Hur fann Du kärleken?

Hittade henne på en Audi-salong i Halmstad, för 6 veckor sen.
Hon var svart och eftersom hon var en sportmodell så hade hon den där snygga utsvängda bakdelen.
Nu har jag kört med henne i 3 veckor och jag blir bara kärare och kärare

@Überklass: Haha!

Okej det var så här att på fjärde våningen i hyreshuset som jag bodde i sedan femton år tillbaka bodde även en tjej som bott i samma hus i säkert tio. Vi brukade säga hej när man råkades i trapphuset som vilken granne som helst. När huset skulle stor-renoveras inbjöds alla att gå på ett informationsmöte och då jag kom dit var det ungefär en stol ledig, bredvid den tjejen. Efteråt frågade hon om jag också hade problem med internet, och då jag inte hade problem själv erbjöd jag i sann Sweclockers-anda en snabb felsökning.

När jag kom upp dit såg jag direkt en sliten D-link 614 och konstaterade rätt snabbt var problemet sannolikt låg. Hade precis köpt en ny router själv som inte var uppackad så jag erbjöd henne att låna den nån vecka och se om det blev bättre. Så när veckan gått och problemen försvunnit sa jag att vi kan åka till Netonnet och köpa en ny till henne som vi sedan gjorde, det blev en enklare Asus. Jag konfigurerade upp den och fick lite fika. Sedan sa vi att vi får väl ta en ny fika om ett par veckor så får hon berätta hur det gått. Det här var en onsdag tror jag.

Sedan på fredag kväll samma vecka satt jag och degade vid datorn i vanlig ordning så knackade hon på och tyckte det var för länge till två veckor hade gått och frågade om jag hade nåt fika. Jag kokade lite kaffe och tog fram det enda fikabröd jag hade, sedan fler år utgångna saltiner. Lyckligtvis gjorde jag de tre S:ens test innan jag bjöd (Syna, Sniffa, Smaka) och fann ett kraftigt fel på den sista punkten. Så det blev lite nervöst skratt och en slät kopp.

Sen blev det puss och kram!

Vi började prata på Imgur, en vecka senare flög jag för att träffa henne. Jag flyttade 125 mil norrut och nu 1,5 år senare är vi gifta och köpt hus och jag har fått en bonus son

För längesedan fanns det ett program som hette Windows Live Messenger. Där bjöd en gemensam bekant in alla sina vänner till en gruppchatt. Ca 100 personer kanske. När jag kom hem från jobbet så var det bara en person kvar i chatten förutom mig själv. Det var ca 12 år sedan. Nu har vi 2 barn, 4 & 6 år gamla.

Skönt att höra. Jag hade bara ditt användarnamn att gå på så jag var rädd att du hade blivit uppäten.

Bodde i en liten stad i Värmland. Hade ett jobb som var bekvämt men inget jag ville jobba med resten av livet, så som många av mina kollegor. Kände mig ensam och fast i tillvaron.
Polarna bestämde sig för att skaffa Tinder på skoj så jag gjorde det samma. Efter ca 2-3 dagar av swipeande och några matchningar senare så stötte jag på henne. Hon var också värmlänning men bodde och pluggade i Norrköping. Anledningen till att hon kom upp på min tinder var att hon hälsade på sin släkt några mil bort över jul. Vi började prata och det klickade direkt. Efter bara 2 dagar av chattande så bestämde vi oss att ses eftersom hon snart skulle hem till Norrköping igen. Jag var skitnervös för jag hade aldrig gått på en regelrätt dejt med någon jag träffat ”online” förut. Det hela blev inte bättre av att jag blev sen eftersom mitt bilbatteri bestämde sig för att dö när jag skulle åka iväg. Jag ringde desperat runt till flera polare innan jag fick låna en bil. Är idag väldigt glad att hon tålmodigt väntade på mig på stationen i en dryg timme då min ursäkt lät väldigt mycket som någon som fegar ur eller ”catfishar”.

Nu ca 1 1/2 år senare bor vi ihop i Norrköping om jag pluggar till fysioterapeut. Fick en underbar hund på köpet också.

Uppblåsbar version eller?

Ärligt talat....om man vill att folk skall ens orka med så mycket text måste måste man dela dela in det i stycken. En VÄGG med med bokstäver avskräcker. Bra skrivet annars....om man orkar ge sig på det.

Ibland kan man ha läs och skriv svårigheter. Det är högst vanligt. Inget konstigt.
Vet inte om trådskaparen har det.

Jag blir så sjukt glad och varm inombords av att läsa allas kärlekshistorier! Är själv 23 och går ju inget vidare men tröstar mig med att jag har lång tid kvar

Skickades från m.sweclockers.com

Känns lite 70-tal, men jag träffade min sambo på dansbanan.. Båda två älskade bugg och foxtrot och tja.. Jag kunde helt enkelt inte låta en så söt tjej stå och titta på, så jag bjöd upp. Nybörjare som man var hade jag ingen aning om vilka oskrivna sociala regler som gällde (bjuder man upp någon förväntas man dansa 4 danser), så efter två danser kände jag att jag inte ville verka påstridig och tackade för mig. Blev föga populärt såklart och först 6 låtar senare fick jag tillstånd att vila en stund. Oklart hur många gånger vi dansade den kvällen, men den följdes av många fler danskvällar och utflykter i alla fall.
Tog ett tag innan vi blev ett par "officiellt", vi bodde väl i princip ihop vid det laget. Hade rätt mycket tankar kring att hon var såpass ung (19, jag var 25) men efter något år tillsammans slutar man bry sig om sånt. Det viktiga är att man trivs tillsammans och nu snart fem år senare så kan jag med säkerhet säga att det gör vi! Inga barn på väg dock, men däremot en valp till sommaren
Härligt att läsa alla mysiga/roliga historier, tack till alla som delar med sig!