Först: en cyberkram till dig för ditt mod att berätta och din vilja att förändra!
Jag skulle vilja föreslå att du, om du inte har några fysiska/medicinska hinder för det, testar landsvägscykling i grupp. Detta av många skäl.
- Det är ett otroligt bra sätt att träffa andra och lära känna nya människor. I stort sett alla mina nuvarande vänner har jag lärt känna den vägen. Jag har också haft ett förhållande som hade sitt ursprung i det.
- Motion, och kanske särskilt konditionsträning, är väldigt bra för den mentala hälsan. För mig försvann oro och ångest helt i samband med att jag började med det. Och under de perioder jag varit tvungen att göra längre uppehåll har jag mått sämre igen.
- Landsvägscykling är en motionsform som är väldigt snäll mot kroppen, så det är lätt att komma igång med och få bra träning utan nån egentlig skaderisk.
- Väldigt många som motionscyklar är som folk är mest, med alla sorters kroppar, och jag har aldrig upplevt nån värderande eller dömande attityd under alla mina år.
Utöver det så kan det vara bra att ta hjälp av en psykolog eller samtalsterapeut för att bearbeta känslor och tankar och bryta negativa mönster.
Försök också att öppna dig mot vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater så att de vet om att du inte alltid mår bra. Att berätta för andra kan ofta innebära en lättnad. Lite som att släppa på trycket. Du kommer säkert få reda på att flera andra runt dig tänker i liknande banor. Tillsammans kan ni kanske avdramatisera det hela, så du kan slappna av mer och uppskatta alla goda sidor hos dig själv.
