Att dynamiskt bakgrundsbelysa tv-apparater är inte något nytt. Framför allt tillverkaren Philips har under varumärket Ambilight haft utrustning på marknaden sedan 2004, där systemet gradvis utvecklats.
Grundidén är relativt rakt på sak – belysning bakom tv-apparaten som dynamiskt anpassas och förändras beroende på vad som visas. Tanken är dels att ge en häftig effekt som gör att skärmen upplevs större, dels att minska påfrestningen på ögonen under långa sittningar.
Philips satsningar inom området gör dock att företaget sitter på en hel hög patent, något som gör det svårt för andra tv-tillverkare att implementera liknande system. En effekt har därför blivit att tredjepartslösningar som drivs via separat elektronik ökat i popularitet, speciellt i takt med att LED-belysning och blivit allt billigare.
Bland dessa finns Lightpack, en ambilight-liknande lösning med rötter i Ryssland. Projektet har rullat under flera år, men tog fart rejält under våren genom en mycket lyckad kampanj på Kickstarter. Utvecklarna Woodenshark drog in hela 500 000 dollar, nästan dubbelt upp mot den begärda summan.
Sedan dess har projektet tuffat vidare, om än med rejäla förseningar. Det ursprunliga leveransdatumet i juli 2013 reviderades snabbt – inte förren i slutet av november landade de första enheterna hos Kickstarter-supportrarna. Två av dessa har letat sig till SweClockers medarbetare, och redaktionen tar tillfället i akt att bjuda på en snabbtitt.
Lightpack är i korthet ett paket för dynamisk bakgrundbelysning. Hjärtat är en svart kontrollbox som ansluts via USB och tar ström via medföljande 12 V-adapter. Enheten har sammanlagt tio uttag, där lika många LED-lister kan anslutas och styras separat.
Kontrollenheten levereras tillsammans med sammanlagt 30 RGB-lysdioder. Dessa är uppdelade i 10 olika sektioner, vilka klistras fast på baksidan av tv-apparaten i ett förbestämt mönster. Varje sektion ansluts till kontrollboxen, vilket borgar för en hel del kablar bakom tv-appareten.
Utvecklarna anger rekommenderad tv-storlek till maximalt 50 tum och minst 25 centimeter till väggen för en ensam Lightpack, annars finns risk att täckningen blir dålig. För större skärmar eller kortare avstånd går det att samköra två eller fler enheter.
Systemet SweClockers testar med har en tv på 50 tum vilken står fritt cirka 30 centimeter från väggen. Bland de fördefinerade placeringsmönstrena väljs "Cassiopeia", där LED-listerna placeras runt tre av tv-apparatens sidor. Nederkanten lämnas tom, då det blir konstiga "fläckar" på bänken under och dålig spridning.
Installation och funktion
Med allt på plats blir det en hel del kablar att ta hänsyn till. Som tur är räcker det med ett fåtal buntband och lite pillande för att dessa inte ska skapa otrevliga skuggor, även om ytterligare finlir behövs för extra känsliga. Med två kontrollboxar och därmed hela 20 LED-lister känns det dock som kabelmängden kan bli mer svårhanterlig.
Av oklar anledning har utvecklarna valt att ha en starkt lysande blå lysdiod på själva kontrollenheten. Faktum är att skenet är såpass starkt att det stör i mörk miljö, något som känns ogenomtänkt för en produkt fokuserad på just stämningsljus. Problemet löses dock enkelt med en remsa eltejp – inte snyggt, men funktionellt.
LED-listerna har rejäl tejp från 3M på baksidan, vilken verkar ha relativt god tålighet för upprepade monteringar. Listerna kan utan problem flyttas runt en del utan att sitta sämre, och för större projekt skickar tillverkaren med ytterligare en uppsättning tejp.
Med listerna på plats och rummets belysning nedskruvad börjar lamporna komma till sin rätt. Trots relativt strakt sken försvinner en stor del av effekten även i halvljusa rum, att gå loss på persienner och lampor innan filmtittande kan därför vara en fördel.
Mjukvaran Prismatik
Utvecklarna står även till tjänst med mjukvaran Prismatik, där fokus ligger på att komma igång med dynamisk belysning utan krångel. Programmet finns till Windows, Linux (Ubuntu), OS X och Android, där den sistnämnda versionen är i betastadie. Lightpack fungerar även med alternativa lösningar som Boblight för den som vill experimentera ytterligare.
Själva Prismatik ligger konstant i bakgrunden och består av ett enda fönster med olika filkar. Viktiga inställningar är bland annat "Grab rate" som styr hur ofta färgerna uppdateras, "Smoothness" som styr hur mjuka övergångarna är samt "Eye care settings" vilka kontrollerar hur enheten beter sig vid väldigt mörka scener.
För de mer vågade går det även att plocka fram undermenyn "Experimental". Här görs mer grundläggande inställningar runt hur färgerna avläses, något som kan vara nödvändigt i vissa scenarion. För redaktionens testsystem krävs till exempel att rutan "Enable DX hooking" kryssas för, annars kan inte Prismatik hantera XBMC i fullskärm korrekt.
I Prismatik finns även möjlighet att visa och konfigurera så kallade "grab widgets". Det är i korthet områden där varje enskild LED-list hämtar sin färginformation, vilken sedan behandlas och ger det slutgiltiga ljuset. Upplägget bestäms av det fördefinerade mönstret som väljs vid montering, men kan modifieras manuellt efter tycke och smak.
Visningen av "grab widgets" fungerar även bra som testbild. Med ett av redaktionens exemplar upptäcktes till exempel att några uttag på kontrollboxen internt har fel etikett, vilket knyter lysdioderna till fel upptagningszon. Problemet är enkelt avhjälpt genom att helt enkelt flytta kablar tills visningen är korrekt, men tyder samtidigt på vissa kvalitetsbrister.
Sammantaget är Prismatik en klart godkänd mjukvara, om än inte helt klockren. Översättningarna till engelska och förklaringar samt etiketter känns bitvis knepiga, där det ibland är svårt att förstå vad inställningarna har för effekt. Mjukvaran är också ganska avskalad, där mer avancerade användare kan sakna alternativ.
Prestanda och användning
Prismatik läser av färgen i de olika zonerna genom ett transparent "lager" över den vanliga bildvisningen. Det innebär i teorin att mjukvaran fungerar med allt som kan visas på tv-apparaten eller skärmen, inklusive bland annat spel.
För video fungerar lösningen generellt utmärkt. Vare sig det handlar om Netflix, Youtube, Vimeo eller lokalt lagrat material rullar färgskiftningarna på utan problem eller märkbara störningar. Ljusprocessen hänger dessutom med bra även i mer intensiva scener.
Det finns dock vissa begränsningar. Till att börja med är Prismatik av allt att döma relativt beräkningstungt. För SweClockers testande används för HTPC förhållandevis kraftfulla AMD A10-5800K, vilken även den får det svettigt. En "grab rate" på lägre än 50 millisekunder (20 FPS) ger bitvis tydliga ryckningar även under vanligt filmtittande. Utvecklarna rekommenderar minst 13-15 FPS för bästa möjliga upplevelse.
Vid spel blir effekten ännu värre – här är Prismatik för det testade systemet en riktig prestandatjuv. Problemen uppstår antagligen på grund av kombinationen beräkningsbelastning, att GPU-delen i APU:n inte kan sträcka på benen ordentligt samt att Windows inte trivs med ett aktivt "overlay".
Brothers: A Tale of Two Sons och The Cave är två titlar som normalt rullar bra i 1 920 x 1 080 pixlar, något som dock inte är fallet med aktivt dynamiskt ljus. Bildfrekvensen i Brothers faller från 40-50 FPS ned till ospelbara 15-20, The Cave landar runt 30 FPS att jämföra med standardnivån 45-50.
Sist men inte minst finns flera andra begränsningar. Stöd saknas bland annat helt för OpenGL och fullt ut för spel i DirectX 10/11, vilket utesluter många moderna titlar. Utvecklarna menar det sistnämnda problemet är "till 95 procent löst", och hoppas på uppdaterad mjukvara inom kort.
Sammanfattning och reflektioner
Hur väl dynamiskt ljus fungerar är en väldigt subjektiv bedömning. Många tycker effekten är häftig och att funktionen ger mervärde vid framför allt filmtittande, andra uppfattar det hela framför allt som ett försämrande distraktionsmoment.
Är effekten önskvärd löser dock Lightpack och Prismatik uppgiften väl, i alla fall så länge det handlar om video. Under förutsättning att hårdvaran hänger med och kraven runt montering uppfylls blir slutresultatet utmärkt, även i snabba och intensiva scener.
Att mer arbete runt produkten behövs är dock tydligt. Förutom ett halvår försenade leveranser är mjukvaran fortfarande bitvis oslipad samt inte minst relativt prestandatung, där det sistnämnda sätter käppar i hjulet för spelande på enklare maskiner. En extra omgång kvalitetskontroll av slutprodukten skulle inte heller skada, även om förpackning och leverans i det stora hela känns genomtänkt.
Lightpack kostade genom Kickstarter-kampanjen cirka 450 kronor inklusive frakt, vilket trots vissa brister helt klart känns värt pengarna. Filmtittande hemma i soffan har fått ett rejält lyft, i alla fall enligt undertecknad.
Just Lightpack går i dagsläget inte att köpa, då tillverkaren fortfarande jobbar med att uppfylla vårens beställningar genom Kickstarter. Projekt baserade på samma eller liknande design finns dock att köpa på bland annat Ebay, vilket kan vara en lösning. Mer information finns på utvecklarnas webbplats.
