Landsort VS Storstan

Båda har ju såklart sina fördelar (och nackdelar). Själv är jag väldigt förtjust i landsorter, men inte tillräckligt för att ständigt bo på landet. Skulle kunna tänka mig en sommarstuga kanske. Hmm, är riktigt kluven faktiskt. Alltid haft tanken att jag en vacker dag ska flytta utsocknes med min tös och barnen, men samtidigt gillar jag det centrala också. Så länge det inte är mer än ett par mil till storstan bara. Man behöver inte komma speciellt långt ifrån för att få en "landet"-känsla.

Själv så älskar jag stället där jag bor. en liten "landsort" tio minuter utanför staden, så kan man få lite av varje

Landsort nära storstad? perfekt tycker jag.
Själv bott i trollhättan hela livet och flyttar hemifrån om en månad men bor kvar här än.
Känns som en perfekt stad, 40-50min till göteborg om man är sugen på det

Eftersom jag är uppfödd kring Göteborg och levt hela mitt liv här tvivlar jag på att jag arbetar mig härifrån när flytt blir på tal.
Jag kan självklart känna mig fri, lugn och ha det skönt "på landet". Dock tvivlar jag på att den känslan varar länge då jag dagligen drar nytta av vad storstadsområdet har att bjuda på. För att inte tala om alla de goda vänner jag utan omständiga resor vill kunna umgås med.

Kort sagt: I lagom dos är friheten på landet underbar. I längden vinner dock storstadslivet.

EDIT: Vad det gäller dina val i röstningen skulle jag däremot föredra att "Pissa ut genom fönstret" än att "Åka buss". Röstar ändå på "Åka buss" eftersom jag räknar med att det motsvarar storstadslivet.

Varför åker man buss om man bor i stan? förstår inte riktigt resonemanget =/

Själv hatar jag landet och skulle vilja bo i en riktigt stor stad där allt har öppet dygnet runt

Stan, helt klart. Visst är det skönt att ha en egen trädgård och inte bry sig om grannarna, men å andra sidan, vad säger att du skaffar ett hus bara för att du bor på landet? Eller vad säger att din lägenhet mitt i stan inte är bra ljuddämpad?

När jag bodde i haga i göteborg så hörde man nästan ingenting av stadens ljud, och då bodde vi ändå precis vid järntorget där det alltid är liv och spårvagnarna löser av varandra.

Det enda jag saknar med att bo i lägenhet är att jag inte kan ha mina trummor där. Och att hyra en lokal bara för att ha settet är inte riktigt ett alternativ. Att ha trädgård och villa vore ju bara skit. Måla om fasaden/fönstrena... blää, klippa gräs? Nej tack. Ska jag ha ett hus så ska det stå på en klippa utan gräsmatta, precis vid havet och helst ha en fasad i plast eller nåt så jag slipper måla om skiten. Och med de kraven så kommer jag stanna i lägenhet länge

Utanför stan, lite som på landet. Bor lite utanför Malmö i Bunkeflostrand och trivs utmärkt. Natur, hav och 3 minuter till öresundsbron samt ringvägen.

Word.

Bodde i landsort (Alingsås) fram till att jag var ca 18, hatade det något extremt de sista åren, har nu bott i storstad kanske 5 år och trivs hur bra som helst.

Främst är det nog anonymiteten jag gillar, älskar att man alltid träffar nytt folk överallt. Men det är roligt att man är så olika.. det enda jag brydde mig om efter gymnasiet var att fly illa kvickt från staden där jag bodde, en del av mina kompisar däremot bor kvar och stortrivs! Jag fattar noll

Jag bor i skogen. ca 35 minuter från stockholms innerstad med bil. Inte alls jobbigt.. speciellt inte när man har bil. Det som stör lite är bussarna. Har ca 2 om dagen här. På vardagar. Det går INGA på helger. Ska man ut och röja så är det sova över hos kompis som gäller men det är ovanligt eftersom att jag har två ungar runt benen jämt. Det är lungt och skönt.. inga förbannade grannar att störa sig på och jag kan spela hur högt jag vill hur länge jag vill. Utanför fönstret har vi ca 200 kor. Vi hyr ett hus på en rätt stor Arla-gård.
Innan bodde vi i Hammarby sjöstad. Stelt och tråkigt. Trafik och irriterande grannar. Usch!

Landet helt klart, bor själv ca 1,5 mil utanför Norrköping och jag trivs mycket bättre ute på landet än i stan.

Självklart på landet nära havet/sjö. Kan inte bli bättre en så.

Som student har jag testat på storstan. Till slut kommer det nog bli landet, där jag växt upp. Uppsala är trevligt och Valencia (lite större än Stockholm, invånarmässigt) har massa uteställen osv. Men ska man bo på landet ska man bo nära tätort. Föräldrarnas hus (där jag växte upp) ligger ca 10 minuter (tror jag) "stan" (Lindesberg). Jag kan nog absolut inte tänka mig att bo i Norrlands inland med 5-10 mil till närmsta någelunda stora samhälle. Det är alldeles för långt.

Kanske ska testa på att pissa genom fönstret

Bodde i skövde och utanför i 15år räknas som landsort eller? Nu bor jag i Götet vilket jag anser har många fördelar. Bland annat behöver man inte veta vilka hälften av folk är när man åker in till centrum. Men jag skulle ju kununna tänka flytta till en stad några mil utanför gbg. Norr eller söder. Behöver inte storstad varje dag. Men det är ju trevligt att ha ganska nära till Stan:) Havet är det viktigaste för mig.

Jag skulle tro att det har att göra med hur man växt upp och vad man är van vid!

Jag skulle aldrig kunna bo i en stad, tycker det är jobbigt med mycket folk och anser det vara skönare att kunna dra ut snabeln lite var jag vill

Men man ska inte bo för långt från civilisationen, jag har 15 min till närmsta småstad (5 000 invånare) och 30 min till Örebro men jag bor ändå på en stor gård med mycket utrymme, kan inte tänka mig nå annat!

Landet är helt klart att föredra. Det är mycket hälsosammare med ren luft och utan ständigt bakgrundsljud.

Drömmen vore att ha en mindre stuga långt ute i skogen där jag kan slå mig till ro och bara mysa. Låter kanske lite muppigt iom att jag bara är 22 bast, men jag är så less på alla stressade och pryda storstadsmänniskor.

Mindre ort, gärna precis i utkanten nära skog och natur. Bättre luft och miljö, javisst, men framförallt mycket billigare att bo.

Jag bor i ett litet samhälle i södra lappland. Finns många fördelar, billigt boende, nära till vacker natur m.m. Men det finns nackdelar också, långa avstånd till nästan allt, ont om jobb och usel kollektivtrafik.

Just nu är iofs inte jobb så stort bekymmer för oss, det har startat två gruvor (dagbrott) här och ytterligare två är planerade. Första gången sedan 60-talet som det händer något rejält här, finns nästan inga lägenheter kvar att hyra.