Skrivet av Haricots:
Jag har stött på allt för många ateister med andra tokiga övertygelser och värdelösa argument för sin ateism för att ha några illusioner om detta.
Men ateisterna har ju något som talar för dem, de har ju per definition rätt om minst en sak.
Det har du helt rätt i. Jag tycker dock inte alltid att det alltid behövs ett argument för vilken "väg" man valde. Men visst, dom har ju per definition rätt. 1-0!
Skrivet av Haricots:
Det beror ju helt på vilka man rör sig bland. Dessutom är ju olika former av nyandlighet på modet, och där brukar ju gudar figurera frekvent.
Ja exakt. Det går även åt "det andra" hållet. Men så håller det väl på, fram och tillbaka.
Skrivet av Haricots:
Jag är inte säker på att jag förstår frågan, men visst är det onödigt att vara överdrivet otrevlig.
Jag menade helt enkelt att i trådar likt denna så brukar de troende få konstiga, ibland elaka saker kastade mot sig. Just för att, vad jag märkt, det är mesigt och likamed svagt att vara troende. Säger dock inte att det är fallet just här, med alla inlägg
Skrivet av Haricots:
Du har skrivit mycket där du antyder att det faktum att det är trevligt att tro skulle vara ett argument för att tro.
Om man vill tro rätt, vilket jag tror att de flesta egentligen vill, är ju inte det ett argument för att tro.
Men det är ju ett argument, om än tvetydligt. Genom min tro känner jag att jag mår bra. 'Hey gubbs, ni borde prova öppna upp er för den där gud, det kanske kan lätta era liv en smula!'. Men du har samtidigt helt rätt; Om det du tror på får dig att känna dig bra och stark, finns det ju inget fel i det. Vad det än är. Iallafall inte i en egoistisk synpunkt.
Skrivet av Haricots:
Det hade kanske varit ett argument om en specifik religion var så exceptionellt trevlig att tillhöra att någon gudomlig kraft skulle vara den rimligaste förklaringen. Men så verkar det ju inte se ut, folk från olika religioner med helt olika bilder av gud (om de ens har någon) beskriver alla hur det är förbaskat trevligt att vara en del av just deras religion.
Det får mig att dra slutsatsen att hur angenämt det är att tro på en religion inte kan ha något med hur sann den är.
Religon är nog med största sannolikhet inte sann. Det finns inte en stor gubbe i himmeln som styr över allt och alla och kan uppfylla mina önskningar. Det finns oss och sen en stor mörk rymd, typ. Gör vad vi vill med det.
Men fortfarande, oavsett vad människor säger (de flesta ljuger väl ändå ganska ofta?) om sin religion och hur bra den än må vara så fungerar den kanske för just den personen.
Jag tror ju inte att Hinduism är bättre än Kristendom och vice versa.
Jag är säkert dum i huvet men jag skulle nog lika gärna kunna tillbe någon annan gud i någon annan religon. Poängen för mig är inte vilken religion det är, bara att jag tror det finns något som lyssnar.
