I samband med midsommarhelgen publicerade vi en tillbakablick på 2011 års processorer i familjerna Sandy Bridge och Bulldozer med en tillhörande prestandaanalys kring hur dessa står sig mot dagens processormodeller. Artikeln var mycket uppskattad av SweClockers läsare och redaktionen fick massa bra förslag på ytterligare tester som kunde vara intressanta att se.

Uppslag från SweClockers medlemmar

  • Överklocka Core i7-2600K

  • Kör Core i7-2600K med snabbare minnen

  • Använd ett Geforce GTX 1080 Ti till speltesterna

  • Kör speltesterna i "riktiga" upplösningar som 1440p/4K UHD

Det som var överlägset mest efterfrågat var hur Core i7-2600K står sig idag när den är överklockad – något som inte är helt ologiskt med tanke på hur pass bra den modellen faktiskt svarar på frekvensökningar. Därtill fanns det önskan om tester med snabbare grafikkort, snabbare minnen och högre upplösningar.

Med dessa uppslag som underlag passar vi därför på att slänga ihop ett snabbtest med fokus på just överklockning och Core i7-2600K. Kort och gott skruvar vi upp klockfrekvensen på den sistnämnda till 4,8 GHz över samtliga kärnor och ökar samtidigt minnesfrekvensen till 2 133 MHz (11-12-12-31) från officiella 1 333 MHz.

Ovanpå detta slänger vi in ett Geforce GTX 1080 Ti med fullt uppdragen strömbudget på grafikfronten för att försöka motverka flaskhalsar på den fronten. I samband med detta roddas det om bland upplösningarna för spel, där dessa nu utgörs av 1 920 × 1 080 , 2 560 × 1 440 samt 3 840 × 2 160 pixlar.

Som referenser finns Core i7-2600K i sitt grundutförande samt 2018 års motsvarighet i form av sexkärniga Core i7-8700K. Sist men inte minst passar vi givetvis på att visa upp överklockade siffror från den sistnämnda modellen, där även denna skruvas upp till 4,8 GHz över samtliga kärnor och kompletteras med snabbare minnen (3 200 MHz, 14-14-14-34).

I princip samtliga av momenten i testsviten är flertrådiga, med undantag för det forcerade enkeltrådsläget i Cinebench, så vi bryter loss det och börjar där. I sitt överklockade utförande ser vi hur Core i7-2600K seglar upp fint med en prestandavinst på runt 31 procent över sitt oklockade dito.

Trots överklockning räcker dock inte resultaten till för att röra Core i7-8700K i sitt grundutförande. När den sistnämnda dessutom överklockas till samma nivåer syns en prestandaskillnad på cirka 25 procent modellerna emellan.

I flertrådade laster blir inte helt oväntat prestandavinsterna ännu större efter överklockningen av Core i7-2600K, då den i grundutförande endast körs i 3,5 GHz med alla kärnorna belastade. Det finns dock begränsningar i vad som går att åstadkomma med förhöjda klockfrekvenser, där Core i7-8700K med sina två extra kärnor och runt 25 procent högre IPC är en svår nöt att knäcka.

När vi rör oss mot speltesterna, och den förhållandevis processortunga upplösningen 1 920 × 1 080 pixlar, står det snabbt klart att en Core i7-2600K i sitt grundutförande agerar rejäl flaskhals ihop med ett Geforce GTX 1080 Ti. Här kan överklockning göra stor skillnad, där ökad klockfrekvens ihop med snabbare minnen ger modellen i runda slängar 35 procent högre bildfrekvens.

Dock bör det nämnas att även med klockfrekvenserna uppvridna till 4,8 GHz är Core i7-2600K en dålig matchning ihop med ett högpresterande toppkort som Geforce GTX 1080 Ti. Detta märks särskilt när vi jämför mot resultaten från Core i7-8700K, där denna denna låter grafikkortet sträcka betydligt mer på benen redan i grundutförande.

Med upplösningen ställd till 2 560 × 1 440 pixlar flyttas mer av belastningen över till grafikkortet, vilket märks i prestandamätningarna. Även vid denna upplösning är dock en Core i7-2600K en tydlig flaskhals för ett grafikkort i den här kalibern. Lyckligtvis kan överklockning råda viss bot på detta och ge upp emot 27 procent högre bildfrekvens.

Marginalerna mot Core i7-8700K minskar i jämförelse med 1080p-testet, då flaskhalsen har flyttats mer mot grafikkortet. Det finns dock helt klart märkbara skillnader mellan generationerna, där främst minimivärdena tar stryk hos Core i7-2600K.

Sista speltesterna körs i upplösningen 3 840 × 2 160 pixlar, vilket skyfflar över merparten av belastningen på grafikkortet. Detta ger i vanlig ordning ganska raka staplar i diagramen, med undantag för minimivärdena för Core i7-2600K, där dessa återigen halkar bakom när modellen jämförs mot dagens Core i7-8700K.

Slutligen rundar vi av med ett par snabba effektmätningar, där vi snabbt ser de energimässiga fördelarna som årens framsteg inom tillverkningsteknik medför. Vår Core i7-2600K kräver en spänning på 1,4 V för att hålla 4,8 GHz stabilt – något som ger i runda slängar 100 W ökat effektuttag vid belastning.

För att sätta detta i perspektiv kräver vår Core i7-8700K en spänning på 1,25 V för att hålla 4,8 GHz stabilt, och trots två extra kärnor ligger modellen 45 W lägre än Core i7-2600K under belastning. En bidragande faktor här är utan tvekan tillverkningsprocessen, som minskat från 32 nanometer med Core i7-2600K till 14 nanometer med Core i7-8700K.

Sammanfattande tankar

Sitter man, likt många andra, med en Core i7-2600K än idag och fortfarande inte vågat doppa tårna i överklockningsträsket kan det vara dags att fundera på det. Modellen har en med dagens mått väldigt låg turbofrekvens med alla kärnorna arbetandes, vilket ihop med en lägre IPC än modernare produkter gör att processorn lätt hamnar på efterkälken.

Pressar man klockfrekvenserna en bit över 4 GHz-strecket och samtidigt ger minneshastigheten lite kärlek finns det däremot fina prestandavinster att hämta, där dessa utan några större problem borde räcka till för att täcka behoven av processorkraft i spel ihop med dagens grafikkort i mellanklassen.

Har man däremot siktet inställt på att uppgradera rejält på grafikkortsfronten kan det dock vara värt att tänka ett extra varv och överväga ett större ingrepp med byte till en modernare plattform. Detsamma gäller om man saknar kraft i flertrådade applikationer, där både Intels och inte minst AMD:s senaste modeller kan erbjuda ett markant prestandaskjuts på den fronten.

Sammanfattningsvis är Core i7-2600K en klar favorit bland SweClockers gemenskap, där denna har levt ett långt liv som ytterligare kan förlängas via överklockning. Man ska dock vara medveten om att modellen har sina begränsningar och kan bli något av en stoppkloss när den paras ihop med högpresterande grafikhårdvara.