Privatleasa ny bil, eller köpa 3-4 år gammal

Det där är ju inte logiskt alls, tänk mer som en integral och mindre framtida punktvärde. Diffen mellan räntan på skulden och avkastning på tillgångarna idag rörs inte av vad räntan är imorn. Bara för att räntan kommer gå upp senare betyder det inte att du skall vara lågbelånad nu, om något kan det tyda på att du vill vara lågbelånad sen. Är du högbelånad nu och investerar pengarna till högre avkastning än räntan du betalar så kommer du ha lägre skuld när räntan går upp jämfört med att vara lågbelånad nu. Räntan kan utan problem vara låg i 2-3 år till, då blir de långnäsa på de som inte investerat sina pengar.

Det som skall styra hur belånad du vill vara nu är din riskvilja och vilken risk dina placeringar medför.

Köp ingen bil du inte har råd att betala kontant tycker jag men det är en ganska ovanlig hållning numera när folk lånar pengar till allt. Att köpa med lån är nog dock andra alternativet. Leasar man så äger man ju inte bilen. Allt som är över normalt slitage kan du bli skyldig att betala och du får inget i andrahandsvärde att sälja den för som om du äger den.

Nä den kommer inte sänkas men det kommer dröja åtminstone ett år innan en höjning kommer och sedan antagligen ytterligare ett par år innan den når upp till normala nivåer. På så små belopp som en normal bil kostar så är nog inte en räntehöjning den dyraste kostnaden på en bil.

Det är svårt det där - antingen köper man en billigare bil som man kan äga utan lån eller så köper man en dyrare med lån. Riskerna med en äldre/billigare bil är eventuella skador/reparationer/underhåll som gör att kostnaderna skenar samt att de har sämre skydd vid eventuella olyckor etc.

Nu leasade jag några bilar nyligen till företaget och lade upp en ganska aggressiv leasing plan med ett restvärde på 35% på några av dem - vi, jag och säljaren, tror att förväntat restvärde blir ca 50% i realiteten men det gör att mellanskillnaden kan jag använda vid nästa bil som insats och då få en lägre leasingkostnad eller billigare köp om det är vad som är mest aktuellt då. Så man kan tänka till lite här.

Det är många som tar med avbetalning, skatt och försäkring när dom jämför egetköp mot leasing.
Men glöm inte driftskostnader som service, däck och besiktning. Det är som som ingår i leasing.

Många väljer leasing för trygghet. Man slipper oförutsedda kostnader som spricka i rutan, motorras eller andra spontanskador.

Det är inte alltid det ingår om du leasar. Men visst, det stämmer som du säger. Du betalar extra för tryggheten att ha en fast månadskostnad, även det generellt sett kostar med än att köpa bilen. Det är lite som med räntan på bostadslån, rörlig ränta är mest prisvärt när det förutsägbara inträffar, fast ränta när det oförutsägbara inträffar.

Köper du en begagnad bil så får du ju tillbaka en del pengar vid en försäljning. Det är något man inte får vid en leasing. Att köpa bil är i de flesta fall aldrig en bra affär så rent ekonomiskt är en begagnad bil bättre då den stora värdeminskningen redan har försvunnit.

Jag brukar jämföra det med bostadsrätt vs. hyresrätt.

Att ha skulder för att "kunna investera" är en mycket tråkig men vanlig åsikt. Det finns ingen anledning när man kan slippa betala ränta och istället investera de pengarna som annars skulle gått till bilen.

En bostad är en investering, visserligen princip alltid en skuldsatt investering men en som kommer öka i värde. Bilar är ett svart hål som bara äter ur fickan oavsätt om den är Lease:ad eller köp med lånade pengar. Själv sparar jag till boende genom primärt värdepapper. Bilen jag kör är en Ford Escort -97 för 7200kr.

Bilar är oavsätt ett slukhål rent ekonomiskt, men det mest ekonomiskt ansvarsfulla är att finansiera köpet helt själv och köpa det man har råd med utan att ta lån.

@dalledalle
Att leasa:a bil innebär att du betalar 100% på en värdeminskning + du får bilen finansierad någonstans och betalar ränta. Men detta procentuella värde behöver inte redovisas då det inte är ett "lån" utan du "hyr" bilen.

Lease:a är mycket bekvämt, men tänk på att i slutändan har du betalat 100% åt någon annan + avgifter + hanteringskostnader + administrativ skötsel. Hade inte lease:at varit så fruktansvärt bra för bilhandlarna så hade detta inte funnits.

Att köpa en bil hos bilhandlare bör man alltid göra genom förhandling och pressa priset så långt ner man kan, de går ofta ner längre än vad man tror då de tjänar hutlösa mängder pengar på finansiering och framförallt lease:ing. Sedan säger man när de frågar hur man skall betala bilen att man pröjsar kontant. Då blir det i slutändan billigast.

Räkna inte på vad månadskostnaden är för leasing kontra köpa bil finansierat. För när den finansierade bilen blir betald så minskar lånet och du äger fordonet eller kan åtminstone få en del av pengarna tillbaka när du säljer bilen.
Lease:ade bilar ger dig 0kr tillbaka men du pröjsar för värdeminskningen och finansieringen av fordonet.

Jag kan inte påstå att jag tycker att det där stämmer.
Att köpa en bil och välja finansiering är en sak. Att hyra en bil inkl eventuella runtomkring lull-lull (inkluderad service, nya däck, vindrutetorkare etc) är något annat.

När leasing perioden är slut finns det ett restvärde - Volvo, BMW och Tesla använder idag garanterade restvärden exempelvis - och man kan då antingen köpa loss bilen för det värdet (plus/minus skador, över eller undermil etc), leasa om bilen om man trivs med den eller plocka ut en splitter ny bil på en ny leasing.

Skillnaden i faktiska kronor och ören här är inte så väldigt stora och det handlar snarare om smak och tycke.

Här är en bra kalkylator för att köpa/äga egen bil. Tänk till och var lite försiktig när du fyller i den bara så du förstår hur den räknar: http://bilkalkyl.be/

Själv är jag väldigt skeptisk till privatleasing, utan att gå på detaljer så tror jag det är svårt att räkna hem rent ekonomiskt pga av det faktum att det är ett annat företag emellan som faktiskt ska tjäna pengar. Det är jätteviktigt att lusläsa det finstilta för varje "erbjudande" och sätta upp en kalkyl med alla poster inräknade.

PS. Väldigt genereliserat, pratar man nybilsköp så kan man som privatperson pruta 5-6% på listpris om man gör ett bra jobb, företag kan ha c:a 10%.

Nej. Att köpa en bostad för att "investera" är en mycket tråkig men vanlig åsikt. Det är ett resultat av en bostadsmarknad som just nu är ganska bananans. Folk (som i gemene man, inte skällsordet folk) verkar ha glömt bort att det primärt handlar om att väga större frihet att styra och ställa med sitt hem mot ekonomiska risker (tak som måste läggas om, källare med fuktskada eller kanske en skenande ränta på bolånet).

Att det har vuxit fram en "bostads-klass" som gjort sig rika, mest av en slump, på att äga sitt bostad är en anomali. Det är definitivt i senaste laget att försöka hoppa på tåget.

Jag stod i samma val för1.5 år sedan.
Gick in med tanken att leasa. Skönt att slippa allt krångel som hör bilägandet till, bara tuta o köra. Efter tre år lämnar man in bilen och är fri som fågeln att hitta på vad man vill.
Men det visade sig, när jag började räkna, att den "friheten" kommer med ett högt pris.
Efter tre år hade jag betalat av nästan 80% av vad bilen kostar att köpa. Nog har bilen ett högre restvärde än så, efter tre år och max 4500mil? Så det kanske är värt att stå ut med "bästa priset kompisar" och "däck-sparkare"
när den dagen kommer. Så jag köpte bilen!

Nu finns det andra faktorer som kan spela in, till leasingens fördel. Men generellt gäller att om du har råd, så är det billigast att köpa/äga bilen.
Ungdommar som inte har pengar på banken får möjligheten att köra en ny säker bil genom leasing, istället för den rosthög de tvingats leva med om de köpt vad de hade pengar till.
Om man måste låna en stor del av priset, kan det börja luta åt leasing alternativet.

När jag köpte min, var det en riktig "No-brainer!" INGEN hade någon drive på någonting, ALLA skulle lura skjortan av mej om jag skrev på... Men tidsvis har jag efteråt sett diverse erbjudanden som är så billiga, att jag inte skulle tvekat en sekund om jag behövde tillgång till en bil (till).
Jag anser att om jag kommer undan med halva kontant-kostnaden för bilen, mot att köpa, under tre års leasing, inklusive försäkring, service och vad det nu kan vara, så är jag "all-in". Om tre år och 4500mil kommer bilen förvisso vara värd mera än så, men bilhandlaren jobbar inte gratis. Då är man dock nere på sådanna priser att jag inte skulle känna mej lurad. Vilket inte var fallet när jag skulle ha bil. Taskig timing?
Nu har jag iofs möjlighet att sälja tidigare, eller behålla längre, eftersom bilen är min.

Nej, givet att man gör en vettig riskkalkyl är det ett mycket rationell åsikt. Att vara emot skuld i sig är bara konstiga känsloargument vilket inte hör hemma i ekonomiska diskussioner (däremot kan ju din riskvilja vara låg, vilket för dig då medför att avkastning uteblir). Att du sedan antar att bostaden "kommer öka i värde" är så uppåt väggarna så det blir lite komiskt. Det är en tillgång som alla andra vilket medför en risk, även där måste man göra en vettig riskkalkyl och se till att skuldkvoten känns vettig.

Ja att investera i bostadsmarknanden nu har helt upp mot väggarna med tanke på vilken bostadsbubbla vi befinner oss i och räntesatsen som ligger.

Nja, nu tror jag du missförstår mig.
Jag försöker säga att att över tid har både värdepapper och fastigheter haft en positiv utveckling medan bilar i alla tider har tappat värde.

Sedan att avkastning uteblir för att man inte tar lån är helt åt väggarna. Riskvägning och rationellt val är självklart det väsentligaste.
Att köpa en bil som man har råd med egna likvida medel är och förblir ett bättre ekonomiskt beslut. Men det är klart, i ett samhälle där man måste ha en fin bil så blir det lite skevt.

Säg att din portfölj ger säg modesta 5% per år. Du kan nu välja att ta 250k (fall 1) av dessa för att köpa bil eller endast ta 50k och låna 200k (fall 2). Då kommer din ekonomi se ut som följer efter 3 år (jag räknar dessutom med 0 amortering av billånet så räntan blir ju dessutom högre).

Fall 1:
Avkastning på 250k: 0
Ränta på 250k: 0
Netto: 0

Fall 2:
Avkastning på 200k minus skatter: ca 29k
Ränta på 250k: ca 15k
Netto: 14k

Hur hävdar du att "det ekonomiska valet" alltid är fall 1 när fall 2 vid en modest avkastning ger dig mer pengar efter 3 år? Däremot kan man kolla på risken och tycker att exponeringen mot den marknad man investerar i och exponeringen mot räntemarknaden tillsammans blir för stor för den avkastningen, detta mått är ju dock väldigt subjektivt och varierar mellan olika människor.

@Aktsu: Du tappade mig på att jag skulle plocka ut pengarna från min aktie portföljd för att köpa en bil.

5% är förövrigt riktigt dålig utdelning, man måste göra enormt kassa placeringar för att bara lyckas med 5%.

Sedan har du självklart ett extremfall där man plockar ut alla pengar för att köpa en bil. Vilket är lika troligt som att jag skulle börja ta SMS-lån.

Jag föreslår att man går och köper en bil för 50k kr istället för 250k kr och låter placeringarna växa.
Sedan det väsentligaste, jag kanske har 250k på kontot med 0% avkastning, men det är bättre än att ha en bil som kostade 250k kr men som minskar 40% på ett år.

Handlar ju helt om vad man värderar och vill man ha en bil för 250k och inte en stabil ekonomi så är det självklart inte min ensak. Men nu börjar vi gå off topic.

Jag röstar, köp en billig bruksbil för 80-100.
Lägg resten av pengarna och köp en lite mx5:a eller liknande med några år på nacken.

Allt det du skrev där har 0 att göra med huruvida det är ekonomiskt att använda eget kapital eller låna pengar. Det enda relevanta för den jämförelsen är det jag skrev. Jag räknade med 5% för att vara snäll mot dig, skulle vi tagit en mer verklig avkastning skulle det sett ännu konstigare ut att ha den synen du har. Inte heller sa jag något om att man inte har mer pengar på kontot, men om jämförelsen är köpa bil med egna pengar eller låna är det bara pengarna som går till bilen som är intressant. Du kan ändra bilens pris bäst du vill, det ändrar bara avkastningens nominella belopp, inte själva logiken.

Jag ser gärna den beräkning du gjort för att komma fram till att använda eget kapital alltid är det mest ekonomiska valet.

Du vet vad en ekonomisk förening är och hur en sådan fungerar väl, samt skillnaden mellan hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt? Har själv hållit på med bostadsrätter (aldrig bott i hyresrätt) i drygt 15 år och har plockat ut drygt två miljoner i vinst på det. Bostadsmarknaden är inte bananas eller en anomali, snarare är det så här den har varit och kommer att se ut även i framtiden (även om prisökningen torde till viss del vara begränsande).

Jag ser inte riktigt var du vill komma, vi är också ganska off-topic. Men grattis för all del, bra "jobbat"!

För det första; skilj på utgifter och kostnader, för det andra; hur man finansierar bilen har inget att göra med om man har råd med den eller inte.

Har man 50kkr och har råd med en utgift på ca 3500:- per månad de närmsta fem åren så går det utmärkt att finansiera bilen med lån. Det privatleasing eller billån däremot påverkar är möjligheten att göra sig av med utgifterna. Har man köpt bilen kontant så slipper man det problemet, man kan helt enkelt ställa av bilen så försvinner i stort sett utgifterna. Om man däremot tvingas sälja bilen i förtid så skjuter troligtvis kostnaden för bilen i höjden.

Har man möjlighet att få "förmånsbil" via jobbet så bör man kolla på det också eftersom om man blir av med jobbet så försvinner utgiften automatiskt (bilen är ju knuten som en förmån i anställningen).

När man ska avgöra om man har råd så handlar det om mycket mer än finansieringen; det viktiga är vad kostar bilen att äga, t.ex. försäkring, skatt, reparationer, underhåll, bränsle, etc. En annan aspekt att beakta är hur viktigt man själv tycker det är att kunna förändra sina utgifter om ens ekonomiska situation förändras, här spelar finansieringen in. Fast detta är ett individuellt övervägande för var och en och har mer att göra med hur väl förberedd man vill vara för oförutsedda saker än om man faktiskt i nuvarande situation har råd.

Jag vill komma till att du, förstås, har helt fel

Inte en åsikt, bostadsmarknaden har varit expansiv inte bara i Sverige utan överallt. Antingen är man med i utvecklingen eller så är man det inte - men någon åsikt är det definitivt inte.

Den är inte bananas utan ett resultat av åtminstone 50 års utveckling. Det stora undantaget skedde i början på 90-talet - DET var en anomali

Helt fel så länge vi inte pratar äganderätt. Att köpa in sig i en ekonomisk förening gör att man frångår många av de problem du nämner. Det är vad avgiften till föreningen skall täcka. Att räntan skenar som på 90-talet är väldigt avlägset idag, man räknar på att runt 2022-2025 bör räntan vara uppe på "normal" nivå, dvs 3-5%.

En bostadsrätt går i normala fall också att sälja ifall man måste - på samma sätt som man kanske blir avhyst om man inte betalar hyran. Dessutom är hyran på nybyggnadtion idag många gånger högre än på vad en normal bostadsrätt i riket kostar. Har en bostadsrätt i Stockholm och en hyresrätt i Örebro. Hyran i Örebro är på drygt 12 000kr för vad jag bedömer som normalt standard

Först och främst gäller detta enbart äganderätter - bostadsrättsinnehavare äger fortfarande inte sitt boende utan innehar enbart en plats i föreningen som råkar (oftast) vara knutet till en fysisk lägenhet. Att sälja sin plats i en ekonomisk förening till högstbjudande bör ses som sunt ur både säljare och föreningens perspektiv. Det finns dock ingen slump inblandad

Enklare så?

Angående den trista tonen från dig - det är inte lön man vill ha utan passiva inkomster

Jag kanske är lite gammaldags av mig. Jag tycker att man ska spara till det som man vill ha, oavsett om det är TV, speldator eller bil. Undantaget är bostad som ofta är en vinstaffär, även om du lånar mycket pengar för att köpa den.

Varför köper du inte en bostadsrätt i örebro då? Eller 15? Det är alltid en bra investering enligt dig. Om jag var du skulle jag köpt massvis med bostadsrätter i Stockholms innerstad, ge det några år sedan har du dina passiva inkomster.

Nja, inlägget hade kunnat formulerats bättre (som alla mina inlägg). Men med ett fåtal ord så väljer jag att fokusera på kärnbudskapet. Är vi inte då på samma sida så öppnar det ju upp för ifrågasättanden.

Jag vet inte vad du syftar på som hände för 50 år sedan, men riktningen sedan dess har knappast varit varken spikrak eller förutsägbar. Förutsägbara trender var kanske typ fortsatt urbanisering och ökande spekulation, som i allt med värde. Bostäder fyller ju dock en viktigare funktion än det mesta (mat undantaget kanske) så det är ju en lågoddsare att det finns (och _bör_ finnas) ett politiskt intresse att se till att boende blir så lite som möjligt en fråga om ekonomi. Hur den styrningen har funkat är en annan diskussion. Hursomhelst påverkar/påverkade det hur investeringar och spekulation rörande bostäder har sett ut i olika länder och på olika delar av länders bostadsmarknader.

Anomalin ligger i hur länge det har pekat åt ett håll och graden skiljer sig både beroende på var i landet man är och vilken typ av objekt det är. För 5-10 år sedan hade du omöjligt kunnat förutsäga var vi är idag, det är så pass många samverkande faktorer.

Jag tänker bara, ja, so what? Det här motsäger ju inte vad jag skrev. Risken är förstås mindre med en bostadsrätt än en villa givet att föreningens ekonomi är sund och håller för lite motvind. Alldeles oavsett så är det risk för prisfall och då lär en kedja av negativa effekter utlösas. Hur illa det blir för enskilda individer kommer såklart skilja något oerhört.

Det är inte enkelt. Tror du det så kan jag bara beklaga.

Tråkig ton bjuder jag gärna på, särskilt efter den osmakliga bisatsen. Men nu får det verkligen räcka med OT. Jag tror inte vi kommer närma oss i respektive hållning.

Jag är inte god för mer än ett par miljoner så tyvärr och sätter hellre mitt kapital i mitt företag. Hade det varit möjligt så hade jag gjort det - bostadsrätten i Stockholm är uthyrd i andrahand och betalar hela den, lån och amorteringar och ca en tredjedel av hyresrätten i Örebro.

Ja så är det så klart - det kan jag med försöka göra

Miljonprojektet i synnerhet. Hade det politiska intresset varit bättre hade det inte varit en politisk fråga att exempelvis lösa problemen i och runt de större städerna i landet, det billigaste hade inte varit att bygga till föreningar etc. Visst har styrningen varit annorlunda men jämför vi med normalt fungerande länder, Norge, England, Frankrike så ser det likadant ut - sedan finns det så klart länder så som Spanien, Grekland etc som har det betydligt tuffare.

Det jag förutspådde och de mål jag satte för 15 år sen har i princip slagit in - den ekonomiska krisen 2008 har varit till godo. Men bostadssituationen är precis där jag har sagt att den ska vara, precis som med räntan och jag är fullt övertygad om att jag kommer ha rätt om utvecklingen även de närmsta fem åren.

Det finns ett akut underskott på åtminstone en miljon lägenheter bara i storstadsområdena, det behöver (krasst sagt) importeras lika många invandrare som integreras i samhället innan 2030 (och där med ytterligare bostäder), räntorna kommer ligga väldigt lågt åtminstone fem år framåt - risken för prisfall oavsett boendeform är i princip obefintlig.

Det är enkelt om man förstår vad man håller på med.

Jag talar bara för mig själv men jag vidhåller att vill man bli rik är det inte genom att vara anställd. Men fair enough, back to topic