Till att börja med, stort tack till alla som svarat. Jag tror att en stor del av de 44 personer som svarade på enkäten kom från den här sidan. Jag återkommer i den här tråden med en länk till uppsatsen när den är klar.
Roligt att det är ännu fler som hade velat svara, men jag var tvungen att ha en ganska kort undersökning. (Är lite sent ute...) För er som upptäckt undersökningen för sent och ändå vill se vad det handlade om har jag gjort en kopia av enkäten som man kan se på https://docs.google.com/spreadsheet/viewform?formkey=dG1fNzc4... Det går att svara och lämna kommentarer i den om man vill, men det kommer inte att användas i uppsatsen.
Corrupted Blood incidenten är väldigt intressant, och jag tror att den fick upp ögonen på många forskare för att sociala beteenden i spel faktiskt speglar beteenden i verkliga världen. Jag läste en intressant artikel som handlade om möjliga forskningsområden där man kan använda virtuella världar för experiment. (Den finns tyvärr inte fritt tillgänglig på nätet, men den går att ladda ned via vissa bibliotek http://gac.sagepub.com/content/4/4/396.short) Ett exempel var att testa teorier om vilken maktstruktur som är bäst för att sköta gemensamma resurser (vatten i exemplet) i ett samhälle. Det finns teorier som förespråkar allt från totalitära styren till att ingen samhällsstyrning behövs alls. Man skulle kunna köra olika politiska system på olika servrar med i övrigt identiska världar och på så sätt testa teorierna.
Min egen infallsvinkel handlar mer om hur våra medvetanden hanterar virtuella världar. Det är väldigt intressant att vi kan hantera sociala förhållanden som utspelar sig i "låtsas-världar". Mycket av forskningen som finns har sin grund i film- och litteraturvetenskap, och utgår därmed från att spel och virtuella världar är en form av fiktion eller berättande. Och det är ju givetvis i viss mån sant. Men samtidigt kan man, som waconda säger, ha förhållanden i en virtuell värld. Hanterar vi sådana förhållanden som vi hanterar fiktion? Det verkar ju inte så. Men samtidigt kanske vi inte tänker oss dem precis som förhållanden vi har i den fysiska världen heller? Samma sak med handlingar, platser, egendom med mera. Tänker vi på det som fiktion eller verklighet, eller något mittemellan?
Hur vi hanterar delad uppmärksamhet är en väldigt liten del av det hela. Jag hoppas på att undersökningen kan visa lite om hur vi mentalt delar upp (eller inte delar upp) tillvaron när vi är aktiva i två olika världar samtidigt. Sedan får det bli mer om de större frågorna i någon annan uppsats.
