veckans mest udda fråga, har du importerat din kärlek?
När jag blev lämnad förra året för grönare gräs på andra ängar efter hela 19 år, var det flera som skojade och tyckte jag skulle leta upp en ny kärlek i Thailand eller Östeuropa. jag skrattade och sa: aldrig i livet, det är för svårt med kulturella skillnader och dessutom är det få som lägger någon större vikt på kärlek, utan söker snarast ekonomisk trygghet. Jag förstår de till fullo men det är inget jag är intresserad i. jag letar inte efter en ung städerska och älskarinna, som dessvärre många medelålders introverta män gör. Jag vill ha riktig kärlek med jämställdhet, hon skall vara min bästa vän och partner genom livet.
Vid detta laget har ni säkert redan räknat ut att mina planer åkte rakt ut genom avloppet som vanligt. Aldrig blir något som jag tänker mig.
Jag gav efter i stundens korta ingivelse och reggade mig på en sida för östeuropeiska,Ryska singlar. Jag betalade inte eftersom jag inte var intresserad. Detta var enbart för en egoboost :). Tänkte jag borde vara hyfsat populär, blott 44 år gammal och i god form. Jag var populär, väldigt populär... :D. Det sprutade in meddelanden, några raderades direkt av admin ( falska singlar). Jag kunde inte läsa meddelanden eftersom jag inte var betalande. Det var inget jag brydde mig om, jag var ändå inte intresserad. Plötsligt dyker det upp ett meddelande från en tjej i Ryssland som jag kan läsa, hon var betalande medlem. Väldigt fint skrivet, lite osäkert, försiktigt men nyfiket. Hon undrar bl.a om jag är jag på bilderna, hon tycker jag ser väldigt bra ut. Och ger mig sin mejl för vidare konversation. Jag blir förvånad och lite tveksam, texten skvallrade om att hon var äkta vara och ville väl, bilderna visade en ALLDELES för snygg tjej som dessutom var i yngsta laget, 12 år yngre än mig. Mina varningsklockor ringde. Hursomhelst skickade jag ett hej på mejlen. Hon svarade ganska snabbt med ett mycket långt, personligt och fint skrivet mejl. Jag svarade, sedan var vi fast. Snart har det gått en månad och vi vet båda att det nog blir hon och jag, vi har fått en väldigt speciell kontakt och alla mejlen skulle nog fylla en hel bok redan. Självklart har hon påbörjat processen med visum etc för kunna besöka mig snart. Snacka om taskig tajming med corona
För att återgå till min överskrift. Jag har givetvis börjat undersöka vilka processer som man skall igenom för att hon skall få bo med mig i Sverige. Det står rätt tydligt på migrationsverkets hemsida. Men jag är också intresserad i verkligheten, hur är processen egentligen? Och då tänker jag mer på de mjuka värdena? Jag vet ju till exempel att vi skall intervjuas på var sitt håll. Vad är det för frågor?
Någon här som varit igenom processen? Som kan beskriva alla känslomässiga bergochdalbanor? Efter lite googling verkar det kunna ta alltifrån 5 mån till 15 månader? Hon måste till exempel göra ansökan från sitt Hemland, i detta fallet Svenska ambassaden i Moskva. Hon får inte vistas i Sverige under tiden men hon kan ansöka om visum för att besöka mig, men det är tydligen svårare att få när man har en ansökan pågående. Men det står inget om hur svårt eller vad som hindrar ett visum under tiden?
Det vore spännande om någon här inne har erfarenhet från denna processen. Detta är okänd mark för mig.
Mvh Emil