"Bang for the buck" är ett väldigt märkligt resonemang, vars innebörd blir att man övertygar sig själv om förträffligheten i att det är bättre med sämre prestanda för att det kostar procentuellt mindre, så istället för att unna sig en intel som går i 5ghz, kostar 5000 och skottar undan massor av data i sekunden ser man en fördel i att köpa en amd som går i 4ghz, kostar 3500 och skyfflar en mindre mängd data per sekund, för amd skulle i det fallet ge 1.14ghz per krona och intel 1ghz per krona. De lurar sig själva att tro mindre är mer, att på något sätt 4ghz är ett bättre val än 5ghz och tappar bekvämt bort det där besvärande att det också är mindre data som skyfflas. Man har helt missat själva poängen i det hela.
Ta det här bara som ett illustrativt exempel för att visa principen, det är inga faktiska ghz och priser jag använt, det är principen hur det används och varför det är ett märkligt resonemang.
Översätt det gärna till den som kom på 4e plats i ett bilrally:
"Men jag kom också i mål, och är min bil är 10% billigare än deras, så min bil är bäst, jag har mest bil för pengarna". Det är ett tecken på att man missat själva poängen med det hela. Det var inte en tävling i att spara pengar på bilen, det var en tävling i att komma först.
I just det här fallet, med processorn, handlar det om prestige, status, skryt&skrävel och ganska lite om vilken faktisk nytta man har av just precis det här exemplaret relativt de andra. Dess syfte är mer åt hållet att det imponerar mer att visa "jag får 37000 poäng i benchmark" och alla andra sitter avundsjuka med "bara" 33500 poäng i samma och känner sig besegrade, tills de kommer på att "men min processor är billigare, jag vann", som "Det går precis lika bra med selleri!"
