Borde jag hoppa av min utbildning?

Hej! Ursäkta textväggen, men känner att ju mer kontext som finns, desto bättre kan ni förstå mig.

Jag pluggar för närvarande andra året på en civilingenjörsutbildning. Egentligen skulle jag ha påbörjat det tredje året nu i höstas. Ända sedan jag började på programmet så har jag mått rätt dåligt och dessutom haft dåliga rutiner, vilket lett till dåliga resultat vilket i sin tur lett till att jag har känt mig rätt uppgiven och omotiverad till att plugga och att jag mår ännu sämre. Mina rutiner har blivit mycket bättre men jag upplever att jag saknar så mycket kunskap från första året att det gör utbildningen extremt svår.
Programmet var inte heller som jag förväntade mig, men jag har inte funderat på om jag verkligen hamnat rätt - fram tills nu.

I gymnasiet hade jag alltid ganska svårt för beräkningsämnena, matte och fysik (betyg C), men betydligt lättare för att plugga in och resonera kring teorikunskap, vilket biologi och till viss grad även kemi innehöll (båda betyg A). Redan innan jag hoppade på ingenjörsprogrammet jag går nu så hade jag svårt att bestämma mig för om jag skulle välja det eller läkarprogrammet. Problemet var att jag inte hade betygen till att ta mig in på det sistnämnda. Med tanke på den sitsen jag befinner mig i just nu, och med tanke på att även flera andra i klassen vågat hoppa av under sommaren, så funderar jag på att istället hoppa av programmet, börja jobba samtidigt som jag pluggar inför högskoleprovet. Jag har sneglat lite på gamla prov under veckan och matematiken, som var min svaga del tidigare, har jag inga som helst problem med nu efter två år av ingenjörsstudier. Jag känner därmed att det finns hopp.

Jag tror själv att utbildningen hade passat mig mycket bättre på grund av att det inte är just så beräkningstungt och att jag alltid haft intresse och haft lätt för både biologi och kemi.

Det som skrämmer mig lite är att jag börjar känna mig lite gammal. Kommer vara 22 år om jag börjar nästa höst och att programmet är fem och ett halvt år. Jag har ju iofs i dagsläget 4 år kvar (minst). Men det känns läskigt att faktiskt ta steget och hoppa av.

Alla synpunkter, idéer och resonemang är positiva.

Vad många svar! Tack allihopa! Jag försöker svara lite generellt här istället för att citera er alla individuellt.

@Elghinnarisa det är faktiskt kemiteknik som är inriktningen jag pluggar just nu. Jag förväntade mig att det skulle vara mer ren kemi, men det känns som att allt just nu handlar om pumpar, reaktorer, destillationskolonner och all utrustning runtomkring, vilket jag inte riktigt förväntade mig när jag började programmet. Det är inte förrän under master som man kan välja en ren kemimaster.
Jag tror nog att jag hade tyckt att programmet var helt okej om jag hade lyckats bättre från början. Hade jag haft betygen till att välja läkare efter gymnasiet så tror jag nog fortfarande att jag hade gjort det, även om det inte är helt säkert.

Tack till er som säger att jag inte är för gammal. Det känns skönt att höra. Jag har någon form av inre press på mig själv att bli klar så fort som möjligt, vilket kan vara lite stressigt, speciellt med tanke på den sits jag hamnat i nu.

Jag har tittat på antagningskraven och i Göteborg så ligger det på 1,70-1,75. Det blir svårt att flytta någon annanstans då jag redan förbrukat en del av mitt CSN och i Göteborg har jag möjlighet att bo hemma ett tag. Om man inte ska jobba extra då dvs.

Jag skulle väl kunna försöka stanna kvar på utbildningen fram tills HP skrivs i vår. Dock innebär det att jag antaglugen kommer behöva plocka ut en extra termin CSN för att klara mig tills dess. Den terminen hade varit skön att ha om man byter program, vilket är anledningen till att jag helt funderar på att hoppa av istället.

Ja, kan absolut hålla med om din bild av folk som säger att dom vill plugga till läkare. Och det är klart, jag har ju inte heller 100% koll på allt som ingår i utbildningen. Dock vet jag att det inte är lika beräkningstungt som mitt nuvarande program, vilket jag uppskattar. Utöver det så handlar det mycket om tre ämnen jag tycker är intressanta, nämligen biologi, fysiologi och kemi. Detta, tillsammans med mer teoribaserad problemlösning lockar mig mer än att den typ av problemlösning jag håller på med nu, som ofta innebär tunga beräkningar.

Självklart finns det andra utbildningar inom biologi och kemi, men dessa tycker jag helt enkelt inte verkar lika intressanta.

Ja, risken med att hoppa av är ju att jag sedan inte kommer in på läkarprogrammet och i så fall vet jag inte riktigt vad jag vill göra. I så fall får man börja se sig omkring på vad som finns.

Jag kommer plugga stenhårt tills januaritentorna, och om dom går vägen så kommer jag nog att ansöka om CSN igen och fortsätta fram tills terminen är slut. Dock kommer jag skriva HP och det känns som att det är med resultatet i hand som man kanske bör ta beslutet att hoppa av. Får se vad som händer, men det känns redan nu som att jag fått en tydligare idé över hur jag bör gå till väga framöver.

Apotekare sneglade jag en del på innan jag började plugga kemiteknik faktiskt. Jag har dock väldigt dålig koll på vad programmet innebär, men jag ska absolut ta mig en titt på det.

Nja, kemi är ju väldigt brett, och många av kroppens processer styrs ju av biokemi. Det är snarare biokemi jag tänker på än "ren" kemi när jag säger att det är därför jag är intresserad av just läkarprogrammet. Hur kroppen fungerar av vad det kan få för effekter när den inte fungerar som den ska har alltid fascinerat mig. Även psykolog verkar intressant, men det är ju tyvärr lika svårt att ta sig in på som läkarutbildningen.

Det där var en mycket intressant frågeställning. Aldrig har jag tänkt i dom banorna. Jag har svårt att peka på något konkret yrke som jag skulle vilja arbeta med, men jag hade nog velat fördjupa mig inom någonting jag tycker är intressant. Det är för mig lättare att konstatera att jag nog inte hade valt samma inriktning som jag har gjort i dagsläget.

Oavsett vad, så hade jag velat bli riktigt bra på någonting. Gärna något som kan tillföra glädje eller välmående till andra och som jag kan känna mig stolt över. Om man ska bli riktigt bra på någonting så krävs det såklart att man lägger ner mycket tid på det, vilket blir väldigt mycket enklare om man tycker det är intressant. Kanske är det helt enkelt så att jag inte tycker det jag sysslar med nu är särskilt intressant, och att det är därför det går som det går.

Givetvis är det bara jag som kan svara på trådstarten, men inlägg som ditt bidrar definitivt till att jag tänker i andra banor än jag tidigare har gjort, vilket är lite av en ögonöppnare.

Yes, jag kommer att kontakta studievägledaren under dagen idag. Hade varit skönt att bolla lite idéer med någon som har erfarenhet av osäkra personer som mig.

Jag börjar känna mig allt yngre ju fler svar som trillar in, och tack för det. Det gör det lite lättare att bortse från den faktorn.