Jag skulle säga att det är lättare än han tror men svårare än det ser ut. Att få en bra och riktigt vass egg är inget supersvårt som kräver år av övning, men lite tid får man vara beredd att lägga ner.
I Japan kan du börja din karriär som kock med att spendera första fem åren på att tvätta ris. Ingen skulle påstå att det är ett krav för att laga bra mat.
Hantverket kan vara väldigt bra men stålet är inget speciellt. Teknikerna är inget unikt. Vad som är unikt är hur länge de använt dem. Att vika och bearbeta stålet och använda olika stålkvaliteter och härdning har ungefär hela världen gjort.
I Europa gjorde vi svärd av fjäderstål medan japanerna fortsatte med sin traditionella metod.
Japanska svärd är sjukt romantiserade och mytomspunna, men det är lite Hollywood-versionen av verkligheten.
Nu är förstås knivar lite annorlunda. Tror inte knivar i Tamahagane-stål är storsäljare direkt (det är för övrigt bättre stål idag än det var förr). Det finns flera moderna och bra stål från Japan idag. Sen finns det knivmakare som mer än gärna använder stål från Uddeholm eller Sandvik. Jag skulle även tro att de flesta knivmakare mer än gärna använder moderna verktyg och metoder där det passar.
Det är inte så många som trampar runt i kimono och sandaler, i dimhöljda berg, och bara gör knivar på precis samma sätt som deras förfäder för 500 år sedan.
