Intel Core i7-2600K och AMD FX-8150 mot 2018 års processorer

År 2011 var ett omvälvande år för processormarknaden. Intel rivstartade med då färska Sandy Bridge, som var den sista generationen att verkligen höja ribban ordentligt prestandamässigt. Detta samtidigt som energieffektiviteten blev klart bättre ställt mot föregående modeller.

Från AMD:s sida var bolaget kvar med processorfamiljen Phenom II för entusiaster och skulle under sommaren lansera A-serien "Llano", med fyra kärnor och en för tiden kraftfull integrerad grafikdel. Alla väntade dock på den helt nya arkitekturen Bulldozer, som skulle slå Intel på fingrarna.

Med facit i hand levde FX-serien med FX 8150 i spetsen inte upp förväntningarna och Intels dominans i prestandasegmentet blev snart ett faktum. Det skulle dröja till år 2017 och ännu en helt ny arkitektur, Zen, innan AMD kom in i matchen igen och erbjöd konkurrens värd att tala om.

Trots att det gått över sju år sedan lansering finns det flera i bland annat SweClockers forum som anser att en Intel Core i7-2600K fortfarande är ett starkt alternativ som håller måttet än idag. Nu har det blivit dags att sätta påståendet på prov och jämföra AMD:s och Intels forna flaggskepp med dagens toppmodeller för sockel AM4 och LGA 1151.

Specifikationer: Intel och AMD – nu mot då

* Räknar enbart med PCI Express-kanaler som är tillgängliga för slutanvändare.

Vid första anblick ser det inte ut som att mycket hänt i läger AMD. Åtta kärnor i liknande klockfrekvenser med massor av cacheminne och något lägre TDP-värde. Skillnaden ligger istället i detaljer som inte syns i tabellen, då främst arkitekturen Zen+ som gjort stora landvinningar gentemot Bulldozer prestandamässigt.

Bulldozer utmärkte sig genom låg enkeltrådad prestanda, där ett par av kärnor dessutom delade många resurser i en så kallad modul. Med Zen gick AMD ifrån detta och gjorde enkelt förklarat en design mer lik Intels, med en kraftfull kärna där oanvända resurser kunde nyttjas genom att exekvera en extra tråd.

För Intel är skillnaderna desto större i tabellen, men mindre i praktiken. Bolaget har med åren finslipat en redan kraftfull arkitektur för att idag vara framme vid Skylake, en riktig långkörare från år 2015 som används med familjen vid samma namn, Kaby Lake och idag Coffee Lake. Den stora skillnaden här är egentligen att antalet kärnor gått från fyra till sex stycken.

Trots problemen med 10 nanometer har Intel fortsatt en tillverkningsteknisk fördel, där dess fyra år gamla 14-nanometersteknik förfinats med åren. Detta gör att Core i7-8700K trots 50 procent fler kärnor kan ha en basfrekvens på i princip samma nivå som turbofrekvensen för Core i7-2600K med samma specifikation för kyllösning – 95 W TDP.

Prestanda – år 2011 mot 2018

Nog av genomgång, frågan vi faktiskt ställer oss är hur dåtidens modeller från AMD och Intel står sig idag. I diagrammen kompletteras ovannämnda kvartett av Intel Core i3-8350K, Core i5-8400, AMD Ryzen 5 1500X och Ryzen 5 2600X, för att även se om de kan mäta sig mot dagens billigare modeller.

Siffrorna är hämtade från testet av Ryzen 7 2700X och 5 2600X och använder således samma testsvit. Både AMD FX-8150 och Intel Core i7-2600K körs i sina respektive standardutföranden.

Vi hoppar direkt på de rena CPU-testerna, där duon konsekvent får se sig besegrad av samtliga moderna processorer i jämförelsen. Detta gäller i synnerhet det enkeltrådade testet för Cinebench, men även Adobe Photoshop Lightroom som är både flertrådat men samtidigt gillar starka kärnor. Intel Core i7-8700K och AMD Ryzen 2700X leker med sina föregångare.

Intels Core i7-2600K klarar sig hyfsat, men inte mer än så. AMD:s FX-8150 ligger i sex av åtta tester sist och ofta är det ordentligt. Det enda undantaget är i Veracrypt där modellen lyckas gå om Intels fyrkärniga Core i3-8350K. Förklaringen är enkel – en av få styrkor hos Bulldozer var just kryptografi.

I vanlig ordning går vi på Futuremark 3DMark innan de riktiga speltesterna. Här märks samma mönster; varken Intel Sandy Bridge eller AMD Bulldozer kan mäta sig mot dagens billigare processorer och har definitivt ingenting att komma med mot Core i7-8700K och Ryzen 7 2700X.

Det läggs ofta fram som argument att en dator med äldre processor som Intels Core i7-2600K kan få nytt liv med ett nytt grafikkort. I den lägre upplösningen står det klart att den får se sig besegrad av AMD:s Ryzen 5 1500X, medan dagens toppmodeller är klart mycket snabbare. AMD:s FX-8150 är inte ens med i leken.

I den högre upplösningen 1 920 × 1 080 pixlar kommer Core i7-2600K igen något och avståndet till Ryzen 5 1500X krymper. Den senare har dock fortsatt ett övertag och sett till Core i7-8700K och Ryzen 7 2700X spelar de i en annan division. Samma gäller AMD FX-8150, fast på andra sidan av skalan.

Redan vid lansering ansågs AMD FX-8150 inte prestera på en nivå som rättfärdigade dess strömförbrukning. Jämfört med dagens processorer ligger den mer eller mindre i linje med Ryzen 7 2700X, som presterar i runda slängar dubbelt så bra i enkeltrådade applikationer och spel, och tre gånger bättre när alla kärnor sträcker på benen vid exempelvis rendering.

Här imponerar Intel Core i7-2600K, som tvärtom var energieffektiv vid lansering. Med sju år på nacken presterar den något sämre än AMD Ryzen 5 1500X och drar något mer. Samtidigt ska det nämnas att strömförbrukningen är relativt sett mycket högre än sexkärniga Intel Core i5-8400 och Core i3-8350K, som båda presterar klart bättre i alla tänkbara scenarion.

När det kommer till energieffektivitet, alltså hur mycket processorn får uträttat i relation till strömförbrukning, får AMD FX-8150 en riktig jumboplacering. Intel Core i7-2600K å sin sida är ungefär hälften så energieffektiv som sina mer moderna släktingar Core i7-8700K, Core i5-8400 och Core i3-8350K.

Då är vi framme vid prestanda vid samma klockfrekvens. Inte helt oväntat får duon med sina sju år gamla arkitekturer det svårt att hävda sig, inte minst AMD FX-8150 som redan år 2011 behövde höga klockfrekvenser för att vara relevant.

Samma mönster återspeglas i speltesterna när klockfrekvenserna är låsta till 2,8 GHz på alla modeller. AMD FX-8150 klarar sig inte bra alls och Core i7-2600K ligger återigen en bit efter Ryzen 5 1500X.

Sammanfattning – Intel Core i7-2600K är dagens budgetmodell

Det sägs ofta att de som köpte Intel Core i7-2600K gjorde ett av de bästa processorköpen i mannaminne. När vi nu jämfört modellen mot mer moderna alternativ står det klart att den blir omsprungen av Intel Core i3-8350K och AMD Ryzen 5 1500X, ofta med god marginal.

Det här gäller inte minst i spel, där vi kan konstatera att Core i7-2600K inte orkar med att driva ett Nvidia Geforce GTX 1080. Kikar du på ett grafikkort av denna kaliber bör också ny plattform stå med på inköpslistan. Däremot kan exempelvis ett Geforce GTX 1060, Radeon RX 580 eller billigare vara värt att kika på, om du vill uppgradera och verkligen inte kan lägga pengar på mer än grafikkort.

Om Intel Core i7-2600K ska jämföras mot något idag är det en budgetprocessor, som tampas med Intels billigaste Core i3-modeller och AMD Ryzen 3-serien. Det får ändå ses som imponerande av en gamling på 7,5 år.

Med AMD FX-8150 finns dock ingenting att skönmåla. Processorn hade det svårt att hävda sig redan vid lansering och det gör inte situationen bättre idag. Arkitekturen Bulldozer håller helt enkelt inte måttet och den som går i tankarna om uppgradering sin dator bör verkligen byta ut hela systemet.

Vad tycker du om upplägget för den här artikeln och vilka jämförelser vill du se framöver? Lämna en kommentar i diskussionstråden!