Frysningar vid desktop på USB minne

Enligt denna recension så har just det minnet extremt dålig prestanda när det handlar om slumpmässiga läsningar och i synnerhet skrivningar. 300 MB/s vid skrivning kommer man t.ex. bara i närheten av när man skriver stora sekventiella filer till minnet, handlar det om massor av småfiler (som t.ex. en uppdatering) så kan prestandan i vissa fall dyka ner till långt under 1 MB/s. Notera också att recensionen handlar om 256GB-modellen, 128GB-modellen presterar troligtvis sämre.

Så du har nog tyvärr köpt helt fel minne för att köra Ubuntu ifrån. Om du har möjlighet så bör du lämna tillbaka det, och istället köpa t.ex. ett SanDisk USB 3.1 Extreme Pro Solid State 128GB (se recension).

Som alltid när det handlar om USB-minnen eller minneskort: lita aldrig på tillverkarnas siffror, de kan vara väldigt missvisande.

USB-stickor och SD-minne har inte kontroller i sig som ens är i närheten av vad en hyffsad SSD-disk presterar. - har du inte betalat multum för stickan så kan du heller inte förvänta att det sitter tier-1 flashminne i dessa - snarare tier-3 flash...

Skall man köra mycket från USB av olika orsaker så är kanske en USB/SATA-adapter/kapsling för en SSD-disk att föredra, det börja också finnas USB3.1/USB-C kapslingar som även kan hantera M.2-NVMe minne (då USB-C kan bära PCIe-signalering i en av sina protokoll)

de flesta SD-minnen och USB-stickor är rätt usla på småsektorskrivning i stora antal och fort efter varandra - de höga hastigheterna gäller bara för sekventiell skrivning som att ladda över mediafiler.

Skippa usb minnen om det är ett "normalt" os du tänkt ha på det för det funkar dåligt, det finns linuxversioner som är tänkta att köras från ram, ett vettigt val om du ska köra från usb minne.
Om du inte tänker ha ett "special" os så välj en usbansluten ssd för de har mer passande egenskaper och finns med design både som minnespinne elerl extern låda.

Har kört en hel del från små usb-minnen (8GB Scan-disk usb2) med Ubuntu, CentOS och Open SuSE som har funkat bra, prestandan är lägre än från disk men det mesta laddas ändå med god fart för ett desktop-system. Med små USB-minnen vill man ha så lite swap som möjligt (2GB).

Kolla vad du får för prestanda från din "disk" med #> hdparm -t /dev/sd<x>
(kör kommandot några gånger för att få ett medelvärde)

Om du har möjligheten jämför sedan med vad du får från ett minneskort i RaspbianPI.
Frågan är vad man ska ha systemet till och vilka krävande applikationer man ska köra.
En SSD är så klart att föredra, är behovet att flytta disken mellan olika system kan man sätta den i en liten USB-ansluten disklåda.

(Och en uppdatering från en nyinstallation av en std. Ubunto tar lång tid även med disk.)

Eller bara ha en terminal uppe med t.ex. "dstat 10" så blir det nog ganska uppenbart att det är skrivningar som är flaskhalsen.

Man kan även googla sig fram till valfri recension av USB minnet och se att skrivningar är långsamma: https://www.storagereview.com/patriot_supersonic_rage_2_usb_f...

Bättre med en USB ansluten SSD än en minnessticka. Man får det man betalar för.

Om det är det du ska ha (varför du nu har det på ett USB-minne förstår jag verkligen inte) så kör VirtualBox istället, även om du lägger VHDn på USB-disken kan du sätta en fast storlek på filen och undvika lite random access.

@MB: USB ska bara användas för flyttbara filer, backuper eller för live-ISO:n. Att köra ett system en längre tid, dvs mer än 30 minuter segar redan ner systemet. Att använda en egen installation på ett USB-minne är egentligen bara intressant om man har ett eget uppbyggt system som automatiskt återställer en kraschad maskin och exempelvis har en hårddiskavbild som man återställer istället för att installera om, I ett sådant fall kan man konfigurera systemet så att alla inställningar bevaras och att systemet blir som det var när det senast fungerade.

Om man behöver använda systemet på flera maskiner så ska man använda ett speciellt bantat system, i princip MS-DOS eller enbart Linux med TTY. Ett alternativ att kringgå detta är en Linuxdistribution med live-ISO och att köra ett separat minne för att spara filer. Räkna med att du måste stänga av allt godis som förhandsgranskning, räknade av kataloger och filer (vilket drar enorma prestanda av ett system även om det inte syns speciellt på CPU) samt att du även måste göra om detta och andra inställningar varje gång en live-ISO startas.

Räkna även med att du behöver mer än 24 GB RAM för att få plats med en stor cache av en Ubuntu-variant i RAM för att inte hela tiden läsa och skriva till disken. Jag får i princip dubbla prestandan med 64 GB RAM vs. 32 GB. jag ligger på 2 - 6 GB i användning av RAM. (Cachen tar max 50% av ram.)

Ett alternativ till är att skapa en ramdisk och använda en inställning för att alltid spara ramdisken när systemet stängs ner samt att "chroota" till ramdisken. Detta kommer dock att kräva väldigt lång uppstart (60 sek+) och är i princip bara intressant på system med skydd från ändringar, dvs filservrar alternativt enkla hemsidor. Persistent RAM disk, dvs en disk som sparas och återläses vid omstart. En sådan ramdisk behöver vara i princip 16 GB+ och RAM behöver vara 32 GB+ för att få någorlunda prestanda.

Den största boven i dag är förutom långsamma minnen för lite RAM samt "för mycket" grafik. Räkna med dubbelt så mycket RAM som hela ditt system tar på disken. En Ubuntu-variant tar ca 7 - 12 GB på disken vid ren installation med /home på separat partition. Räkna praktiskt 20 GB+ för uppdateringar, /tmp etc. Den katalog som tar mest utrymme är /usr som brukar ligga på 6 GB+.

Jämför man Linux och Windows så har Linux mycket smartare cachehantering vilket innebär mer RAM = mer prestanda. Då i princip allt sparas i cache tills ramminnet behövs av något annat.

Den säkraste metoden om du behöver köra både Linux och Windows är båda systemen på fysiskt separerade diskar och boota om från ditt BIOS bootmeny.

Att banta ner grafiken så som Windows 10 gjort (i alla fall från början) är inte ett dugg för att minska prestandapåverkan, snarare bara att göra det fult och svårläst.

Om man vill ha Linux på en portabel enhet som tar minst möjlig plats kan man använda SSD i mSATA format med mSATA kabinett.

MicroStorage mSata kabinett:
https://www.dustinhome.se/product/5011103632/msata-to-usb30

Det finns färdiga usb-ssder som ser ut som usbminnen men som i stället har en ssd kontroller och flera minnesceller så de får liknade egenskaper som en vanlig ssd, så mycket mindre än så blir det nog inte och det är ju en smidigare lösning än att bygga ihop nått eget.
https://www.sandisk.com/home/usb-flash/extremepro-usb