Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Dags att köpa nya vinterdäck till bilen!

Nåväl, jag läser tester och bestämmer vilket däck jag vill ha.
Kollar sedan vart det är billigast, även med hänsyn till frakt och montering.

Det slutar sedan med 4st Nokian däck från Däckonline, jag har bra erfarenhet av dem.
Montering ordnar sedan hos lokal verkstad, det blir billigast totalt på det viset.
Väljer betalning med PayPal, för det är ju för jävla smidigt.

Hur som haver, slutnotan är 5004kr. Paypal konverterar till Euro står det och det kan skilja lite i pris beroende på dagskurs. Äh, hur mycket kan det vara liksom? Beställ! Klick-klick-klick-klick (utan att läsa nämnvärt man har ju gjort det förr). Grattis! Du har nu betalat 5227kr via Paypal!

ÅÅÅRRHH! 200kr gör mig inte fattig direkt, men jag hade hellre lagt dom på öl eller nåt.

Är nere i en svacka igen. Medvetenheten om tillvarons hopplöshet och meningslöshet har smugit sig fram återigen. Uppförsbacke hela tiden, försöker kämpa på, men det jag gör och har gjort räcker inte till för att ta sig uppåt/framåt. Och för var dag som jag inte lyckas blir molnen mörkare.

Blir knäpp av hur okonsekvent C++ är. Helvete vem orkar göra något seriöst med detta språk?! Specialfall överallt. Bah!

För att vara petig så är det typ tre försök om det är samma fel som de lagar, pajar en sak två gånger och blir reparerad men att det är något annat som pajar tredje gången så har det typ tre nya försök på sig...

Fick en ny kollega förra veckan... Han har varit på bruket sen innan jag föddes. Mina kollegor var inte så glada över nyheten, dom sa att nya kollegan var skitjobbig och värdelös. Nu en vecka senare så är jag helt knäckt. Gubben kan ju för fan ingenting! Jag har varit på maskinen i två månader, jobbat på bruk i ett och ett halvt år, men ändå kan jag mer än honom. Hur är det ens möjligt!?

Sedan är han så in i helvete irriterande så nu på eftermiddagen så klarade jag inte av att vara inne i kontrollrummet samtidigt som honom. Jag gick ut och tittade på maskinen istället, trots att det är över 30 grader varmt ute vid maskinen och det är högljutt även med hörselkåpor på. Imorgon tänker jag ta och bekanta mig rejält med källaren och närstudera den. Nästkommande två veckor ska han vara på en annan avdelning, tack och lov.

Jag har aldrig blivit helt knäckt av någon såhär. Jag brukar alltid klara av att åtminstone jobba ihop med alla, även fast jag verkligen avskyr personen, men det här har fan gått över gränsen.

För första gången på säkert ett år har jag hittat ett spel som jag kände mig road av och där jag kände "Nice, fritidsunderhållningen de kommande veckorna är fixad."

Tro fan att grafikkortet väljer att begå seppuku mindre än 24 timmar senare...
Så nu sitter man här med ett gammalt defekt GTX 460 som inte vill känna av drivrutiner och som visar gröna artefakter över halva skärmen (det ger bild iaf, har ingen integrerad GPU) i väntan på att garantiärendet ska ta fart...

Tanken när jag åkte på Working Holiday var att jag och min flickvän som varit tillsammans i tre månader skulle ta en paus medans jag var borta då jag ville känna den totala friheten av att resa ensam och växa som en människa, tyvärr gick det inte som planerat. Min flickvän bönade och bad att vi skulle fortsätta hålla kontakten och hur mycket jag än varit resistant till detta är det vad som har hänt - vilket jag vet blir sämre för oss båda. Går inte många dagar utan att hon faller i tårar och berättar hur dåligt hon mår och att det enda hon vill är att jag ska komma hem...

Jag har sagt till henne flera gånger att hon verkligen borde söka ull hjälp inom vården då det är väldigt uppenbart att hennes barndom och uppväxt har satt väldigt djupa spår i henne som gör att hon är deprimerad. Men, i sin rädsla för att tappa mig om hon forsätter visa sin depression, har hon nu börjat säga hur sjukt bra hon mår (väldigt uppenbart att det inte är fallet). Eftersom jag älskar henne så pass mycket och vill få henne att inse att hon faktiskt har ett problem som hon kan lösa så har jag sagt att vi inte kommer ha någon kontakt alls förens 2018. Jag hoppas nu innerligt att hon ser sina ärr och kontaktar mig så jag kan hjälpa henne, inte stänga mig ute och låtsas som allt är gröna skogar!

Skickades från m.sweclockers.com

Hon mår dåligt men vägrar erkänna det, ursäkta om det var skrivet dåligt. Men ja precis som du säger så har vi ingen kontakt då hennes depression gör att hon ser sig själv som ett offer för världen - omedvetet för att få uppmärksamhet. Så genom att inte ge henne sin drog (kärlek) så hoppas jag att hon inser sina problem - bara hon kan lösa sina problem!

Förhoppningen är ju att hon kan bryta sitt beteendemönster som har skapats genom år av att tänka på hennes dåliga upplevelser under hennes uppväxt. Till slut genom att "återuppleva" dessa känslor länge nog har hon skapat ett personlighetsdrag, lösningen är att hon måste gå över omgivningen och skapa nya neurologiska mönster i sin hjärna trots att livet är densamma - meditation! Men först och främst måste hon erkänna att hon mår dåligt, vilket hon totalt nekar för tillfället!

Skickades från m.sweclockers.com

Innan vi gick in i ett förhållande eller ens började dejta sa jag att jag kommer vara borta i nästan ett år och vill inte vara i ett distansförhållande eftersom relationen skulle vara så pass ny att vi knappt haft tid att lära känna varann och jag vill inte känna något behov av att höra av mig till någon hemma, hur dåligt det än låter är det mitt val, vill vara en sann nomad som vandrar ut i det okända med ingen kontakt till något familjärt!

Jag tror inte att finnas där för någon kommer hjälpa att få dem att må bättre. Tvärt om eftersom du "finns där" så hjälper du dom att glömma sina problem och fortsätta leva i sina rutiner och tankegångar som får dem att må dåligt. Att vara depprimerad är ditt fel, ingen annans! Det betyder också att du lika lätt kan ändra ditt misstag. Du är en gudomlig kreatör, du är inte begränsad till din kropp utan du kan skapa vilken framtid du vill genom att projektera dina tankar ut i kvantfysiska fältet (elektromagnetiska fältet) som går bortom tid och rum. Det är därför människor som Ghandi eller Joan of Arc har lyckats, de har förstått att begränsningarna vi väljer att acceptera är illusioner - kan du tänka det kan du göra det! De har haft en vision, som gått bortom tid och rum, de trodde så starkt på sin version av verkligheten att för dem så hade de redan hänt och på så sätt blev den möjligheten i elektromagnetiska fältet en verklighet!

Men istället väljer hon att tänka "stackars lilla mig jag blev dåligt behandlad som barn", tänker på hennes förflutna konstant vilket gör att till slut så har hon skapat nödvändiga rutiner som gör att hon konstant påminner sig själv om att "juste jag mår dåligt". Allt härstammar i tankarna, så väljer du att tänka "stackars lilla mig" så kommer du enligt kvantfysiken skicka ut möjligheter som reflekterar "stackars lilla mig". Men om du övar på att träna din hjärna, välja att "jag tänker inte längre må dåligt och jag är beredd att gå över min omgivning för att projicera scenarion som är positiva för min framtid" så kommer det elektromagnetiska fältet svara! Allt är möjligt!!

Anledning att många mår dåligt är för att de inte är medvetna om sina tankar, precis som Pavlov och sina hundar så lever de flesta människor på autopilot även om de tror att de är i kontroll. När man går förbi överlevnadstänket som 99% av befolkningen lever i, och går inn i kreatörtänket, då märker man att alla begränsningar vi tror finns i världen är bara illusioner som vi själva valt att acceptera. Hon väljer att vara deprimerad, och ärligt talat är det hennes problem, men om hon erkänner sitt problem och vill ha hjälp (inte tröst eller stöd) är jag mer än glad att hjälpa henne bli den gudomliga kreatör, mästaren över sitt egna öde, som alla människor har inom sig!

Världen är 0,000001% materia och 99,999999% potentiell energi. Vem säger att du inte kan? DU.

Skickades från m.sweclockers.com

Och jag hoppas du får en trevlig fortsättning, mycket kärlek till dig

Skickades från m.sweclockers.com

@Alexander7938: Tyvärr är depression inte något så enkelt som att "rycka upp sig", utan det är ett problem som sitter långt djupare än så. Det är ingen emo-grej eller något någon gör för att få uppmärksamhet.

En äkta depression är förödande för den drabbade och de i närmaste kretsen runt om.
Hade det varit en sak där man man "bara slutar vara deprimerad" så kan jag garantera att alla som lider av depression idag hade slutat med det ögonaböj.

OT: Har dragit gång ett par projekt på jobbet nu, så fram till årsskiftet kommer det bli en massa flängande fram och tillbaka i regionen. Tidiga morgonar och sena eftermiddagar.

Det du ser som en svaghet kan i själva verket vara en styrka då vi människor inte fungerar optimalt som ensamvargar. Psykopater kan dock fungera väl i ledarroller, fast ändå inte som en produkt av att de tänker oberoende av omständigheter, utan för att deras svaghet fått rätt styrning och deras potentiella skadeverkan neutraliseras av medarbetares bättre sociala förmågor.

Det du beskriver kan lika gärna vara en form av destruktiv självupptagenhet och inte den kreativa förmåga du föreställer dig. Kreativa lösningar kommer ur vårt gemensamma arv av ackumulerade kunskaper och erfarenheter.

Du måste bygga på andras namn och meriter. Är det som är youtube och hela sociala biten.
Sen behöver du naturligtvis inte göra det genom att fult ploppa in i andras kanaler, men på något sätt behöver du hitta något som fungerar.

Om vi tittar på hur en "tittare tänker":
Jag tex hade intresse av ett spel, hittade en spelare som gjorde en hel del videor på youtube med detta. Var kul att titta på. Sen gjorde han och 2 andra samarbete i spelen, och då upptäckte man ju en kanal till.
Denna person hade då både youtube och twitch och plötsligt hittade man mer delar, mer vänner och mer roliga kanaler. Det är ju så man ofta hittar de bättre kanalerna, genom de man redan tittar på.

Nu sitter jag i en discord med 13k+ andra, som samordnar massor med events och kul. Har mer underhållning än jag vet var jag ska hitta tid till och kul med olika personer från det.

Så poängen jag försöker göra är att om du tror youtube/twitch är något som bäst görs ensamt, tänker du fel. Mest roliga jag hade på senaste var att titta på 4 st twitch strömmar samtidigt, i ett. De spelade samma spel, på samma server och hade kul. Så man såg alla olika perspektiv. Man såg hur de tjivades med varandra och hade kul med att trigga detta mer genom att chatten så klart "tipsade" om det.

Det blir mao mycket mer interaktiv del av det hela.

Youtube kan också göras på liknande sätt, med att man samarbetar med andra spelare, och gör något gemensamt. Detta är ofta något som lockar både hans publik till dig, och din till hans + att ni gör något mer unikt som lockar fler. Så ni båda vinner på det. Detta har jag sett ske i allt från små 100-pers kanaler, till enorma kanaler som Mighty Car Mods + Roadkill Miljon+ subs. Och det är verkligen något tittare älskar.