De/dem

Mycket viktig tråd; skönt att se att fler bryr sig om detta, samt andra små språkgrodor som flyger runt. Eloge till TS som tar upp ämnet

Ett tips till den som är osäker på ifall det skall vara "de" eller "dem" är att alltid chansa på "de" - det är det vanligare av de två orden, samt att om det skulle vara fel så är det lättare för läsaren att förlåta ett malplacerat "de", då man mest framstår som slarvig istället: "Aha, vederbörande skrev litet för fort och glömde ett 'm' bara".

Inte så lite efterkonstruktion heller.
Diskussionerna om "de"/"dem"/"dom" lät exakt likadant för 20-30 år sedan. Ingenting har förändrats på den punkten sedan dess.

Tycker inte detta är en bra tumregel, som jag skrev tidigare i tråden.

Detta tycker jag är ett bra tips. Mycket bättre att chansa på "de" än "dem" iallafall. Förstår faktiskt inte varför folk inte verkar göra det, när det verkar vara så viktigt att hålla nere antalet tangenttryckningar till ett absolut minimum i precis alla andra sammanhang.

Min "pet peeve" är väll istället för väl. En väll är en svetsfog. Jag själv är knappast perfekt, har också svårt med de/dem emellanåt. Dessutom skriver jag hellre ett engelskt uttryck än en dålig översättning.

I talspråk använder jag de och dem, iofs låter ofta dem snarlikt som dom, men de är alltid de.

Jag kan väl inte vara den enda som faktiskt använder ordet [de]?

I skriftspråk använder jag såklart de/dem, skriver aldrig dom. Saker som dom i skriftspråk och massiv särskrivning upplever jag som obildat och vulgärt (40+are här).

Har alltid skrivit "dom"

Att höra "dom" och se i skrift "de" eller "dem"

Vi uttalar inte bokstaven "e" i dom.

Då är det Norska och Danska vi ser ut och tolkas som i skrift.

Jag säger faktiskt "de" ibland.

Folk fattar inte detta; därav min noggrant uttänkta minnesregel som är tänkt att täcka in samtliga fall så gott som möjligt.

Minnesregeln med jag/mig har för övrigt också problemet att jag/mig är singular och de/dem plural. Så för ”Dom är glada” tvingas man välja mellan ”Jag är glada” och ”Mig är glada”, som båda är fel. Därför har jag valt vi/oss istället.

Nåja, inte så jobbigt som man kan tro. Bara att söka på typ site:sweclockers.com "dem flesta", välja ut några lämpliga inlägg, citera, och slutligen köra en schysst sök och ersätt med regex i Atom.

De och dem ändrar iaf inte betydelsen på en mening. Till skillnad från sär skrivning... Död åt fenomenet! (Jag anklagar engelskan där ihopskrivning är undantag och särskrivning standard)

Skickades från m.sweclockers.com

Att folk använder dom istället för de och dem har jag inget emot, det är trots att vedertaget och accepterat i SAOL och då är de fine by me.

Däremot stör jag mig nåt enormt på folk som säger han istället för honom, tex: "Jag ska hämta ett glas till han."

Eller när folk är så otroligt ospecifika. När vi knackade på hos min svägerska sade hon: "Kom in. Han håller han!" Här hade jag istället sagt: Richard håller hunden! Hur svårt kan det vara att vara lite specifik?

Blev lite härdad när jag umgicks med en bekant som använde "Dem" konsekvent, "Dem skulle bara hämta nåt" etc.

Däremot stör jag mig litegrann på "Så vi tar denna korven.." för att folk tror att "den här" == "denna" och språkörat är helt tyst. Mitt gnäller, vene om jag bör ge det en hård klapp så att det kanske rättar till sig eller om "Denna knappen" faktiskt är lika fel som det låter.

(Det allra mest störande är språktrenden som dök upp när jag bodde utomlands - "öppna upp fönstret Beril!" och "Stäng ner volvon så inte motorn varvar" och "Spara ner filen". Vad tillför "upp" och "ner"? Man minimerar ett fönster eller stänger det, sen sparar man en fil. Numer ofta "upp", rätt upp i molnet.
I GIS-sammanhang är "leeegeeendeeen" rätt störigt också. Ärligt talat så finns det inte i SAOL och även om repeterat missbruk kanske har en tendens att hamna där så är inte slaget förlorat ännu. Så svårt är inte ordet "teckenförklaring".)

Edit. Usch vad mycket som döljer sig just under ytan