Helgsnack: Vilken är din största personliga triumf?

Byt från ett tropisk ö till Sverige vid 28 år gammal, lära nytt språk. Överlevde 21 år i Sverige

Jag har också lyckats uppfostra två fantastiska grabbar som både har empati och vinnarskalle. Det är ju faktiskt nu när dom börjar närma sig vuxen ålder man får se om man lyckats överhuvudtaget.

Sjukt stolt och förvånad över att ha designat ett fungerande kretskort (med en enchipsdator och en FPGA). Och den första revisionen fungerade tillräckligt bra för att kunna användas (det blev en till revision för att rätta till några kosmetiska fel). Väldigt mycket var nytt för mig då. Första gången jag ritade ett PCB. Första gången jag programmerade en FPGA (hade dock skrivit VHDL tidigare). Inte så van vid att löda på komponenterna heller. Och en 32-bit databuss på 50 MHz på kortet. Men den fungerade. Och jag är fortfarande förvånad.

Att lyckats ha ett svenssonliv med fru, barn, vettig ekonomi, hus, ett jobb jag kämpat mig upp till och trivs väl på och i allt detta vara lycklig.
Det ser jag som en prestation och min största triumf.

Stor eloge till dig!
Fruktansvärt bra jobbat!

jag fick en av de största mobbarna på flashback att bli tyst

Att träffa min fru och i förlängningen få barn.
För 20 år sedan hade jag aldrig kunnat tro det. Studierna gick åt skogen, arbete gick åt skogen, funderade seriöst på att flytta till ett torp i skogen och odla potatis för eget bruk. Men istället gick jag (efter mycket vånda) med i diverse (student)föreningar som intresserade mig, träffade trevliga människor från andra utbildningar, och till sist min blivande fru mer eller mindre av en slump.

Därefter kändes de misslyckade studierna inte så tunga längre. Som någon annan i tråden skrev, det kan vara skönt att få ett kvitto på att man inte är korkad utan bara lat...jag har klarat många kurser, de flesta med en hårsmån, men på 2 tentor var jag bäst av alla (100 pers på ena kursen, 20 på den andra) och det var viktigt för mig i det läget, att känna att jag inte var dum. Utan bara lat. Vilket inte heller är så bra. Men ändå. En av lärarna skrev "Utan tvekan den behagligaste tenta jag någonsin rättat. Inga anmärkningar, bra jobbat!", det höll mig uppe i flera år. Sedan har jag ju skitjobb numera, pga just misslyckade studier, men så kan det gå.

En annan triumf, fast tidigare, var faktiskt mönstringen. Jag var notoriskt osportig, hade rätt dåligt självförtroende, men lyckades ändå få medelvärde på mönstringens "konditionstest", det var jag mycket nöjd med. Det var ju ändå många som sportade och drog upp medelvärdet liksom. Det var jag mer nöjd med än att få 9 på de teoretiska delarna.

Jag tror det är viktigt att ibland tänka på det man lyckats med, speciellt om man har för vana att känna sig misslyckad.

Vet inte om det är den största men en milstolpe i mitt liv passerade jag nyligen då jag, efter många år av att dö lite inombords å hata världen mer å mer pga jobbet, läsa en bunt högskole-kurser samtidigt vid sidan av jobbet (jobbade 100% å läste, på pappret, 100%) å få en tjänst på samma företag jag varit på i många år, som utvecklare. Kändes riktigt stort!
Det är dessutom kul å gå till jobbet (eller ja, koppla upp sig ).
Började precis på nästa kurspaket men det är endast 50% så det är lite lugnare

Jag hoppade av gymnasiet och började jobba istället.

Att jag nu kom in på högskolan efter att ha läst komvux vid sidan av jobbet i flera år ser jag nog som en av de största personliga triumferna.

När barnen föddes, men det är det tråkiga defaultsvaret för nästan alla föräldrar, så vi kör ett till:

När jag disputerade. 4 års hårt jobb ska presenteras inför kollegor, föräldrar, vänner och (framförallt) betygsnämnd och opponent. Sov nästan ingenting natten innan, väldigt nervös när jag körde de långa milen till KTH. Sån tur var kom en kompis lika tidigt som mig, så vi kunde skacka om lite annat den långa stunden innan det började. Kommer inte ihåg så mycket av själva disputationen, förutom att det gick väldigt bra.

Känslan efteråt när vi ska åt smörgåstårta och drack bubbel för att fira var riktigt härlig. Sen åkte jag hem och hämtade äldsta dottern på förskolan, och 3-åringarna på förskolan kallade mig doktor (även om vissa kanske trodde jag var läkare...). Sen jag jag och la mig och var helt utmattad i flera dagar.

1.Perfekt snurr av pannkaka

2.Seger i mariokartturnering under den årliga korvfesten

3. Tog mig igenom det tuffa slutet på en tråkig utbildning trots akut diskbråck.