Det verkar som att jag är, och har varit omgiven av "kostnadsmedvetna" personer under åren...
Jag har flyttat ut på landet och då lär man känna lite original, hade en gubbe från norra värmland som blev vän med mina föräldrar när han flyttade ner till sjön. Han hade ärvt en gård som han sålt så han var rätt välbärgad också, hade även investerat i vindkraftverk på Gotland nån gån när det var läge för det.
Han körde stor Mercedes men hade alltid vinterdäck på och aldrig ACn på för det slösade bränsle. De gånger han åkte med mig eller farsan så gnällde han över att vi vred hjulen när bilen stod still (slitage...), även när man var på gräs...
Han stängde även av alla element i de rum han inte använde.
Morsan är i riskzonen också, eller i alla fall var. Mina föräldrar bodde i Hong Kong i ett par år, månadshyra på 180k, parkeringsplats för en mille/år, en Chagall i hallen, osv. På semester på Filippinerna hittade hon en fantastiks prydnadsgrej gjord av typ tusen eller tvåtusen identiska snäckor, en grej man hänger nånstans. Det hade säkert tagit familjen ett par veckor att samla alla snäckorna och göra grejen. Morsan prutade ner från 200 kr till 50. Det enda positiva är att hon efter ungefär 15 år insett hur snål hon var.
Det är svårt att ranka folk (en hel del obegripliga grejer i den här tråden, för övrigt...) men jag bodde i en mindre stad ett par år och två incidenter relaterade till pantflaskor minns jag. En gång hade jag över två kompisar över på förfest och en hade med sig nån kompis från förr. Han hade med sig åtta flaskor starköl som han stoppade tillbaka i påsen och tog med sig och gömde i en buske utanför stadshotellet.
Det är mycket möjligt att han var släkt med en annan kille i samma stad som på natten bröt sig in via balkongen hos tjejen som han varit på förfest hos för att hämta (endast hans) pantflaskor.
jag har nån anekdot om mig själv men den har jag fan glömt