Känner mig vilsen angående köp av första bil

Det första du bör fråga dig är vad bilen ska användas till, behöver du en stor bil för flera personer och bagage eller räcker det med en mindre, ska du dra en hästtransport, ska du främst ha en stadsbil eller blir det uteslutande landsväg och liknade saker som berör hur du ska använda den är det första du bör fundera igenom för innan du definierat användningsområdet är det svårt att veta vilka modeller som kan vara lämpliga.

Fula går alltid att diskutera men kör du mest kortare sträckor i stad kanske en hybrid är nåt om du kan ladda för det borde gå att hitta en sån inom din budget och de kan bli billiga i drift.

Jag hade börjat med något åt det billigare hållet och se hur långt du kommer med det så du lär dig vad du vill ha i en bil. Min första bil slog jag på stort och det ångrar jag för jag behövde inte så mycket bil visade det sig. Hade nog nöjt mig lika bra med en som var 1/10 av priset.

Om du kan ladda hemma eller på jobbet , så hade jag titta på en plugin-hybrid Toyota Prius. Tex(?) Med tanke på hur många det finns så borde service/underhålls kostnader vara billiga.

Jag köpte en begagnad KIA Picanto 2015 årsmodell (1 år gammal, nyservad, inklusive vinterdäck och hade knappt körts något) för ca 90 000kr från en seriös bilfirma.

Inte den roligaste bilen att köra (speciellt på vägar med hastighet över 90km/h) och ganska ful design men har aldrig behövt något annat än vanlig service + ett batteribyte och har den lägsta skatten man kan ha (360kr/år plus 60kr/år registreringsavgift tror jag) så har varit extremt billig i drift (för att vara en bil).

Håller med om är det superskönt med en liten bil när man ska parkera, nästan värt att leva med en tråkig bil bara av den anledningen om man parkerar mycket i stan.

Sen att köpa begagnat är ju alltid en risk att man får något som är på väg att gå sönder och behöver dyra reparationer, speciellt riskfyllt om man köper en äldre bil och från en privatperson.

Billigt ägande med billig service på "äldre" (5+ år) hyundai för 1790:-.

Och är det ren stadskörning så skulle jag rekommendera Hyundai I10 med 1.2 liters motorn då den har kamkedja istället för kamrem. Har en själv från 2010 då jag inte kör många mil/år längre, utan mest till och från läkarbesök samt handla.

Tror jag betalar ca 3000:-/år i försäkring (halvförsäkring, Stockholm) och en skatt på 580:-/år.

Själv köpte jag en modell utan så mycket lull-lull som möjligt som kan gå sönder (elektronik) och manuell. Absolut den bästa och billigaste bil jag någonsin ägt. Med 78 hästkrafter rör den på sig förvånansvärt bra vid påfarter/omkörning etc.

Kia Picanto, Hyundai i10 eller vw up osv... liknande som tidigare nämnts är utmärkta alternativ om du inte är jätteintresserad och vill ha ett billigt transportalternativ.

Kia Picanto blev utsedd till "roligaste" bilen att köra av Fifth Gear för några år sen bland alla småbilar.

Dessutom är det brutalt mer ekonomiskt att välja små snåla motorer för korta sträckor och stadskörning. Det mycket dyrare alternativet som också är lämpligt är elbilar.

Provkör en Seat ibiza (med turbo).
De är småstads-killers.

Riktigt roliga att köra, rätt så bra plats att packa, går att handla på ikea med den i värsta fall. Köpte min ny 2015, har den än kvar, besikta den i veckan, fortfarande inga anmärkningar. Har inte lagt en oförutsedd krona på den än och är jävligt nöjd med den.

Mitt enda permanenta minus som ägare till den är att ljudnivån i bilen är hög. Men under 90 så är det inget att tala om där är det nog mer positivt om man gillar lite motorljud, de låter rätt nice ... 110+dock, lite jobbigare.

Kostar enormt mycket mindre att äga än de stora "fina" bilarna.

Hade dock rekommenderat att köpa en 2år gammal eller liknande, de lär vara i superfint skick då och kostar mycket mindre.

Självklart skall den första bilen vara en bakhjulsdriven räääser som du kan öva upp dina färdigheter med!

Volvo 740/940 är ju givet om du hittar en till bra pris.
På den kan du laga allt det "vanliga" på parkeringsplatsen.

Men om man ska ge dig lite konkreta tips så stämmer INTE resonemanget att dyrare/nyare bil = mindre reparationer.

Så här är det:
Gammal bil med "normalt bruksslitage" som gnisslar någon stans eller lite rost på nån skärmkant/dörr kör man bara vidare med.

Nyare (dyrare) bil med nått litet gnissel = man river hela jäkla upphängningen och byter till något rolig. Gnisslar fortfarande? Byt alla motorfästen och se om det blir bättre osv osv.
Början till rost på en skärmkant eller dörr = Lacka om delen.

Dörruppslag utanför ica? Laga, lacka och polera.

Köp något billigt och enkelt.
Kamkedja är typ nummer 1 att titta efter när du letar modell.
Ju vanligare bilen är desto fler kan mecka med den och tillgängligheten på delar är större. Hybrid finns det ingen anledning alls att titta på. Visst du spar en del i bensin men di får de största nackdelarna med både benin och elbil i ett.

Nu när du kör i stadstrafik mycket så kolla på ex en mindre toyota med kamkedja (om du nu inte kör volvo 7/940).

Skall du bara flytta på arslet och inte har några krav på att bilen skall se sportig ut eller andra utseendekrav eller väldigt stor motor så skulle jag titta efter en japanare i det som kallades 'golf-klassen', en halvkombi - gärna med dragkrok om du har något lantställe/båt i framtiden (en dagens VW-golf som 'golf-klassen' är ursprungligen uppkallad efter, är dock inte speciellt liten längre - speciellt inte modeller med full kombi)

Med halvkombi det går att peta in anständigt med prylar, väskor och flyttkartonger men tar inte lika mycket parkeringsplats som en fullstor Volvo-kombi vilket uppskattas mycket om man skall parkera ofta i parkeringsrutor inne i tätbebyggd område. En bil av kupé-typ är inte alls lika användbar även om de kanske är snyggare, roligare att köra runt med och ofta har större motor - ja, tills du skall packa in resväskor och transportera saker...

Vill du ha låg underhållskostnad som begagnat så titta efter bilmärken och bilmodeller med bra renomé och har bra statistik hos bilbesiktningen/försäkringsbolagen.

Japanare som har underredesbehandlats som ganska nya är inte speciellt benägen att rosta - vilket jag gjorde med Toyota Corolla när den köpes ny 2005 och fortfarande ingen som helst synlig rost på utsidan - kör fortfarande med den 35000 mil senare och det som bytts utöver vanlig underhåll (läs bromsar främst, en och annan vindruta pga stenskott och blästring etc.) undre länkarm fram pga. rost, en styled förra våren och en ny startmotor och nu i höstas en drivaxel - också pga. rost under en vibrationsdämpare som gjorde axeln smal och till slut vreds av vid kraftig acceleration på låg växel... det är ungefär allt på 35000 mil, kopplingbyte är i närtid om jag vill behålla bilen ytterligare ett tag till - om jag jämför med finansiera en nyköpt bil med avbetalning/leasing så kan jag reparera för > 30 papp/år utan problem och det är ändå mindre med årskostnad än vad en ny bil skulle kosta idag - med bensinen inräknad...

Saker att spana efter när man tittar på bilar är att de med manuell koppling att kopplingen inte är för sliten (ta hjälp av en bilmek-kunning och titta hur mycket som är kvar av den möjliga rörelsen på kopplings-armen vid kopplingskåpan på motorn) då det är i högsta grad körstilsberoende på om den är slut vid 6000 mil eller håller över 35000 mil (som i mitt fall) då en kopplingsbyte är mellan 12-15 papp, somliga kanske mycket mer beroende på hur mycket som måste plockas ned. Köper man bil från 15000 mil på mätaren och manuell låda så får man räkna med kopplingsbyte inom inte allt för många tusen bil bort.

Nästa steg att titta på är hur nära man är en kamremsbyte, många bilar brukar sättas ut på salu inför en sådan byte... - det borde vara billigt men på en del bilmodeller och motorer kan det vara väldigt dyrt.

Bilar med kamkedja brukar man inte behöva byta under bilens livstid men en del VAG-bilar ( VW, Audi...) har motorer som är ökända att kunna haverera pga. deras kamkedja går av och dessa är inte inteferensfria (dvs kolvarna slår i ventilltalrikarna när ventilerna är nedtryckta) vilket i konsekvens är samma sak som ny motor när det sker, somliga serier DSG-växellådor har problem från elektronik (sensorfel och givare nedstuckna mellan dreven som inte fungerar och det kanske bara går att köra på lägsta växeln när det är under +4 grader ute...) till rena haverier och när det sker så är det fruktansvärt dyrt att reparera. - ju mer 'Automat' ju mer kostar det när det inte fungerar som det skall...

En av de saker man skall kolla noga när man köper beg-bil och knepigt att kolla så här års - är att AC:n verkligen fungerar (om bilen har sådan - om den inte har det så är bilen att klassas som 3000:- bil som bara en 18-åring med nytagen körkort orka köra omkring på under sommaren, andra sommar har bilen bytts till en med fungerande AC även för den numera 19-åringen...)

Fungerar inte AC - dra av direkt 10000:- på priset (det är ungefär vad man får räkna med att en reparation kostar innan man vet exakt vad som är trasigt/läck på - en ny kompressor kostar en del medans en ny kondensor (vanligaste felet) och kanske någon bytt rör behöver inte kosta riktigt så mycket...) eller säljaren fixar det innan försäljning - med kvitton från en AC-verkstad och med garanti, och det skall vara gjort innan du lämnar över pengarna för bilen

- Att komma med sådant i efterhand i April-Maj när du upptäcker att det inte fungerar ger en massa bråk, suger energi och ger för sällan önskad resultat då säljaren kommer att säga att läckan kom efter att bilen köpts... (du som köpare har undersökningsplikt vilket gör att säljaren kan komma undan med detta om du inte redan har uppmärksammat detta inför köp) - Är bilen mer än 10 år gammal så får man räkna med att AC inte fungerar, eller snart slutar att fungera eller är nyreparerad och det beror på att korrosion från vägsaltet till slut fått hål på rören i kondensorn eller dess anslutande rör och läckor i slangar för att gummit har åldrats...

- När du köper (tillräckligt gammalt) begagnat så är det ofta utanför nybilsgaranti och då får du ta all kostnad själv när det går sönder, därav att det är viktigt att välja bilar och modeller som är beryktat hållbara och få stora reparationer under sin livstid - och där skulle jag säga att tyska och svenska bilar inte riktigt platsar in, medans japaner och en del koreaner (och Porsche) har visat sig vara mycket driftsäkra rent mekanisk. Att även en långmilad begagnad Toyota Corolla försvinner inom timmar till enstaka dagar efter en bilinbyte hos en bilhandlare har sin anledning - i många fall köps de för att sedan exporteras till bl.a Afrika och det knusslas inte med priset...

För det första, grattis till ditt körkort! För det andra, kan du inte utveckla det här lite grann? På frågan "vad ska jag ha för bil" får du ju omedelbart en miljard råd om Volvo hit och japanska bilar dit och bakhjulsdrift och stadskörning och laddhybrider och så vidare, men om man är allergisk mot oförutsedda avgifter och har noll kunnande, kan det inte vara värt de där tusenlapparna i månaden för att slippa all huvudvärk som bilstrul kan förorsaka?

Leasing kostar alltid mer än din egna finansiering (ja om du inte lånar dyra pengar), till detta förväntas en viss skick på bilen när leasing-avtalet är slut och kör man fler mil än avtalet medger ger väldigt dyra sista antal mil eller att det blivit skavanker som subjektivt av leasingivaren anses mer än 'normalt' slitage och vill ha ganska mycket extra betalt för detta medans du som användare inte anser det då tex. skenskott på rutan och motorhuven, dörruppslag på sidorna ingår i riskbilden när man använder bilen, och att det kan bli skavanker och repor i bilinredning när resväskor och annat stuvas in/ur, fläckar på säten (barnfamiljer...) eller klösmärken av ovillig katt, hundhår efter hundar etc. - så kan det bli en jobbig konfrontation när bilen skall lämnas igen och du kommer aldrig mer vilja ha en leasingavtal efter detta...

Hyr man så är man alltid i någon form av underläge eller skuld och med krav på sig eller outtalad krav att mer eller mindre pedantsköta bilen i rädsla för dyra konsekvenser när bilen lämnas tillbaka, krav som man inte väntat sig i slutet när leasing/värden försöker krama ut extra pengar från dig med subjektiva påståenden om det går och du själv inte kan avtalet/reglerna som rinnande vatten när du motargumenterar när det skall lämnas tillbaka oavsett om det är bil eller bostad...

För mig är ovanstående en större stress som också varar under hela leasing-tiden än risken att ta en lite större reparation om det mot all förmodan skulle inträffa...

---

Köper man bil med bra renomé och inte allt för lastgammal i ålder så är risken för stora utgifter mha. stora reparationer inte så stora - nybils-garanti gäller till en viss ålder/miltal, helförsäkring har ofta en maskindel som lindrar kostnaden om det är stort fel på motor/växellåda - dock inte det som räknas som normal slitage och tex. kopplingsbyte för att man slirat på kopplingen mycket pga. sin körstil ingår inte i en sådan försäkring då det är något du själv rår över.

Tror en liten, billig och tråkig bil passar dig bra. Går den sönder vilket den nog kommer göra(nybörjar missar nån buckla här och där) så är det inte hela världen.
Har det full service bok och är en erkänt driftsäker bil så kan det nog bli bra.

Hybrider är aldrig billiga att serva. Toyota är dessutom bland de dyraste märkena att serva, 2:30kr per mil.

https://www.vibilagare.se/nyheter/toyota-dyrast-att-serva-elb...