Mytomaner?

Istället för att fokusera på att ge folk som ljuger en mytoman stämpel, så lägg kraften på att försöka finna orsaken till varför dessa personer som tar till lögnen gör så, Och hjälpa dom.
Kan lova att i nästan alla fall så kommer en dåliga förhållanden hemma vara en av orsakerna, kanske inte alltid är så skoj när kompisarna berättar om hur skoj dom haft det under helgen, och det enda du gjort är att suttit i ett hörn och sett morsan få däng av alko farsan, Just då är det nog inte alls svårt att ta till lögnen, och när man väl börjat så är det nog väldigt svårt att sluta.

Sen när kan man jobba på play station:D?

Zeker:
Helt rätt.
Däremot så är det väldigt svårt att hjälpa en människa som inte vet att den har nått problem. Eller nått som omvärlden i alla fal betraktar som problem.

Jag vet i stort vad som är orsaken till min bekants mytomani, och har därigenom också insett att det inte finns någonting jag kan göra åt den.
Däremot så försöker jag att poängtera saker till personen i fråga som skulle vara bra för dennes liv.

Hällre hjälpa till att bygga upp någonting än att slå undan benen för individen, vilket är exakt vad man kommer göra om man konfronterar denne som lögnare.
Finns inte en chans att en mytoman kommer säga "Ok, förlåt, jag ska inte ljuga mer."

Jag anser att mytomani, som så mycket annat, bygger på saker som exempelvis dåligt självförtroende. Mytomani är en form av självhävdelse som gått överstyr och in i nått sorts absurdum. Enda sättet som jag tror fungerar för att få en mytoman att bli fri från lögnerna är att denna person, antingen själv eller med hjälp av andra, ordnar upp sitt liv och skapar en stabil tillvaro för sigsjälv.
Människor som vet vart dom står hävdar sig sällan mot andra.
Det är lite svårt med rena lösningar eftersom det kan vara så otroligt mycket som ligger bakom.

Hur många har exempelvis efter ett brustet förhållande inte sagt till polarna att "Nä, det var jag som gjorde slut med hon/honom". För dom flesta slutar det med lite självömkan som plåster på såren, men en del kan inte sluta där, utan fortsätter och fortsätter.

Skulle inte bli förvånad om det fanns lika många orsaker till mytomani som det finns mytomaner.

En viktig sak som kan tilläggas är att mytomani är en del av barns uppväxt. Kan inte ange en rak källatill det men sök runt lite på google om det känns intressant. Barn överdriver gärna vitt och brett, men det är en funktion som oftast avtar med åren, för dom flesta.

Stabila sociala förhållanden är det som förebygger flest brott och mest skitsnack i våran värld, och så också med mytomani. Zekers exempel här ovan var riktigt bra, och är en bra förklaring till människans beteende när det gäller hävdelse.

En riktig mytoman kan slingra sig ur allt. Jag har jobbat med en i snart tio år och han är helt hopplös. Det spelar f*n ingen roll hur mycket folk överbevisar honom så slingrar han sig ur. Det slutar nästan jämt med att folk flabbar åt honom och men det verkar inte alls besvära honom.

Han har ett stort jaktintresse och man får höra otroliga historier ibland. En gång sprang hans hund bort (en gråhund) och eftersom det var mycket kallt hade tydligen hunden bitit ner en massa granris att sova på över natten. När han hittade hunden på morgonen hade den bäddat ner sig i riset och sov skönt.

Det hade säkert gått en överlevnadsubildning.

Usch lägg av, får verkligen spel på mytomaner. Man vill bara bitchslappa såna personer och säga "VA TYST!".

Jag kommer ihåg en gång, en mytoman som jag känt länge sa att han kunde fixa en moppe till mig, helt gratis också. Självklart visste jag att det var bullshit men sa ändå till han att göra det. En vecka senare frågar jag "var är den moppen du skulle fixa åt mig?". Han fick ett smile på ansiktet och sa "Ahh det gick inte fan".

Alltså... varför? VARFÖR?! Varför drar man såna lögner? Vad är det som får dem att göra det!?
Förstår verkligen inte hur mytomaner tänker...

Hahahaha, så jävla iskallt att bara säga "Ahh det gick inte fan".

fast ingen av de personer ni berättat om i den här tråden lider sannolikt av mytomani. visst, de ljuger av en eller annan anledning men mytomani är inte en självständig klinisk diagnos utan kan utgöra symptom eller del av andra diagnoser. det är till exempel relativt vanligt med mytomani bland de som lider av narcissitisk eller paranoid personlighetsstörning, schizofreni och OCD.

Förviso sant, men om grundkravet för att skriva i trådan var riktigt myttomani så skulle detta ha blivit en väldigt kort tråd.:)

Just därför förenklar man det och gör en "civil" diagnos som lyder ungefär: Mytoman; Person som ljuger mer eller mindre frivilligt.

Edit: Medvetet låter bättre.

KAn vi inte göra en tråd som bara mytomaner får skriva i? Då skulle vi får en väldigt underhållande tråd med ena historien värre än den andra:P

Haha sjukt kul xD

Knappt kollat in den forumdelen men kan tänka mig att det är ett typiskt ställe att bre på en aning

Härligt att de länkar vidare till "Stålis" (Stålmannen) på sidan om mytomani;)

Det låter som att hon håller på att försöka sluta ljuga. Det där låter precis som ett övergångsstadium för mytomaner. Hon har helt enkelt bestämt sig för att sluta ljuga, men kan fortfarande inte kontrollera sig i förväg ännu och måste på så vis ordna det i efterhand. Men troligtvis blir det bättre och bättre och till slut så ljuger hon inte alls om några år.

Sen tror jag faktiskt hon tycker om dig. Hon försöker bara verka mer intressant och mer eftertraktad för att på något underligt vis få dig mer intresserad av henne.

För mig är det tvärtom... jag kan inte ljuga. Å det är bra tycker jag.

Känner en som har en bror som blev påkörd av en lastbil när han körde moppe, han snurrade runt ett varv och fortsatte köra..
Hans bror har även lyckats smita från polisen då dom jagade honom med helicopter och bil, sen rammade polisen honom så han ramlade då lyfte han upp moppen på axeln och kickade igång den med armen medans han sprang...

Ja man fick sig ett ganska gott skratt när han försökte imponera på oss med sin super bror..

mytomani är så mycket mer än att man bara ljuger.

Mytomaner har i regel även mycket svårt att ha egna åsikter och ta ställning, de behöver någon att ta efter.
De är manipulativa, och har ofta något slags maktbegär. Myotmaner har ofta högt flygande planer, som till slut faller ihop pga brutna löften.

Det farligaste är att dom ofta är jävligt charmiga..

Valdi Ivancic är ett praktexemplar.

OBS

Det här är den bild av mytomaner jag målat upp för mig själv av egna erfarenheter. Ifrågasätt gärna faktan och vetenskapen i detta.

Min halvbror är en riktig mytoman. Det var värre förut då det inte gick att ha en normal disskusion med honom. Det handlade hela tiden om att han visste en massa saker om det vi pratade om. Och om man frågade vad han fick det ifrån så var det discovery channel :P.

då kallas man för en besserwisser, eller hur fasiken det nu stavas, icke mytoman.
plus, discovery channel har en jädra massa bra info, lär mig ganska mycket därifrån själv faktist.

Vilket jag tycker passar in bättre på chefen som någon berättade om tidigare i tråden än mytomani.

I övrigt är det alldeles för få människor som försöker se längre än "fy fan vad jobbig han/hon är". Det finns ofta bakomliggande orsaker till de flesta av människors avarter till beteenden. Har man en nära vän som är (exempelvis) mytoman, försök att - som SwA:J.Kalin (heders åt dina inlägg här) - ta reda på lite om vad det handlar om istället för att reta eller motbevisa personen utan att veta vad denne verkligen har för utgångspunkt.

Tycker det är beklämmande att så många skiter i sin omgivning och saknar empati för andra människor, oavsett om det de gör är bra eller dåligt (vi pratar ju faktiskt inte om massmord här). Många skulle behöva titta lite utanför sin egen sfär och inse att en del av oss (jag kan vara semimytoman, jag skapar inga galna lögner helt utan rim och reson, men jag kommer på mig själv med att överdriva, vilket jag försöker lära mig att ge fan i) inte har haft en bra och stabil uppväxt (nu kommer någon att skriva; jag hade också en kass uppväxt, jag klarade mig bra! Gratis säger jag då, men du saknar empati, så helt strålande har du inte klarat dig). Precis som zeker skriver så kan en bakgrund med alkoholism, kass ekonomi (eller gravt misskött sådan snarare) och en narcissistisk far som ger inte mindre än blanka fan i en skapa beteenden som man själv inte riktigt trivs med. Men det *går* att ändra på, men inte genom att förlöjliga personen eller utsätta denne för allmänt spe. Just när det gäller mytomani har jag nog inga bra svar att ge på hur man ska vända det, men det grundläggande man kan säga om alla beteendestörningar är att personen själv måste inse att denne har ett problem och att viljan till förändring måste finnas.

Typ.

Det man måste utgå ifrån, och som skrivits innan, är att en smäll på kinden och ett "Skärp dig" inte fungerar på en mytoman.

Det finns i regel så mycket man vill säga till en person som dras med den allmänt kända mytomanin, och så lite man verkligen kan tala om.

Jag har i dagarna fått en hel del skit av min bekant, som exempelvis att jag blivit förbannad för att det varit upptaget när jag ringt denne, att jag ska ha ringt och pressat denne mot väggen och avkrävt personen i fråga på information om vart den har varit och vem den umgåtts med. Allt detta är ganska enkelt för mig att motbevisa genom att visa min samtalslista på telefonen, men det skulle helt enkelt inte göra någon nytta.

Det min bekant egentligen är ute efter, precis som så många andra i samma situatin, är att jag ska engagera mig i han/hon. Dessutom har personen i fråga inte sagt detta till mig, utan till en gemensam bekant som vidarebefrodrat informationen till mig, och därigenom hjälpt mig klargöra vad som är sant och vad som är lögn.

Det min bekant egentligen vill är att få uppmärksamhet, och ett av dom största problemet med det är att denna person gillar att avfärda uppmärksamhet också.
Det kanske låter krångligt, men i stort sett så handlar det om att denna person inte vill inse att i princip ingen orkar med denna, så istället projiceras en bild upp om att vara oemotståndlig på ex krogen, och sen klaga på att "alla är ju ute efter mig så det är så jobbigt att avfärda dom".

Detta är rent skitsnack som dom flesta "vanliga" människor inser efter bara några minuter, men min bekant har inte förstått detta utan tror på fullaste allvar att alla vill ha han/hon som partner, och att det är han/hon som kan välja och vraka.

Så i korthet så provocerar, det blir enklare om vi kallar min bekant "Kim", då det är könsneutralt, Kim fram en situation där någon hör av sig, för att sedan säga "men fan vad du är på mig hela tiden, jag vill inte ha någon relation med dig".

Vad "Kim" får ut av detta har jag ingen aning om. Förmodligen bara den skeva uppfattningen av att vara åtråvärd, vilken i sig är ren lögn eftersom folk i regel tröttnar ur på "Kim" ganska fort.

Jag ska skriva det också att jag var tvungen att ta ett litet "break" från "Kim", så jag slutade ringa "Kim" några dagar. Detta gjorde inte så mycket eftersom "Kim" ringde upp mig istället. Dock efter en mindre argumentation om någon skitsak så behövde jag ett ordentligt Break och skippade kommunikationen i två dagar. Jag orkade helt enkelt inte. Därefter så kom anklagelserna om att jag telefontrakaserat "Kim" med konstanta samtal om vad "Kim" gjort och med vem.
Tydligt tecken på brist av uppmärksamhet, iaf så som jag ser det, vilket leder till vad jag anser vara irrationellt beteende.

Nu vart det mycket på en gång.

Men han ljög ju. Han hittade bara på. En besserwisser gör ju som du gjorde nyss och tillrättavisar folk...?

Problemet med folk som är mytomaner är att om de klarat sig tills de nått en lite högre ålder så har de jobb som de egentligen inte förtjänar pga. att de har väldigt lätt att prata.

Det är i alla fall den uppfattning jag har bildat mig från de mytomaner jag stött på i mina dagar.

Tror att mytomaner är vana vid att ej behöva ta konsekvenser för sina lögner (det är faktum i vardagen med, oftast behöver man ej ta några konsekvenser), och sedan systematiserar sitt ljugande utifrån det för att imponera/skaffa fördelar.
Självklart har man väl själv dratt till med en liten historia nån gång, men oftast slutar det med att man tänker något i stil med "varför i helvete sade jag det där för?" ^^
Har själv inget problem med att folk ljuger för mig om tillgångar, skrytsaker etc, mest personliga och känslosamma grejer som tar knäcken på en.

Tror det är viktigt att skilja på mytomaner och de som bara ljuger lite för att hålla igång samtal och göra sig lite mer spännande, samt de som ljuger för att komma undan med saker. Mytomaner kan ju vara personer som haft så traumatiska upplevelser och kanske tom fortfarande har dem att de intalar sig att saker och ting är annorlunda än vad de verkligen är. Är ju otroligt vanligt att folk ändrar på nån detalj i en berättelse för att kunna säga den i ett visst sammanhang, eller bre på lite bara för konversationens skull, det är ju inte mytomani utan helt enkelt vanliga lögner.