HDMI VS HDMI

För man skickar inte HEVC via HDMI, man skickar avkodad data.

Behöver inte ljudet på samma vis också bli avkodat när det skickas då? Eller det kanske det blir bara att det inte växer så enormt i storlek på samma sätt?

Den är inte certifierad om den inte har qr koden så den går att verifiera och det är också underligt att kalla den nått med hdmi versionsnummer för kablarna har inga versionsnummer men eftersom det är en kort kabel så är det stor chans att den fungerar.

Ljudet är fortsatt i PCM, Dolby digital, dts etc. Precis som det brukar.

HDMI stödjer ljudformat från stereo-PCM till DTS-HD MA. Hur det förhandlas om vilket format som förs över har jag ingen aning om. Men att ljudet skulle ta upp 0,1% av bandbredden tycker jag låter extremt. Förhållandet ljud-/bilddata bör nog variera rätt mycket i verkligheten beroende på vilket ljudformat som väljs.

Teoretisk kan datamängden bli drygt 21 Tbyte i timmen om dataflödet är 48 Gbit/s.

Bilddatan som skickas per HDMI är alltid okomprimerad såvida inte DSC används. Du kan inte jämföra datastorleken på det mot komprimerad video och i synnerhet inte komprimering som lånar information mellan bildrutor (vilket alltid är fallet med konsumentcodecs a la MPEG-2, H.264, HEVC etc).

Om vi förutsätter att du använder en Blu-Rayspelare som skickar ut 3840x2160p i Y'CbCr 4:4:4 12-bitar så kommer varje bildruta att ha en storlek på cirka 36MB. Detta enligt beräkningen nedan.

3840 x 2160 x 36

Detta ger bildstorleken i bits och kan därefter räknas om till MB.

Med andra ord räknar man antalet pixlar med antalet bitar. Om färgundersampling används även i HDMI-signalen får krominanskanalerna en lägre upplösning och således används också mindre bandbredd. Utöver det används ytterligare lite data för headroom vilket har varit standard med bildsignaler sedan den analoga tiden.

Ljudet kan antingen skickas som LPCM eller genom bitstream, där den nyttjade bandbredden snarare speglar den lagrade mängden data. Fördelen där är att proprietära ljudsystem såsom Dolby Atmos och DTS:X kan användas, vilket inte går via LPCM.

Men även om 7.1 LPCM används med 196KHz samplingsfrekvens och 24 bitar så används totalt så lite 36Mbit/sek. Det är verkligen en droppe i havet då videodatan i ovan nämnda exempel uppgår till lite drygt 6,8Gbit/sek om bildsignalen är i 24p. Om bildsignalen däremot är i 120p hamnar vi på lite drygt 35Gbit/sek. Det är ganska precis tusen gånger mer data än vad ljudsignalen i mesta fall kan utgöra vad jag känner till.

Ska man kika på lite vanligare exemplen så har väl inte promillenivån varit överdrivet vanlig historiskt sett, men i och med 4K så blir det mer och mer en realitet då ljuddatan sedan lång tid tillbaka har fått all den bandbredd som behövs.

Med andra ord överförs inte bilddatan såsom den ligger lagrad i en videofil eller på en Blu-rayskiva. Tvärtom så tolkas bildinnehållet, samplas upp och konverteras till nominell data som inte kan misstolkas av bildvisaren. Det ställer krav på bildöverföringen, men är det i särklass enklaste sättet att undvika problem på ingenjörsnivå...

Enkelt sagt:
Bilden skickas i klartext
Ljudet skickas komprimerat

Kan inte påstå att jag förstår exakt allt du skriver, men nu förstår jag i alla fall hur/varför skillnaden mellan ljud och bild uppstår. Tack för förklaringen

För bilden över HDMI, Displayport behöver man köra okomprimerad(*) bild pixel för pixel och då blir det gigabitnivåer. ≈4,5 Gbps för 1080p/60 och nära det fyrdubbla för 4K/60 ≈17 Gbps.

Många har svårt att greppa detta – och då har jag ändå pratat om ämnet med personer som bär höga akademiska titlar. Plus detta med den eviga förvirringen mellan förstörande och förlustfri komprimering. Så inget fel med att fråga.

Att bilden måste skickas pixel-för-pixel över HDMI i vad som blir absurda datamängder som tangerar fysikens och ingenjörskonstens gränser är exakt samma anledning som för en dator. Du kör normalt inte mpeg4-ström direkt ut från datorn av väldigt många anledningar.

Backa tillbaka historien med DVD och digital-TV och det är samma anledningar. Boxarnas egna menysystem, gränssnitt, undertexter, overlays, grafiken på DVD och BD och så vidare måste renderas vid sidan av själva videoströmmen. Då måste man skicka den färdigrenderade bilden pixel-för-pixel till bildvisaren. Då blir det gigabit istället för megabit.

Idag kan man faktisk köra mpeg/HEVC-strömmen etc. direkt till bildvisaren som också där lägger på undertexter och menyer, grafik och så vidare. Det begreppet går under namnet "streaming" och görs via andra kanaler än HDMI. Detta fanns dock inte riktigt på tapeten när man spikade standarder på 90- och 00-talet.

(*) Med moderna sammanhang börjar DSC spela roll. Då är det inte komprimering på HECV-nivåer utan en snabbare/latensfriare komprimering mer lik .zip åtminstone till en viss gräns. Först förlustfri och sedan förströrande. DSC är "visually lossless" det vill säga att en testpanel under utvecklingsarbetet utvärderat effekten komprimering som upplevd "lossless". Jag har dock inte läst något om vilka nivåer på komprimering som gav just den upplevda nivån.

På spelskärmar handlar DSC idag mest om att få till de där sista saknade 10–30% bandbredd för att köra exempelvis 4K/120+/10 bit (40+ Gbps) över Displayports HBR3 (≈32 Gbps) och där behövs nog inte mycket förstörande komprimering alls.