare? Då borde du få chansen att testa båda dina teser: Dels om du alls orkar ha hund och om din boendesituation fungerar för hunden. Dels om det faktiskt hjälper dig.

Som sagt, är ingen expert på området, men hoppas att jag kan ha varit till åtminstone någon hjälp

Det ska jag absolut kolla på. Har en ganska begränsad bekantskapskrets i den stad jag bor. Dessutom är alla unga och relativt nyinflyttade studenter så det finns inte många med hundar. Däremot skulle det kanske gå att finns på annat sätt (grupper online eller ngt)

Skrivet av Zipparn:

Du kan låna en grannes och gå ut och gå med den. Det är perfekt då man får det trevliga sällskapet och slipper ta ansvar när man inte kan/vill ta hand om den.
Sök hjälp. Din skola har en kurator.

Ja, det bästa är nog egentligen att göra något sådant. Då kan man plocka russinen ur kakan. Skolans kuratorer är meningslösa däremot ^^ Det enda de i princip kan göra är att rekommendera en att gå på privat KBT som har noll effekt (på mig iaf), skicka en till vårdcentralen som skickar en vidare till akuten som i sin tur skickar en vidare till psykiatrin. Sen kan inte de heller svara på huruvida det skulle ha en positiv inverkan på ens mående då de inte kan uttala sig bensäkert.

Av Grishnackh
Skrivet av Bamsebjörn:

Skaffa aldrig ett husdjur om du inte ens kan ta hand om dig själv. Börja med att få kontroll på dig själv och ditt välmående. Gå till en psykolog/terapeut och få rådgivning från professionellt håll.

Har kontinuelig kontakt med psykiatrin. Man brukar snacka om att man vid depressiva tillstånd ska aktivera sig. Borde inte det vara en ypperlig metod att aktivera sig och finna motivation att faktiskt ta hand om sig själv/någon annan?

Av Grishnackh
Skrivet av 0skis:

Förstår att det kan kännas så här, varför mår du dåligt?

Sorry, men är mellan mig, min psykolog och läkare ^^ Just nu funderar jag bara praktiskt på om en hund skulle kunna tänkas ha en positiv inverkan på livet.