Inlägg

Har ett 3080 Ti (ett ASUS TUF-kort) som jag vill bli av med, om det är intressant? Jobbar i Stockholm och bor inom Storstockholm. Höfta iväg ett PM om det låter intressant.

Lite så går mina tankar också. Har insett att mitt spelande tarvar grafikkort i 80-klassen och därför blir det oundviklig ruljans på dem - sälja vidare det gamla för att bekosta det nya vart och vartannat år. Andrahandsvärdet blir en rätt viktig del att ha i åtanke.

Undrar om det blev en scalper-situation här igen, åtminstone vad gäller de billigaste minst dyra korten. Det går ju kanske att hämta hem några kronor med tanke på vad ordinarie 4080-lineup går för. Knep man ett kort för 13 papp kan man säkert sälja det vidare om tre dagar för en tusenlapp extra. Kanske två såvida 14999-kronors-korten också går åt.

Ramlade dit när jag såg att MSI:s Ventusmodell gick för 12999. Älskade de där tre jumbofläktarna på mitt 3070 som jag hade i något år - åstadkom som mest ett lite behagligt susande i lådan. Vi ska inte ens snegla åt ordet "prisvärt" här, men det är vad det är.

Jag tror att såna här frågor någonstans landar i ett par förhållningssätt.

1. Tycker du att det är roligt med datorer och hårdvara, att pilla och skruva, och kanske greja med millivolt och megahertz för att trimma systemet bara for the hell of it? Är det en del av tjusningen med datorer, tycker du? Om du inte har provat att bygga själv, verkar det roligt? Är det någonting du vill prova på och lära dig?

2. Tycker du mest att det är jobbigt med det tekniska kring datorer? Är tanken på att själv pilla med dem någonting besvärligt som du helst slipper? Är det mer värt för dig att lägga sprida några tusenlappar för vinden om det innebär att du kan ha en färdigbyggd apparat med delar som garanterat fungerar tillsammans, som någon annan har valt ut och satt ihop åt dig?

Om det finns något slags intresse och vilja att slänga sig ut i det tekniska, då förordar jag att man bygger själv. Det är roligt såvida man tycker att det är roligt, om du förstår. Om man hellre bara vill ha nåt som funkar, då är det inget fel på färdigbyggda. Kompletts egna maskiner är byggda med märkesdelar som kanske inte är bäst tillsammans, men de är i alla fall inte av lägsta kvalitet. Den gyllene mellanvägen är väl kanske Inets datorbyggare. Din insats som kund blir då att välja ut delarna, vänta några dagar extra och pynta 900 spänn i monteringskostnad.

Nu vet jag inte om jag missade nåt, men jag tror att Rouge of Darkness slog huvudet på spiken för ett par dagar sen. Din processor kokar när du spelar, och därför så klockar den ned sig och går på sparlåga vilket i sin tur får ditt spel att hacka och ha sig. Det är sannolikt någonting med processorkylaren som är vajsing. Kan du öppna datorn känna om den sitter löst?

Folk som sysslar med datateknik och cybersäkerhet, och har gått fem år i skolan, ska nog kunna ge dig mer omedelbart användbara svar, men det är verkligen en ynnest att få jobba med det man tycker är roligt - oavsett vilken examen man sitter med i bakfickan.

Jag jobbade ett halvår med det jag gick en treårig högskoleutbildning för, och sen svängde jag in på ett annat spår som innebar bättre betalt, bättre timmar och på det hela taget var roligare. Men det var också på sin höjd besläktat med det jag utbildade mig till. De där tre åren i skolan syntes kanske bortslösade i början, men de fick mig åtminstone att inse vad jag inte ville syssla med. Och det finns ändå ett värde i det. Nu har jag ramlat vidare (fortfarande inom ett och samma företag) och pysslar med någonting som knappt är en avlägsen bekant till det jag utbildade mig till. Däremot är det just roligt. Och med det kommer också (arbetslivs)erfarenhet. Och det är inte kattskit.

Det är nog inte bara okej med en färdigbyggd, det kanske rentav är att föredra. Tröskeln för att begripa det här med datordelar och kompatibilitet hit och dit med socklar, processorer, fler socklar, generationer och klockfrekvenser är ju rätt hög, egentligen. Jag gjorde inte ens något försök att bygga själv när jag skulle investera i en lite rejälare speldator.

När jag väl hade en dator - färdigbyggd så till vida att någon annan hade byggt den på egen hand - då var det lättare att begripa hur saker och ting hänger samman. Nätaggregat är den här grejen som skickar ström till den där grejen men också till den, vilken i sin tur skickar ström till den där och ju större den är, desto mer ström drar den och desto varmare blir den... och så där håller det på. Där nånstans föddes väl det genuina intresset också - varför inte bara...överklocka den där jäveln, då? - vilket ledde till att jag byggde en egen dator. Att bygga själv ska ju vara roligt också. Det kan vara svårt att tycka att någonting som man inte begriper det minsta av, som är ömtåligt för misstag och kostar väldigt mycket pengar är roligt.

Det här med kändisprofiler i spelvärlden tror jag absolut kommer att växa. Att göra som CDPR och plocka in Idris Elba och Keanu Reeves i sitt spel är ju ett PR-mässigt genidrag. Samtidigt ger sig ju kryddiga filmskapare också in i branschen, fast då bakom spakarna. Jordan Peele är väl det hetaste som hänt skräckfilmsgenren på 30 år, och nu ska han göra gemensam sak med Hideo Kojima. Om de viftar en tillräckligt stor pengapåse framför någon jävligt hipp skådis, typ den omvittnade spelnörden Timothee Chalamet (som har tre gånger så många Instagram följare som Elba), då har man skaffat sig rätt bra försprång bara vad gäller typ marknadsföring.

För skådisar har väl datorspel blivit det som teveserier var för 15 år sen - någonting en gång otänkbart som nu är en självklar del av populärkulturen.

Det låter bra - Playstation 4 är ingen dålig maskin. Spring bara inte och köp något "refurbished" exemplar för över tretusen spänn. Ett begagnat Playstation 4 med Red Dead Redemption och Last of Us borde du kunna hitta på Blocket för 1500-1700 spänn. Folk sätter hejdlösa överpriser på sina gamla konsoler, så leta upp nån annons som legat ett par veckor med pris över tvåtusen och så prutar du en femhundring. Lycka till!

Det är svårt att komma med ett meningsfullt svar där. FPS är ju inte riktigt nåt slags objektivt mått att mäta en dator efter, men oavsett så skulle jag inte köpa den där datorn idag. Den är gammal och såvida du inte har fått något pangpris på den, nedåt tvåtusen spänn, och är i desperat behov av en dator i detta nu, då skulle jag välja något annat.

Om det är mer värt eller bättre att satsa på det du fick länkat tidigare i tråden, det beror lite på vad man tycker är värt och bättre. Om du ska ha en dator som hänger med ett par år, som kan uppgraderas i större utsträckning och som framför allt är ny, då hade jag snarare kört på det första förslaget du fick. Däremot, om du bara vill maxa just CS och Fortnite inom en budget på tiotusen, då kanske man kan skruva lite till på rekommendationen.

Beroende lite på vad RTX 4080 Super landar på i prisväg - hur hutlöst det nu blir - så kanske jag ramlar dit. 3080 Ti är fortfarande kapabelt i 4K, men det är alltfler grejer som får skruvas ner för att ligga bekvämt ovanför 60 rutor/sekund.

Gott! Ett tag hade jag problemet med att FOV:n blev återställd varje gång jag fick ladda om (oavsett om jag dog eller startade om spelet eller så), men sen en vacker dag så slapp jag det. Det är inte världens aber att toggla Film Grain av och på (eller göra nånting annat i den menyn) efter varje gång man laddar om, men det är skönt att slippa.

Hoppas det hjälper mot illamåendet. Om inte annat så blir spelet väldigt mycket mer njutbart, i alla fall.

Det var inget hjälpsamt inlägg jag kom med, när jag tänker efter.

Precis, det är den du ska ändra i. Jag följde den här sidan, vill jag minnas: https://www.pcgamingwiki.com/wiki/Alan_Wake_II#Field_of_view_.... Jag vet att jag sen var tvungen att ändra någonting i grafikinställningarna in-game också för att få ändringen att "slå igenom", liksom. Jag slog på och av "Film Grain", tror jag, så kickade renderer-ändringen in också.

Med reservation för att det här är någonting som Remedy satt P för i samband med några senare uppdateringar, för det här gjorde jag för en dryg månad sen.

Jag tror att du ska ge dig på att ändra FOV:n igen. Om du inte märkte nån skillnad så var det nog någonting som blev vajsing. Jag körde på 1,6 eller 1,4, tror jag, och det gjorde spelet hundra gånger mer njutbart. Jag lider inte av illamående, men en alltför snäv FOV kan förstöra upplevelsen av ett helt spel för mig ändå.

Det gör mig oväntat ledsen att ett spel som Alan Wake 2, som åtminstone försöker pusha spelmediet framför sig med många träffar och några bom som resultat, får se sig omkörd av den fullständiga halvmesyren Starfield. Visst, ett spel som spelas av fler uppskattas också av fler, och det går väl en Alan Wake 2-spelare på tio Starfield-spelare, typ. Och sen tycker folk olika och det är okej. Fast det är ändå lite synd. Tycker jag.

Jag förstod hur du menade, men jag tror att det gick att läsa ditt första inlägg som ett försvarstal åt Bethesda. Att spelet inte är ett explorationspel på samma sätt som det inte är ett bilspel och därför gör man som spelare fel i att förvänta sig det (och sedermera bli besviken för att man inte fick det) av Starfield. Att lägga skulden hos spelarna för att spelet är (i mina ögon) bristfälligt designat på den punkten är någonting som jag tycker mig se här och där. Det är inget fel på Starfield, utan på dig som förväntar dig att spelet ska leva upp till sin marknadsföring och sin utvecklares designfilosofi, liksom.

Vi är nog ändå rätt många som är överens om att det inte är orimligt att ett Bethesdaspel ska vara roligt och meningsfult att utforska, varför vi nu är hopplöst besvikna. Det spelar ingen större roll om det hade kostat 80 spänn istället för 800 - det hade känts lika modstulet ändå.