Du är nog hyfsat ensam om du generellt föredrar äldre (typ <1995) serier framför nyare då kvalitén var väldigt låg på äldre serier. Går man tillbaka till 70-talet blir detta enligt mig extremt uppenbart, du nämnde Charlie's angels som är en av få 70-tals-serier jag sett mer än några få minuter av och enda anledningen till att jag orkade med att se på hela avsnitt var att det sändes typ 03:15 på natten då mina krav på kvalitativ underhållning inte var så höga :). Mot mitten av 80-talet var det mycket bättre men det är inte svårt att hitta brister i t.ex Miami Vice, som jag visserligen älskar men det beror på miljöerna, musiken och stämningen i serien snarare än manusen som är förutsägbara och repeditiva (ondskefull colombiansk knarkkung med söt och snäll dotter kommer till Miami är väl handlingen i över hälften av avsnitten).
Ang. såpa-stilen där alla avsnitt hänger ihop så håller jag med dig i kritiken. Serier som slaviskt följer samma handling avsnitt efter avsnitt blir enligt mig totalt osebara efter ca. 3 fulla säsonger (22 avsnitt á 45 min) eftersom då har alla karaktärer legat med alla samtidigt som storyn har har "tagit slut" och man tvingas ta till billiga knep så som "ojdå, karaktären som dog i S1 var visst inte alls död" eller "kommer ni ihåg den odödliga Über-skurken som dog i sista avsnittet av S4? han hade en storebror som är ÄNNU värre och dyker upp i S5" och så vidare. Ett riktigt skräckexempel är Prison Break, *wink* *wink* ;).
Varför det har blivit såhär i fler serier är en mycket intressant frågeställning. Jag tror dels på grund av att bolagen helt cyniskt tänkt ut att om alla avsnitt sitter ihop så måste tittarna se alla = mer pengar :evil:. Man skulle också kunna tänka sig att det helt enkelt beror på att man helt enkelt inte hade kapaciteten förr i tiden. jag kan, mina långa inlägg till trots :p, ingenting om att skriva men jag misstänker att det måste vara väldigt mycket svårare att flera författare (vilket TV-serier än idag har) att skriva på samma story istället för att låta dom gör sin egen grej i ett avsnitt var.
Samtidigt så måste man komma ihåg att det fortfarande finns hyfsat många serier som, även om dom har en central handling, till största del har fristående avsnitt. Så vill du slippa Prison Break-syndromet, som jag i hädanefter tänker kalla det :p, så finns det alternativ.
Det där med yngre/vackrare karaktärer är ett annat intressant fenomen. Du nämner Terminator: tSCC och där har vi ju ett praktexempel där serien utspelar sig efter Terminator 2 men där Sarah Connor mystiskt nog blivit mycket mer attraktiv. Tråkigt nog faller mitt exempel på mållinjen då Lena Headey 2008 faktiskt var precis lika gammal som Linda Hamilton var 1991
Vad gäller sex har jag rakt motsatt åsikt som bud_bundy. varför undrar ni, Jo därför att långa tortyrscener (se 24) är helt ok samtidigt som ett par tuttar är oacceptabelt stinker äcklig kristen moral lång väg. Så mer visuellt explicit sex i TV säger jag. Eller jag kanske missförstod och du menar att handlingen fokuserar för mycket på sex/kärlek, i så fall håller jag inte med utan tycker att andelen sex och kärlek i TV är rimlig och att den enda skillnaden mellan nu och då består i att förr var den äckliga kristna moralen än mer påträngande och att man då inte ens kunde antyda sex utan istället fokuserade på puss och kram.
