Jag vill inte ha barn

Har inte läst alla inlägg men kommer med ett svar.
Skaffa inte barn om du inte vill, ett bra beslut av dig som du ska hålla fast i.
Barn ska inte vara oönskade dom blir olyckliga.

Sen säger jag att du ska bryta med din pingla. Kvinnor som vill ha barn kommer inte att ge efter. En människa som vill föröka sig kommer inte stanna hos en som inte vill eller kommer på nått sätt "råka" blir gravid om det är en kvinna.
Så vill du inte ha ett oönskat barn så bryt.

Jag känner igen denna situation mycket väl.
Inte jag själv dock jag har önskade barn

Skickades från m.sweclockers.com

Har en 6 månader gammal dotter och kan säga att det är bättre än vad jag trodde. Jag var ganska skraj för visste inget om barn alls och aldrig varit bra att hantera barn och inte speciellt gillat barn men det är helt annorlunda när man får ett eget barn. Dock var jag inte den som åkte runt och festade och sånt innan. Jag har inte ändrat min livsstil annat än att jag fått dra ner på spelandet. Visst är det jobbigt ibland. Ibland skulle man vilja bara kunna spela i flera timmar i sträck utan att bli avbruten men jag ångrar inget. Dock ville jag alltid ha barn även om jag var skraj. Vill du inte så vill du inte. Min pappa ville inte och han drog nästan på en gång och lämnade mig med mamma.

För mig handlar det om att jag vill maximera min lycka i mitt liv, rent logiskt är det svårt att motivera varför barn skulle göra det då det är helt känslobaserat och något som kommer först efter beslutet är tagit. Detta gör ju då att jag aldrig lär skaffa barn, detsamma gäller frun just nu. Vi får se hur vi känner när vi är 35 men för mig kommer nog inget ha ändrats så jag lär aldrig skaffa barn.

Du har bara ett liv, se till att inte leva det för någon annan. Du vill inte sitta vid pensionen och undrat vad som hände med livet, alla planer du inte realiserade osv. Barn måste inte krocka med eller försvåra planerna men det är något som bara du kan svara på. Jag skulle t.ex. inte leva mitt liv som jag vill om jag hade barn utan då skulle jag behöva kväva en del av mig vilket inte alls känns bra.

Hur gammal är tjejen? är hon 30+ kan man förstå henne delvis =/

Det viktigaste är att snacka om det så ingen går med fel uppfattning om vad som gäller. Se till att uttrycka ordentligt precis hur ni ser på det så hon inte går och väntar tills det är för sent eller liknande.

Själv ville jag definitivt ha barn, redan rätt tidigt. Om det är "extremt" som man vettefan, jag tror att det är stor individuell skillnad. Mitt resonemang är att jag inte vill vara skröplig eller död när jag får barnbarn.

Finns inget att ha ångest över, du levde livet och var lycklig när du gjorde det. Det är det som räknas Kan lova dig att du hade saknat det livet du levt om du ist hade skaffat barn

kan dela med mig av min egna historia! har själv 2 barn med 2 olika kvinnor och är ensamstående idag! första fick jag när jag va 2009 andra 2013 och är själv 89a. och kan säga som så att dottern (första) va mer eller mindre planerad medans sonen (andra) va ett "misstag" eller vad man ska kalla det.

idag så har jag båda två varannan vecka varpå sonen har en genetisk sjukdom och sondmatas via en knapp direkt in i magsäcken. Barn förändrar ALLT! jag vet idag att jag inte var redo för barn för fem öre! och sure ibland kommer tanken som ung förälder att man kanske borde gjort annorlunda men i slutändan så är mina barn ALLT för mig, även fast hela min situation med barnen osv har gjort mycket i mitt liv svårare.

men i slutändan så är det enligt mig helt klart värt det! själv så var jag absolut livrädd för barn innan jag fick dottern men allt ändrades under graviditeten och hela den resan.

Dock om TS idag känner att han inte är redo för barn så bör han prata med tjejen ordentligt. då det är något som ändrar ens liv och möjligheter på alla sätt och vis, både positivt och negativt.

Sorgligt att läsa kommentarer som i princip menar att barn är en plåga och förstör livet och att man borde vänta så länge som möjligt för att hinna "leva livet". Jag har alltid varit den i min ålder som haft yngst föräldrar, och det är jag glad över.

47 är väl dock inte försent?