Bortkastad ungdom..?
Tjena!
Tänkte bara höra om det är fler än jag som ibland känner en viss tomhet efter att barndomen glidit ifrån en med alla roliga meningslösa saker. Samma sak med tonåren, även om det var en plåga i mellanåt så var det ju fan rätt skönt att må lite kass ibland för att sen skina som en sol över något annat, kändes som saker hade så himla mycket mer betydelse. Nu är det ju bara jobb och sen hem, laga mat, betala räkningar. Inget lira landhockey med kompisarna från kvarteret, inget vardagshäng med polarna och bara titta på tv osv.
Själv kan jag knappt spela igenom ett spel på xbox 360:n även om jag bestämt att nu jävlar ska det bli av, enda som duger är Super Mario World på SNES och liknande. Liknande med NEW Super Mario Bros, den där förmågan att frenetiskt nöta ett lir har helt förvunnit, även om jag i tanken vill. Man spelar 30 minuter sen tröttnar man. Och musik som betydde så mycket när man var nere under tonåren är ju generellt ren skit om man lyssnar nu, eller i varje fall inte så man kan ta det på allvar.
Och actionrullar som producerades under 80- och 90-talet höll ju så mycket bättre klass, tacka vet jag Cliffhanger eller The Last Boyscout varvat med Die Hard och Terminator 2.
Svårt att finna riktig glädje i saker som man inte en gång upplevt när man var liten/yngre och kan återuppleva. Live Free or Die Hard var ju helt ok och belönande gamla fans, men så tänker man att det var bättre förr. Terminator 3 och 4 är ju ren dynga, Mel Gibson har flippat ur (Lethal Weapon var ju grymma, är än) och så vidare, ni har säkert en hel massa exempel. Har till och med ca 200 DVD-filmer som jag köpt som är inplastade fortfarande, har i princip sett alla innan jag köpte dom, dom agerar mer som ett minne än att jag tittar på dom.
Brukar surfa in här och få tillbaka lite glömda minnen:
Rörig post men ni kan ju ta upp om ni känner likadant över ngt liknande, kan vara allt från hur spel/filmer är, hur ens vardag förändrats, kompisar försvunnit osv.