Vilken film såg du senast?

Topgun Maverick

Efter alla delade meningar från folk och negativa kommentarer om bl.a cgi så blev jag positivt överraskad, gillade den skarpt.

Topgun Maverick som får toppbetyg överallt.

Filmen är säkerligen bra, men jag har väldigt svårt för filmen då jag inte alls tror på grundiden. Jag kanske har missat något då jag kollade på annat samtidigt. Men om man ska skjuta ett mål och man måste flyga lågt, så känns ett flygplan av typ F18 väldigt konstigt val emot kryssningsrobotar.

För mig känns filmen mer som. Att för många år sedan gjorde vi en Topgun film den blev populär, vi tänker nu göra ett uppföljare. Vad betyder uppföljaren ha? Tom Cruise, Val Kilmer och såklart flygplan. Att endast flyga med flygplan högt uppe blir tråkigt då det finns målsökande missiler, det är ju inte som flygplanskrigen på 1940talet.
Så vi vill ha flygplanen flyga extremt lågt i en dalgång, för det blir coola scener osv.

Och visst filmen är intressant, men jag har svårt för den.

Pay it forward

Sjukt bra film!

Tyckte också den var sådär. Lite häftig filmning men får ingen direkt wow-känsla över det hela.
Hollywood och logik är väl bäst att skippa tänka på så inget jag la vikt vid. Som du säger är det väl mest en nostalgikick som de försöker leverera men för mig funkar det inget vidare, originalet var bra mycket bättre, blir runt 6/10 i betyg för mig.

Ja, det känns som att Luc Besson har tappat känslan han hade i första halvan av sin karriär, då han var en av mina favoritregissörer.

Ja, jag tyckte att den var bra också, men kanske snarare en stark 7:a eller svag 8:a av 10 för mig. Har även boken som filmen är baserad på, All You Need is Kill, den är också bra.

Maneater
2/10

Jag gillar som sagt filmer där djur äter människor ^^ Finns flertalet som är riktigt bra, även B-filmer har en tendens att kunna avnjutas, även med lite tvivelaktiga effekter till och från.

Denna lyckas inte kvala in som b-film ens, otroligt dåliga cgi-effekter och den tycks vara filmad med en gopro allt som oftast. När writer och director är samma person tycks det luta åt att det blir pannkaka då det inte finns någon som kan säga till personen vad som är riktigt, riktigt dåligt. Dålig "pacing" och effekterna får det att aldrig att bli "spännande" eller kännas som det faktiskt händer något. Hade de lagt in lite humor och inte tagit sig själva på allvar KANSKE det hade lyckats bli en b-film åtminstone... men tragiskt nog försöker de sig på samma allvar som Jaws. De har även lagt in små "hyllningar" till Jaws; "I guess we are going to need a bigger boat then" är ju en direkt blinkning till den rullen.

Det som fick mig att tro att det kunde vara en B-film är för att Jeff Fahey är med, tyvärr bara lite kort i ett fåtal scener. Den stora behållningen får nog ändå bli Trace Adkins som i alla fall lyckas nå upp till B-films skådespeleri Det är upplagt för en Maneater 2, som jag verkligen hoppas aldrig får "green light".

Top gun - Maverick - America fuck yeah! Att man kan bibehålla sina personliga relationer till sina arbetskamrater och gamla ligg är det viktigaste som finns, då mår man bra. Att man orsakar en katastrof utan dess like genom att bomba en kärnkraftsinstallation och just troligen precis startade tredje världskriget, inte lika viktigt. Så storymässigt får denna filmen noll i betyg. Men den är vackert gjord med bra flygscener så bortser man från storyn så är den rätt ok. Om jag hade varit 13 år som när första filmen kom ut så hade jag nog gillat denna mer. Nu satt jag mest och irriterade mig på alla felaktigheter. 4/10

Shark Side Of The Moon
2/10

Min jakt efter en trevlig b-film fortsätter...
Ryssar skapade "human-shark" hybrider och experimentet gick åt helvete, så de skickades till månen, ett par decennier senare flyger ett par jänkare dit utan vetskap om detta...
Premissen verkar lovande för en riktigt bra b-rulle!

Där tog det lovande slut och allt går utför, det verkar som Tubi har tagit över vad SyFy channel en gång skapade. Nog för att cgi'n och diverse effekter är bortom dåligt, att skådespelarinsatserna är helt otroligt dåliga, att de logiska kullerbyttorna får en att bli snurrig (somliga sådana är ok i b-filmer, nästan ett krav att ett par finns med i alla fall), att storyn spretar ut sig och förlorar all fokus och försöker inkludera ett 10-tal olika aspekter... men det värsta är nog... att den tar sig själv alldeles för seriöst.

En viktig del i en bra b-film är att den erkänner att den är just det och kan driva/ta lätt på sig själv.

Även om man skulle sätta betyg enligt b-filmsstandard når den inte högre än max 3.5/10.

Samaritan

Det var helt okej att slötitta. Jag ger en 4/10.

Top Gun: Maverick i onsdags, på Bio Forellen i Tyresö. Lika bra film, och en ok upplevelse, fast det är svårt att jämföra med IMAX.

Dayshift
Netflix
6.5/10

Helt okey och lättsam action som underhåller, lyckas varken stiga till några högre höjder eller sjunka katastrofalt. Stort plus vill jag dock ge för att de använde "ormmäniskor" och inte cgi för de scener där olika leder böjs i alla möjliga och omöjliga vinklar

En typisk "run of the mill The rock and Kevin Hart" typ av film - fast med andra skådisar. Jamie Foxx gör sitt bra, men Dave Franco lyckas inte leva upp till en högre standard kemimässigt för att få den att lyfta 0.5-1 snäpp till i betyg.

Ghost dog way of the samurai - Ganska skön rulle om en yrkesmördare och lite mafiosos. Annorlunda på flera sätt. Personligen har jag lite svårt för musiken av RZA dock som helt enkelt är dålig. 7/10

Training day - Denzel washington i sitt esse. Följer narkotikapoliser i LA som gör vad dom brukar. Spännande och med twists. 8/10

Nope

2h av mitt liv åt helvete...

Top Gun: Maverick 3,5/5 Helt okey uppföljare med en lite mer sansad seriös Tom Cruise.
Ingen direkt spoiler men gör ändå taggar

Fantastic beasts-serien Dumbledores secret. sämsta i serien 2/5

Joker. Mörk film om jokers tillkomst i Batman sagan.
Riktigt bra fast ganska djup,Jaquin Phoenix gör ett mycket trovärdigt porträtt av Joker.
Skulle ge den 4/5 pga att den blir lite seg ibland.

Me Time
6/10
Netflix

Senaste tillskottet med Kevin Hart, en klassisk komedi som följer mallen till punkt och pricka. Visst har han och Mark Wahlberg bra kemi, men de är ju vänner i "riktiga livet" också, så föga förvånande. Men som alltid ett högt produktionsvärde, inget är riktigt dåligt eller löjligt men lyckas inte lyfta till några större höjder heller. Fungerar ypperligt som en "time waster" med en pizza en kväll utan att man behöver bli allt för besviken.

Känns som det är Kevin Hart och Adam Sandler som promenerar på den här typen av komedier och använder Netflix som suggar-daddy Fördelen är att ibland kommer ett riktigt guldkorn som "Grown Ups", Me Time kommer dock inte i närheten av det, utan är mer som en "cruise control".

The Thin Red Line (1998) med temat WW2. Via Disney+. IMDB: https://www.imdb.com/title/tt0120863/

Länk till ovan recension: https://www.imdb.com/review/rw0473898/?ref_=ext_shr_lnk

Det första stycket säger vad som är det allra kritiska med den här filmen: du måste ha fokus på filmen för att den ska sjunka in. Som en ung harpalt valde jag att hyra just den här filmen och resultatet på den upplevelsen blev ganska mager. Filmen var som nämnt något helt annat än i jämförelse med Saving Private Ryan, detta var en film helt utanför mitt område. Med åldern fumlar däremot intresset fram för historia och du kan lite mer om livets olika känsloutrymmen när de blir trängda. Alltså gör sig den här filmen nu betydande på en helt annan skala, då förståndet landat.

The Thin Red Line är rätt laddad med en hel del stjärnskådisar som Nick Nolte, Woody Harrelson, Sean Penn och Jared Leto. Och det känns lite udda och suspekt att se de här människorna så här ung. För mig i nutid är detta en rätt fin bild, filmad med ett väldigt sällsynt skådat trögt förlopp. Vi tittare får det vill säga gott om tid att rota oss med de olika människorna, som här i filmen upplever krigets fasor.

Mmm, jag har inte sett den på rätt många år nu, men den var verkligen en internt vattendelare:
Delvis var den stämningsfull, introspektiv, mäktig, vacker, poetisk och lyckas fånga både det lilla och det storslagna i mäktiga krigsscener...
Och delvis kändes den seg, ofokuserad, ostig, pajig, flummig, tråkig och (i brist på bättre ord) repetetiv.

Ska se om den nån gång... Kan nog misstänka att jag också kanske tycker bättre om den nu med lite tidsperspektiv!

Jo, håller delvis med dig runt det negativa. Främst så vacklar filmen (för mig) på att självaste handlingen inte lägger hemskt mycket duns på erövringen av krigets mål i filmen. Snarare kliver vi ett steg tillbaka och försöker ta en titt vad som händer bakom luggen och pannbenet på alla dessa människor, och det blir liksom i realtid när väl saker spelas ut. Dessa blir till stunder där vi får ganska gott om tid att hinna rota oss i dessa känslor.

Lite mer momentum under filmens gång hade nog inte skadat. För när man väl landat i rätt tankebana, så blir alla dessa budskap eller färden i spiralen ganska lätta att förstå/hamna i. Kikar annars väldigt sällan dramafilmer. Jao, man får hårt tygla sin puls för just den här filmen på 2h 40min nånstans.

Serien Band of Brothers (2001) och allra främst The Pacific (2010) gjorde ett mycket bättre jobb att blanda ihop en action samt nå ut med ett illa sargat finger, att "vi" var bara människor (lite mer än tonåringar) i en nuvarande och fruktansvärd värld fylld av terror.

Andra gången jag såg The Thin Red Line så klickade filmen som sagt. Vilket kändes ganska stort just då i alla fall. Nu vid repetition och ännu mer livserfarenheter så, tolkas filmen ännu mer grundligt. Något som är lite orättvist kan jag tycka. Filmen närmar sig trots allt åldern 30 år. Men många visuella scener ror ändå en, mot en skön hamn.