Att leva med Alienware M17
I detta stycke tänkte jag gå genom min användarupplevelse med Alienware M17 under tiden jag har haft tillgång till maskinen.
Bärbar funktionalitet
Datorn är helt klart bärbar i anseendet att det inte behövs en allt för stor kraftsamling att plocka med sig maskinen, då den faktiskt går ner i en lagom stor väska.
Att väl bära med sig datorn är mindre kul på grund av vikten, och att använda maskinen på språng är ingen höjdare. Modellen är på grund av sin storlek något för otymplig för att plocka upp på tåget eller bussen.
Batteridrift
Utan strömadaptern klarar inte batteriet att driva komponenterna i full hastighet utan klockfrekvenserna på både processor och grafikkrets begränsas kraftigt. Detta gör det mer eller mindre omöjligt att spela några krävande spel utan strömadapter.
När man väl kör maskinen i batteridrift nådde jag endast underväldigande en och en halv timme (1,5 h) i PCMark 8:s batteritest i den lättare testsviten Home. En fördel är dock att maskinen är betydligt tystare när man kör den utan strömadapter inkopplad.
Skärmen
100 procent av sRGB är riktigt bra. Dessvärre kan jag endast lita på tillverkaren att detta stämmer. Om användaren har behov av precisionen, och kan se skillnaden, är detta en fördel. Personligen använder jag mig av blåskärmsfilter för att ögonen och huvudet skall må bra. Grymt för personer som redigerar bilder och skapar media dock.
4K är inte alltid en fördel då vissa program skalar dåligt.
Tyvärr är väl fördelarna med 4K på 17-tum inte jättemånga och jag misstänker att många användare inte kommer märka någon nämnvärd skillnad mellan 4K och 1080p på skärmen. Spelen fungerar sådär i 4K och i praktiken blir det en 1080p-skärm om det skall flyta på riktigt bra. Det är inte heller helt utan nackdelar vilket får mig undra varför det inte finns ett 1440p-alternativ eller en 144 Hz-skärm.
En skärm med en hög uppdateringsfrekvens som 144 Hz och en högre upplösning som 2 560 × 1 440 pixlar hade för mig varit det självklara alternativet på en bärbar speldator.
