Va fan! 2016 ett skitår, alla min hjältar dör av...

Vad är det frågan om? Alla mina gamla idoler dör av som flugor detta år.

Först David Bowie som har betytt extremt mycket för mig hela mitt liv. Såg honom live på Ullevi 2003 och sedan ytterligare 3 gånger på Eriksberg Gbg, Stockholms Stadium och på Scandinavium Gbg. Lyssnade sönder hans skivor allt från de fantastiska 70-talsalbumen till nyare grejor. (älskade bla. Black Tie/White Noise).

Sedan går Olle Ljungström och trillar av pinnen. Missade det mesta av hans karriär med Reeperbahn men var snabb att plocka upp hans fantastiska solokarriär. Mannen var helt lysande, har spelat hans soloalbum till vansinne och hade den stora förmånen att se honom live i Helsingborg 2010 under Forever Young-konserten vilket var lysande.

Och nu går Mr. Fantastic Freddie Wadling och dör. Va fan! Freddie Wadling har antagligen betytt lika mycket som Bowie för mig. Cortex och Blue For Two (speciellt Blue For Two) tonsatte hela mitt göteborska 80-90 tal. Såg bandet på legendariska Errols i Gbg och det var lika bra som man kunde föreställa sig. Freddie såg i och för sig ut som om han skulle falla död ner redan då men jävlar vad bra han tillsammans med Henryk Lipp lät, det var fucking magiskt när de drog igång Ships.

Jag vill passa på att tacka de tre ovanstående akterna för allt nöje de gett mig under åren och hoppas att inte fler hjältar stryker med inom kort. Värst vore det väl det om Ralf Hütter (Kraftwerk), Midge Ure (Ultravox) eller Gary Numan bestämde sig för att lämna jordelivet.