När jag under hösten 2017 packade upp min Iphone 7 hade jag inga planer på att krampaktigt hålla kvar i den tunna, svarta luren mer än fem år senare. Att byta ut Iphone 4 mot Iphone 6 och sedan mot nämnda Iphone 7 var något som gjordes med intervall om drygt två år. Av någon anledning har Apples lastgamla flaggskepp dock stannat kvar i höger byxficka sedan dess. Innerst inne vet jag nog exakt varför, ett svar som står på tre ben.
Mitt exemplar av Iphone 7 har alltför knappa 32 GB lagringsutrymme, som trots uppbackning av molnlagring ständigt protesterar om utrymmesbrist. Min trötta telefon har idag hårdvara som inte orkar driva särskilt mycket, och med en kamera som inte längre är mycket att hurra för. Därtill stoltserar luren med katastrofal batteritid, där det snålt tilltagna originalbatteriet orkar med någon timmes aktiv användning och med nöd och näppe överlever en arbetsdag.
Det senaste decenniet har teknikintresset och nyfikenheten på det senaste konstant legat på en hög nivå, men telefonsidan är ett av få områden där jag alltså inte öppnat börsen för att få klämma och känna. Den primära anledningen är att Iphone 7 trots alla fel och brister, duger till det jag behöver. Som teknikentusiast måste jag motvilligt erkänna att jag tyvärr inte är någon krävande användare på den fronten.
Jag behöver Slack för jobb; telefon, Messenger, SMS och Teams för skola och andra kontakter. Vidare behövs webbläsare, enkel kamerafunktion samt applikationer för buss, musik och bank – sedan är jag i hamn. Att batteriet sätter stopp för att använda dessa program under någon längre tid är givetvis problematiskt, men med lite övning går det ändå hyfsat. Samtidigt är kampen mot batteriprocenten något som kittlar tävlingsnerven.
Häri ligger kanske nästa del i svaret på varför jag fortfarande dras med en lastgammal telefon: Det är kul att se hur långt det faktiskt är möjligt att genomföra. Jag misstänker att jag inte är helt ensam i ett sådant tänk, när vi för några år sedan kunde konstatera att gamla Core i5-2500K och i7-2700K fortfarande var i drift hos många SweClockers-användare. Så länge mjukvaran tillåter och batteriet klarar sig utan vägguttag i någon omfattning, är jag lockad att fortsätta med min Iphone-relik.
Det stängda ekosystemet gläntar på dörren
För ett halvår sedan skulle jag även påstå att Apples så kallade ekosystem också var en faktor bakom min envisa, konstgjorda Iphone 7-andning – men så är inte längre fallet. Vid lanseringen av Apples M1-systemkrets lade jag snabbt vantarna på en Macbook Air och förstod direkt den smidiga integration som många Apple-frälsta pratar om. Bilder, samtal och meddelanden på både telefon och dator är väldigt trevligt. Jag blev inte mindre övertygad när Apple-samlingen utökades med Ipad Pro och ett par Airpods, för fyra enheter som är löjligt smidiga att använda tillsammans.
I höstas fick jag dock möjlighet att nafsa lite på gräset på andra sidan, i form av det vikbara flaggskeppet Samsung Galaxy Z Flip 4. Under skalet finns det senaste i både hårdvaru- och kameraväg, placerat i en väldigt häftig formfaktor. Testperioden visade att det verkligen hänt en hel del sedan Apple revolutionerade marknaden genom att trolla bort hörlursanslutningen. Allt är snabbare och bättre, men jag är fortfarande samma person.
För mig råder inget tvivel om att ett bättre verktyg förr eller senare tvingar fram förändrade användarmönster och helt nya sätt att använda enheter, men det tar mer tid än de veckor jag testade. En vass inbyggd kamera är en sådan grej som dock hann göra avtryck, även om jag fortfarande helst har en riktig systemkamera på axeln om kvaliteten spelar roll. Galaxy Flip Z-testet lärde mig även två andra saker: Dels att jag inte är intresserad av att "uppgradera" mitt liv med en smartklocka, dels att det inte är särskilt jobbigt att bryta sig loss från ett ekosystem.
Vikbart är superkul och säkert här för att stanna, men wow-känslan är inte överväldigande.
Vattentålig, okej batteritid och många funktioner, men när jag tittar på klockan är det oftast just klockslaget som är det intressanta. Det kan en klocka för någon hundring lösa.
Galaxy Watch 5 Pro var klockan som testades i höstas, och precis som på Apple Watch-sidan finns där fördelar med att använda en telefon från samma tillverkare – ett problem mitt ointresse röjer undan. Med hörlurar är det dock inte alls samma inlåsning. Tilläggas bör också att den tillfälliga flytten över till den vikbara nyheten gick friktionsfritt, och med några dagars träning kändes den nya hårdvaran som hemma. Telefonens meddelanden på Macbook-datorn är kanske snarare en bonus än något livsavgörande, när allt kommer kring.
Till följd av detta är nu inte bara Apples septemberförlagda lanseringsevenemang presentationen av mina möjliga Iphone 7-ersättare. När jag på Apple-sidan inte får USB Type-C eller något vikbart är just Android kanske mer lockande än någonsin. Men när det oavsett flaggskepp handlar om priser en bra bit norr om 10 000 kronor är ändå det mest lockande att investera 300 kronor i ett nytt batteri och köra på med min gamla trotjänare en liten stund till.
