Sveriges utveckling de kommande decennierna

Asså det här är mitt specialintresse och du tar upp många intressanta vinklar vilket är oundvikligt för en seriös diskussion eftersom det är en oerhört komplex frågeställning. Tyvärr råker det vara lördagkväll så jag bör nog unsvika att försöka skriva utförliga grejor.

Som du skriver pågår det en utjämning i världen just nu. Vi som "har det bäst" tillhör givetvis förlorarna i teorin när det pågår en sådan process. Ett av våra problem är att det är ett väldigt svagt fokus på Sverige som ett "företag" eller vad man vill kalla det. På många sätt är det en självklarhet, tex att kvalificerad arbetskraft är bra för landet men på många andra områden saknas detta fokus mer eller mindre totalt. Orsaken är antagligen ideoligiska tillkortakommanden och ointelligens bland både beslutsfattare och befolkning.
En oundviklig fråga är hur lågn tid den kraftigaste delen av utjämningsprocessen kommer att pågå. Detta forskas det om även om jag tror det är relativt lite forskning i förhållande till storleken på frågan. Min personliga uppfattning är att det kommer att ta ett tag innan det är hyggligt utjämmnat mestadels baserat på att bla Indien och China har så otroligt stora befolkningar. Kommer nog inte vara några revolutionerande skillnader inom 5-10 år.

För att hoppa på delfrågan "hur får vi mer saker?" så drar jag till med det korta svaret: effektivisering och inovation. De är grundbultarna till vad vi har idag och bör givetvis stå i fokus eftersom det är viktigt för en gigantisk majoritet av befolkningen.

Angående varför folk inte blir lyckligare så TROR jag det är av en väldigt enkel anledning: När man har mer så har man mer att förlora.
Många, speciellt killar skulle antagligen inte erkänna att de själva fungerar på det här sättet men otrygghetskänslor tycker jag uppenbart verkar påverka lycka och mentalt välmående och är kanske till och med den största enskilda faktorn.
Hur folks liv blir tryggare är återigen en otroligt komplex fråga. För att nämna ett exempel så anses det normalt att ta potentiellt mycket stora risker, tex att låna pengar till boende.
För att göra det ännu mer komplicerat så anses vissa typer av risktaganden som att starta företag kunna gynna samhället.

En i princip ignorerad nyckelfråga av media och politiker är levnadskostnaderna, speciellt lägstanivån. Lönenivåer i sig är helt ointressanta om de inte ställs i proportion till levnadskosnaderna vilket gör levnadskostnaderna till och med viktigare än skatten på arbetskraft.
Stora områden här är boende och mat men även saker som sätter en guldkant på tillvaron som datorspel eller musik om vi förutsätter att det är guldkant på tillvaron folk vill ha.
Eftersom vi har en progressiv lönebeskattning är exempel på konkreta saker som höjer lägstanivån för levnadskostnaderna saker som moms, alla punktskatter, och ledsen att säga det om miljökämpar läser detta det inkluderar de flesta miljöskatterna så som straffskatterna på el och bränslen. Och även massa andra saker som sjuk och tandvårdskostnader osv.

Fan var rörigt det blir, jah tänkte hålla mig till en fråga.

Jag håller med dig faktiskt, chansen att jag bor kvar här efter studier och kanske något års arbetande är liten. Om 20 år lär höger- och vänsterblocken fått bytas av lite vid makten och totalt fuckat upp allt.

Håller med dig på rätt många punkter. Tror dessutom inte att vårat politiska etablissemang kommer kunna göra något åt det vare sig de förespråkar marknadsekonomi ala höger eller stenålderskommunism ala Ohly.

Jag har ett arbete som är få förunnat med många kontakter med verksamheter utomlands som jag hanterar med största varsamhet. Får jag chansen en dag till jobb i annat land tar jag det. Jag ser inte jätteoptimistiskt på framtiden för Sverige. USA agenten för företaget där jag jobbar behandlar jag med största respekt och prio. Får väll se vad som sker men jag tänker inte binda fast mig i Sverige.

Ni är väldigt naiva om ni tror att det politiska systemet fungerar bättre i andra länder. Vi hade en rejäl formsvacka ~70 till ~95 (innan dess gick vi från ett svältande u-land till världens rikaste land [dessutom ett lågt beskattat sådant] på 100 år, slå det?), och ~02 till 06, men i övrigt har Sverige skötts mer eller mindre föredömligt förutom på ett par enstaka punkter, t.ex invandringspolitiken. Risken för en rejäl besvikelse är överhängande om ni flyttar, tro mig, alla länder har sina problem bara att ni inte känner till dem

Den som dessutom nämner "USA" i samma mening är så långt ifrån verkligheten så det inte är någon idé att lyssna ens. Där snackar vi om ett land med monumentala [ekonomiska] problem de kommande årtiondena.

Sverige har goda förutsättningar för att lyckas i en global värld. Vi har en stabil grundindustri som kommer finnas kvar då den ej är löneberoende och vi är bra på tekniska lösningar som kommer att få större betydelse när världen ställer om till ett liv utan olja. Dessutom är vi relativt sett inte oljeberoende med vår vatten- och kärnkraft!

landet barkar käpprätt åt helvete oavsett vilket block man röstar på. Den "liberala sidan" röstade ner en övervakningslag för att sedan rösta igenom en egen likadan lag, integrity gone missing!

Sen har vi försvarspolitiken, rödgröna sidan har under många år rustat ner mer och mer, nu när vi har borgare så fortsätter det, trots att flera utav de borgerliga partierna vill ha starkare försvar. "If you want peace, prepare for war"

Positivt i landet är dock inställningen till kärnkraften regeringen har, mer el = lägre priser = billigare för industrier att hålla ångan uppe:)

Det finns mycket att skriva och tycka om.

Jag håller med om mycket av det Jonasy säger. Kritiken mot politikerna som hörs idag påminner om det jag läst i litteratur från 50- och 60-talet... Nej, sossarna kommer inte att förstöra Sverige. Inte heller moderaterna. Mallen Sverige, eller kanske "ideologin Sverige" är redan skapad, att ändra på den tar åtminstone två decennier. På ett sätt är Sverige på så sätt oerhört konservativt: hela samhället uppskattar socialdemokratin, och vill egentligen inte lämna den modellen. Alla partier anammar den, ingen vill göra massiva förändringar i den.

Det stämmer att serviceyrken blir mer och mer vanligt. Anledningen till att vi inte har lika många industriarbetare (med mera) längre är för att det inte är ekonomiskt lönsamt att ha dem i Sverige. Nästan inga produkter är idag helt gjorda i Sverige: vi har en designer som ritar upp något och skickar det utomlands. Där görs sakerna, och säljs till Sverige. Det "hårdjobb" som finns kvar i Sverige är fortfarande mycket dyrt, och därför finns det ett stort intresse att automatisera alla dessa jobb.

Att sammanfatta många av dagens yrken som bondfångeri var nog inte helt fel: bondfångeri kräver en del finurlighet, något som är betydligt svårare att automatisera än att bygga bilar och skruva komponenter.

Det är svårt att förklara framtidens nationella arbetsmarknad utan invecklade kartor som pekar överallt (och då främst på andra nationer), men allt eftersom vi effektiviserar (automatiserar) mer så ökar mängden "struntjobb". Det är ekonomiskt möjligt eftersom effektiviseringen gör allting så mycket billigare.

Slutpunkten känns för mig självklar. Tunga arbeten elimineras ganska snart, även servicearbeten försvinner om några år, och kvar har vi mer kreativa och sociala delar som är mycket svåra att automatisera. Men förr eller senare automatiseras även dessa, varefter människor helt enkelt slutar jobba. Den enorma automatiseringen har dock vid den tidpunkten skapat en så enorm effektivitet att allt mer eller mindre blir gratis. Människor blir helt enkelt överflödiga i systemet. Vägen dit kommer såklart att vara kantad av problem (främst luddismen, en rörelse som kommer att explodera under de kommande decennierna, men även diverse ekonomiska instabiliteter kommer att vara ivägen), men jag är optimistisk.

Hur det hela håller ihop med Sverige är en intressant frågeställning. Jag tror att landsgränserna kommer att suddas ut allt mer. Det finns inte någon ordentlig rationell anledning till länder. Det är bara ett konservativt påhitt som förhindrar frihandel. Om femtio år är Sverige för Tyskland som Göteborg är för Stockholm. Det är nog också det som kommer att vara hotet mot den svenska socialdemokratin: den kommer inte att falla av sig själv, den kommer istället att gå ihop med närliggande nationers ideologi, precis som det som händer i EU just nu. Till slut får vi en enda världsideologi, som troligtvis kommer att vara en blandning som ligger väldigt nära mitten: konservatism, socialism och liberalism blir till ett. Ett lands egna åsikter blir som åsikterna inom ett endaste parti idag.

Lite samma sak gäller familjen. Teoretiskt sätt så har kärnfamiljen varit död sedan första gången kärnfamiljens död började diskuteras. Den finns kvar eftersom det råkar vara en tämligen effektiv medelpunkt, mellan individualism och kollektivism. Jag tror att individualismspåret (när det gäller levnadssituation) som vi har gått allt mer på under de senare decennierna kommer att tonas ner, likaså kärnfamiljen. Kompisboendet kommer att öka. Vissa människor vill säkert ha ett stabilt liv, med boende tillsammans med älskare och barn och med ett yrke man behåller i tiotals år, men måste då förvänta sig en betydligt lägre livsstandard än de som hela tiden håller sig mobila.

Modern kommunikation (/transportation) gör det onödigt att fastna för länge på samma ställe. Barn blir onödvändiga, förr eller senare blir barn inte längre något obligatoriskt, utan en minoritetshobby reserverad för de med en robust livsstil.

Antagligen kommer människor att dela upp sitt liv på annat sätt. Idag är man novis, sedan blir man erfaren, sedan kommer antingen karriären eller satsar på familje-/barnliv, sedan kommer de senare åren, pensionen och sedan döden. Imorgon är det nog mer möjligt att satsa på karriären i något decennium eller så, sedan lugna ner sig i två till förmån för ett lugnt och stabilt liv med barn och kärnfamilj, för att sedan återgå till ett karriärsliv.

Jag har funderat mycket på pensionssystemet de senaste veckorna. Pensionärerna som har omfattats av det svenska systemet hittills har varit de mest sparsamma, anspråkslösa och enkla svenskar som har levt under systemets existens. Vad händer när min generation, som är van vid en mycket högre standard av levnad, ska pensionera sig? En generation som dessutom föder allt mindre (EDIT: eller färre kanske man ska säga, svenskarna är väl fortfarande relativt långa och välbyggda) barn som ska bekosta vår ålderdom i framtiden.

Det känns som att vår generation kommer att gå på en riktig nitlott. Vi kommer att få betala in till ett pensionssystem som vi inte kommer att kunna dra nytta av.

Boo, svaret på din fråga är A. tillväxt och B. sluta inte jobba.

Det är dessa två linjer man måste följa för att inte skapa fullständigt kaos. Tyvärr är den andra linjen inte särskilt populär hos folket (även om M konstigt nog driver den).

Boo: Det är ju ett av riktigt stora problemen som hela västvärlden står inför. Eller, det stora problemet är ju att det finns för många pensionärer eftersom vi lever allt längre. Jag kan nästa garantera att vi i vår generation inte kommer att gå i pension vid 65 (frågan är också om man verkligen vill sluta jobba då, om man vet att man lever 15+ år till?).

Min personliga lösning kommer att bli att vara ekonomiskt oberoende innan jag går i pension ...

Jämställdhet och inkomstfördelning känns faktiskt inte som några självändamål. Jämför med det som t.ex. Thatcher bemötte kritiken kring att inkomstfördelningen i Storbritannien hade blivit större under hennes styre.

Tror faktiskt inte det kommer ske så mycket med Sverige framöver, vi kommer tuffa på som vanligt i nolltakt som under de senaste 10-20 åren. Vi har dock tre som jag anser vara stora problem att tackla.

1. Det statliga pyramidspelet - pensionen

Vi i Sverige precis som i alla i-länder så närmar sig våran befolkning en åldersfördelning som i det där liggande stapeldiagrammet ser ut som en tunna. Tittar man på hela befolkningen är det alltså färre människor som arbetar och fler som är äldre och sjuka och lytta och inte arbetsföra. Dessa är en STOR ekonomisk börda för samhället i och med att den största delen av ens pension är statlig pension. Men detta är inte några pengar som staten har sparat utan det ses som en löpande utgift och inkomsterna från arbetande personer som en löpande inkomst.
För att detta skall fungera i det långa loppet så måste vi antingen skära ner på statens utgifter mycket eller konstant ha fler och fler yngre som kan betala de äldre generationernas pension (därav pyramidspelsrelationen). Detta löses enklast med invandring vilket tar oss till det andra stora problemet.

2. Frikostig invandring, frikostig välfärd

Vi har i Sverige ett väldigt omfattande och frikostigt socialt skyddsnät. Vi har också en frikostig invandring. Människan är absolut den viktigaste naturresursen ett land kan ha och vi behöver absolut invandring i Sverige. Problemet är att Sverige som land har misslyckats totalt med att integrera invandrarna i samhället. Vi har en mycket högre arbetslöshet bland invandrare och framförallt invandrarungdomar än med svenskar, då kommer efterföljande brottslighet och andra sociala problem som ett brev på posten. Detta måste politiker lösa. Vissa säger stoppa invandringen, vissa säger lagstiftiga kvotering, vissa säger avreglera arbetsmarknaden.

3. Dött entreprenörskap

Sverige har gått från att vara ett land fullt av innovation till ett land som endast består av storföretag som ligger på risken att gå i konkurs pga. "rising stars" http://en.wikipedia.org/wiki/Bcg_matrix .
I en vanlig ekonomi så spelar det inte någon större roll om större företag går i konkurs för det finns många små- och medelstora företag som kan anställa nya eller föra utvecklingen vidare. Det finns inte i samma omfattning i Sverige.

För att ha en välfungerande ekonomi så behövs både stora företag som bidrar till utvecklingen genom stora FoU-kostnader som mindre företag ej kan stå för. Men man behöver också en stor del små- och medelstora företag som som står för innovationerna och tillväxten. Det är detta problemet Sverige har haft sedan ~1970-talet. När våra stora jättar förlorar i konkurrensen (om de gör det) så finns det ingen att bära det de lämnar efter sig. Ingen kan axla deras ansvar. Att de stora jättarna förlorar i konkurrensen beror också på en brist av småföretag. Det är småföretagarna som kan testa nya innovativa sätt att driva sitt företag. Om Pelle startar en klädaffär som använder sig av ett helt nytt sätt att sköta sin logistik och sin lagerhållning på så har han inte så mycket att förlora men mycket att tjäna om det lyckas. T.ex. H&M kan inte bara testa detta. Däremot så kan ju hela branschen förbättra sig om detta nya sättet att sköta logistiken och lagerhållningen är bättre än det gamla.

Tror inte speciellt mycket. Ser dock hur vi snabbt kan förlora plats i tätklungan som tekniskt framstående nation, inte enbart pga några mycket märkliga lagar och kanske kommande lagar, utan även den skillnad man ser på våra inboende studenter och våra utbytesstudenter. Jag har sällan träffat så driftiga människor som våra fransmän, irakier, amerikaner, afrikaner, japaner, kineser och ryssar. Om det är för att de just är utbytesstudenter är svårt att säga, men aj vad vissa kunskapsområden kan ligga längre fram hos många av dem än för en själv och andra inboende studenter. Lyckligtvis verkar satsning på utveckling hög och det kan hända att vi ser ett språng i direkt tekniskt kunnande från Sverige de närmaste tio åren. Bara grundforskningen håller i sig i samma takt så har vi en lika bra grund att arbeta på då som nu, vilket helt kan kasta om min framtidstro inom området.

Miljön, kommer inte påverkas så pass mycket. Sure att den direkta lokala miljön alltid kommer bli sämre, men över nationen sett så kommer omvärlden få uppleva hemskheter med ytterst otrevlig torka, smog och förstört vatten till skillnad från oss i norden. Ungefär som det alltid varit. Vårat största problem kommer att vara sjöarna överlag och östersjön i huvudsak. Det kommer på sina ställen bli så illa att man förbud mot gödsling inom ganska stora områden kommer ske, vilket kommer att påverka humöret starkt och negativt hos våra bönder _samt_ hos våra miljö-don-quijotes.

Arbeten kommer finnas till ganska stor del, men större vikt kommer att ligga vid fotnivå. Sophämtare, snickare, chauffeurer och vårdbiträden, alla jobb som kräver att man gör något direkt med händerna och/eller flyttar på saker kommer vara högt skattade, då vi har ett överflöd av långt (ibland väl) utbildade inom kategorin och även inom pappersarbeten som arkitekter och naturvetare. Den ökade byråkratin ger våra pappersarbetare högre status och ekonomisk kontroll tvingar fram fler platser inom bokföringen och redovisningen vilket kommer öka efterfrågan på ekonomer av olika inriktningar. Synen på arbete är förändrad jämfört idag. Det kommer inte ses som att man måste arbeta, ej heller som en gåva ifrån arbetsgivaren. Det kommer istället ses som att man lånar ut sitt kunnande och sin styrka åt företaget och/eller staten mot att man får den betalning man önskar, lite som det ibland kan ses idag hos högre utbildade och/eller lämpade men mer till absurdum. Folk kommer byta arbeten mer frekvent pga relativt hög standard, vilket gör löpande internutbildningar hetare än examen, sett till utbildningstillfällen och totala utbildningstimmar. Detta om 10 år. Om 20 år kommer det se lite annorlunda ut åt andra hållet istället.

Bensinpriset, kommer stiga. Nuff said.

Kärnkraften kommer få ett uppsving, och utbyggnaden av alternativa energikällor kommer få sig en temporär svacka. Dock kommer tekniken vara så pass framskriden att alternativa utbyggnaden överlever tack vare lägre tillverkningskostnad och en äldre billig men ändå funtkionell tkenik att arbeta på. Utbildningar som behandlar alternativ energi kommer att omformas till att koncentrera sig på samhällsbyggandet, exempelvis kommer vi få se två nästan identiska C-uppsatser, skrivna av elever på LTU och LTH, som artiklas i bl.a. NyTeknik, där en bättre metod för eldistribution inom befintligt nät gås igenom.

Politik, kommer släppa fokus på PPs frågor då de kommer vara integrerade kraftigt i befintliga partier, PP finns inte längre som enskilt parti. Hetaste frågan kommer förutom energin vara invandringen, som nu gått från att vara SD-fråga till allas fråga. Klassiska invandringen kommer minska till förmån för utbyte av studenter, arbetskraft och in- och utgifte. Svenskar är mer rörliga och byter hemland allt oftare. SD som parti kommer hålla sig över procentgränser då deras frågor behandlas på ett tillfredsställande sätt av huvudpartierna. Wikipediaartikeln om FIs framgångar i början av millenniumet får 16 träffar om året.
Nytt parti, Teknokraterna, inte ursprugna men inspirerade av PP, kommer att startas men intresset är för lågt, de klarar aldrig någon procentgräns och för ständig tynande tillvaro.

Internationellt så står sig sverige bra men inte bäst i någon större kategori. Engelskan är fortfarande internationelt språk och Kina har en miljökollaps, vilket är en av orsakerna till att energipolitik är hetast i många länder, fråga mig inte om sambandet.
Sverige har ett kort tag världens bästa tekniska energimiljöutbildning samt världens femte bästa tekniska arkitektutbildning. Sverige rasar i placeringarna bland datavetenskapliga utbildningarna.

Huga, nu orkar jag inte fantisera längre.

Jag tror också det beror mycket på att hela samhällsstrukturen är baserad på att man är anställd i ett storföretag, medan vi de senaste 50 åren har gått mer till att jobba i mindre företag eller egna företag.

Är man egen företagare upphör plötsligt alla sociala skyddsnät. Dessutom frångår man normen, och det är ju inte så uppskattat i Sverige där alla skall följa samma fotspår. Även alla utbildningar utgår från att man skall vara anställd.

Om alla ser till att Alliansen vinner valet så blir Sveriges framtidsutsikter genast lite ljusare!

Det är ungefär lika svårt att sia i hur de politiska blocken påverkar samhället på sikt som det är att sia i hur vi kommer att ha det år 2030. Tex hårdare påföljder för brott eller osäkrare liv för småföretagare kan säkert ha negativa konsekvenser på längre sikt, det är svårt att veta säkert. Om vi förutsätter att så är fallet i nämnda frågor så kommer vi till problemen att vi inte vet vilket av blocken som kommer att påverka frågorna på vilket sätt, och så håller det på.

Det är som sagt väldigt svårt att försöka förutspå framtiden. Vissa saker är lättare att gissa om, tex globaliseringsfrågor, men det är så många faktorer har betydelse och det är oerhört svårt att gissa i vilket håll olika frågor kommer dra iväg åt.

En annan vinkel är: hur skulle ett bra samhälle tex år 2030 se ut?
Nej, jag menar inte vad någon tänker sig att gamla ideologier förhoppningsvis skulle resultera i, då är man lika snett ute som de flesta politikerna. Glöm ideoligier om metoden och fundera för ovanlighetens skull på resultatet. Jag menar alltså konkret vad som skulle kunna vara ett bra eller det bästa samhället att leva i.

Min värsta farhåga är att det blir som i Fahrenheít 451. Vi blir så pumpade med reklambudskap, propaganda och virtuell underhållning att vi blir frånvarande.