Under förra veckan skrev min kollega André en krönika där han reflekterar över det digitala ägandeskapet av spel och framtiden för detta.
För mig infinner sig aldrig känslan av ägandeskap alls förrän jag faktiskt håller spelet i handen, den fysiska länken mellan mig och plasten är en förutsättning för att affektion ska bildas. Då är spel dessutom en konstform där skillnaden mellan fysisk media och digital dito inte innebär någon egentlig skillnad på innehållet. För film är det idag svårt att få samma kvalitet på materialet som till exempel UHD Bluray och för musik har en LP eller EP analoga egenskaper som aldrig kan finnas hos en digital kopia.
För att utöka rensonemanget till en än mer abstrakt ägandeform – strömmande media – finns det både saker att frukta och omfamna. Att genom olika streamingtjänster spela spel på hårdvara i en serverhall någonstans har förvisso blivit ett tekniskt bättre och bättre alternativ men det har inte varit perfekt. Efter att ha testat Xbox Cloud, Playstation Now, Stadia och dylika tjänster har jag alltid tänkt att det duger i nödläge men inte mycket mer.
Geforce Now Ultimate ger spelare tillgång till virtuell dator med RTX 4080.
Sen fick jag tillgång till Geforce Now Ultimate när de rullade igång de nya servrarna bestyckade med Geforce RTX 4080 och det gjorde mig både positivt överraskad och orolig. För faktum är att när jag kan bränna på Cyberpunk 2077 i 4K med HDR, Frame Generation i Ray Tracing Overdrive-läget med förvånansvärt bra bildkvalitet och responsivitet är det uppenbart hur långt tekniken har kommit. Jag har spelat igenom hela spel via Geforce Now och ibland helt glömt bort att grafiken beräknas på en plats långt från mitt hem.
Missförstå mig rätt, jag tror inte att detta är någon form av dödsstöt för att spela på lokal hårdvara. Däremot tror jag att det på sikt kan få fler att välja bort en egen dator eller spelenhet för att helt förlita sig på tjänster online.
Inget pillande, skruvande eller byggande
En stor del av PC-spelande för mig och det som från första början attraherade mig till SweClockers var sakerna runtomkring själva spelandet. Pillandet, skruvandet, byggandet och överklockandet. Dessa aspekter är inte möjliga om tjänsten du prenumererar på är hårdvara i en serverhall. Plattformen du brukar för spel blir i slutändan oviktig, allting blir likriktat och tankar på uppgraderingar eller viljan att förstå din egen hårdvara försvinner.
En jourhavande surgubbe alternativt hipster-elitist.
Jag är inte blind för fördelarna med denna typ av tjänster dock och det gör mig ambivalent. Så klart ökar bekvämligheten och valfriheten med att kunna spela där det passar just dig. Ur ett större perspektiv har även strömmad konst och media demokratiserat innehållet, tillgängligheten blir större och alla får samma möjlighet att avnjuta ett krävande spel eller hitta nya musik.
Med ökad tillgänglighet medför dock att vi idag förhåller oss till media och konst som "innehåll" som "konsumeras" istället för att upplevas. Jag föraktar djupt hur mycket mitt resonemang får mig att låta som en jourhavande surgubbe alternativt hipster-elitist.
På det stora hela är fler valmöjligheter någonting jag alltid kommer att betrakta som positivt. Exakt vad slutresultatet av övergången till den här tillgänglighetsmodellen är långt i från självklart. På samma vis kan jag inte otvetydigt säga att jag är för eller emot. Jag hurrar över tekniken som ligger till grund för Geforce Now och tillåter mig själv att bli imponerad. Samtidigt grämer jag mig över att ägandeskap övergår till att hyra.
Jag fortsätter att omfamna mina opraktiska skivor och kassetter en stund till.
