Vad är lämpligt att lagra på en floppy disk?

Mer relevant är kanske vad som var lämpligt att lagra på en floppydisk.

Och ett exempel på sådan data är textfiler.

Det är inte lämpligt att lagra nåt på disketter alls

Disketter har en egenskap som bara kan delas med brända CD-R/DVD+/-R och BR-R - den kan skrivskyddas och ingenting i mjukvaruväg kan göra 'overide' på det, till skillnad på tex. SD-brickor (standardstorlek) vars skrivskyddsflärp mer ses som en rekommendation men kan förbigås av mjukvara ändå.

Sedan skulle jag nog säga att de håller data ganska bra över tiden trots allt - problemen ligger snarare på floppyläsarna och att de dammar igen med tiden om de sitter i datorer med fläktventilation med undertryck i lådan - och det finns skräp-floppys med kortare livslängd och det finns de med lite bättre kvalitet (precis som optisk media) och håller bättre över tiden.

En bitcoin wallet kanske får plats? Security through obscurity osv ;p

Disketter ( föredrar att kalla de hårda 3,5" disketterna för just disketter då de inte är 'floppy') används dagligen av många människor, skulle inte förvånas om de överlever CD-R skivor.

Detta då disketter sitter i tusentals maskiner av olika slag inom industrin. Programmen är inte så stora och utrustningen är dyr att ersätta. Många industrier har maskiner i daglig drift gamla nog att inte ens ha disketter så de lär hänga med ett tag till. Jag använder själv disketter i stort sett varje dag för att läsa in sparade maskinparametrar och en del av de disketterna är äldre än många medlemmar på swec, ändå är det förhållandevis sällan de går sönder, någon diskett per år max. Hade faktiskt en diskett som blivit korrupt men tog hem den och öppnade i min gamla DOS-maskin och lyckades laga en fil, så jag slapp skriva in programmet för hand från papper

Jag saknar inte lösa disketter när jag jobbar med de nyaste maskinerna som har stora touchscreens men jag har o andra sidan inga betänkligheter att jobba med de gamla och väldigt avskalade systemen som ofta är snabbare än blixten.

Tror det var mer än en som sjöng disketternas lov i samband med wannacry när de hittade dem intejpade under huven i sina industrimaskiner - >20 år gamla och fortfarande går att läsa.

wannacry slog hårt just bland 'icke kontorsmaskiner' där man är väldigt försiktig med att uppgradera något alls i OS-väg då stillestånd som en sådan uppgradering kanske skulle medföra, kostar mycket...

Har själv instrument på jobbet där det är närmast dödsstraff på att ansluta en nätverkssladd i.

Det här är jätteknepigt med specialmaskiner och med WIN-OS i dessa anpassade för maskinen - det är ingen som vågar uppgradera sådana saker längre när de är lite till åren... och backupper på dessa brukar vara väldigt si och så med...

Och det finns hur mycket sådant som helst inom industrin och infrastruktur - bara fungera och är bortglömda - ja tills de går sönder av någon orsak och kan bli riktiga showstoppers och kan bli fruktansvärt dyra att hitta en ersättningslösning till och helst på ingen tid alls... - på sina håll gjorde wannacry ont på riktigt...

Det var inte så att man designade dem till att passa en speciell filtyp, man gjorde dem bara så stora som möjligt.
En 3,5" floppy har 2 sidor med vardera 80 spår, där varje spår har 18 sektorer á 512 B

2*80*18*512 B = 1,44 MiB.

Det finns massor av filer som är mindre än 1,44 MiB - Krypteringsnycklar tar bara ett par hundra B. Men framför allt så var nästan ALLA filer mindre än 1,44 MiB när floppyn introducerades. Så även om de verkar meningslösa idag så var lagringsmängden rent relativt i nivå med dagens DVD och Blu-Ray.

Det har inte så mycket med filsystemet att göra som med vad kontrollerchipet klarar.

Diskettkontrollern i en Amiga är ganska dum, men därmed också flexibel. Man läser ett helt spår i taget med den och får då rå-datan från disketten. Sedan behöver man använda mjukvara för att identifiera olika sektorer i rå-datan. Fördelen här är att man behöver minimalt mellanrum mellan sektorerna - allt som egentligen behövs är en markör för var spåret börjar.

I en PC så gör diskettkontrollern mer av jobbet. Där säger man åt den att läsa en specifik sektor från ett spår, så letar den reda på den sektorn och läser in just den sektorn och inget mer. Det är rätt stora mellanrum mellan sektorerna för att kontrollern skall kunna hitta var de börjar och slutar - och för att den skall kunna skriva en enskild sektor utan skriva över andra.
Från mjukvarusynvinkel så är kontrollern i en PC lättare att använda, men mindre flexibel för andra diskformat.