MSI Z87-GD65 Gaming - ett test

Intro

Vi börjar med en sån där bakgrundshistoria ingen är intresserad av, för att vi kan. En del av er vet säkert med er att jag jobbade för MSI förut, som marknadsföringsrepresentant i norden. En annan del av er kanske vet att jag hyser en viss skepsis mot produkter som är brandade med namnen "Gaming", "Fnatic" och "Killer", för att inte nämna prydda med drakar i diverse former. Jag anser att bra produkter inte behöver en massa krims-krams, och jag har sällan dunkat mitt huvud i väggen så hårt som när Big Bang XPOWER II lanserades - fram tills lanseringen av Gaming-serien med Z77-moderkort, där drakar och Killer NIC ersatte stilren design och Intel-nätverkslösningar...

Poängen är att jag tycker att det är en smula ironiskt att jag sitter här med ett Z87-GD65 Gaming, som på ytan är precis allting jag ogillar med moderkort i nuläget - men det ska erkännas att jag bad mina gamla kollegor om ett moderkort att testa, eftersom jag var för lat för att köpa ett nytt när mitt gamla havererade. Det kändes som en enkel lösning, och även om de förmodligen väntar sig att jag kommer vara bussig mot produkten är jag extremt frilans och bedömer om något min gamla arbetsgivares produkter hårdare än någon annans.

Förpackning

Hur som haver, kartongen, som den anländer när man får testex från MSI har alltid minst ett hörn åtminstone lite lätt inslaget och i det här fallet även ett litet hål på framsidan. Och det ska förstås skyltas med att man öser in massiva summor pengar i Fnatic, och att man använder sig av Killer E2200. Fair enough, typ.

Baksidan av kartongen innehåller en ruta med specs, en översikt av I/O-kontakterna, CE-märkning, uppmaningar att inte slänga moderkortet i soporna, uppmaningar att slänga moderkortet i soporna, uppmaningar att återvinna moderkortet och uppmaningar att återvinna moderkortet i Tyskland. Och att bläcket på kartongen är gjort på soja. För det är en herrans massa bläck.

Mer viktigt är kanske de sju punkterna i mitten, jag tänkte plocka isär dem nedan:

Audio Boost - Var, mig förståeligen, ursprungligen ett namn som användes för en lite fetare hörlursförstärkare på MSIs notebooks. Har sedan krupit vidare till moderkorten, och i det här fallet utlovas en "Studio level Integrated 600Ω Headphone amplifier", samt "Golden audio jacks for pure audio signals". Att det finns en lite fetare hörlursförstärkare är sant, trögdrivna lurar drivs helt okej med Z87-GD65 Gaming, men "studio level" är förstås en överdrift som heter duga när studioljudkort kostar lika mycket som moderkortet. Jacken är förstås inte heller gjorda av guld, utan är bara guldpläterade.

Killer Ethernet - tillför, förutom automatisk prioritering av gamingtrafik i nätverksstacken, en helt ny nivå av humor till moderkortsvärlden. Mer om det i ett separat stycke senare.

OC Genie 4 - Automatisk överklockning med en knapptryckning, eller i BIOS. Presenterad med en fantastisk idiotisk graf på kartongen. Ger dock en prestandaboost på enklaste möjligaste sätt, med nackdelen att CPU-spänningen brukar vara väl tilltagen.

Multi-GPU - ja, MSI Z87-GD65 Gaming är SLI- och CrossfireX-certifierat.

Sound Blaster Cinema - Mjukvarulösning med "ljudförbättringstekniker" från Creative till ALC1150-codecen som används på moderkortet.

Military Class 4 - Jovisst. MSI är stolta över att komponenterna de använder till strömförsörjningen till CPU uppfyller kraven den amerikanska militären ställer för att man ska kunna lämna anbud till dem.

Gaming Device Port Den kanske mest relevanta funktionen för gaming i mitt tycke - de översta USB-portarna har en pollingfrekvens på 1kHz jämfört med 125Hz som är standard. Här kopplas mus och tangentbord in för att sänka lagget. Om du bryr dig.

Tillbehör

Inuti lådan finns förstås en del grejer, jag hoppar på det viktigaste med en gång - fyra SATA-kablar, vinklade i ena ändan, raka i den andra. En SLI-brygga, sockerbitar för inkoppling av kablar till chassits frontpanel och mätkablar för spänningar på moderkortet. Och en stor "case badge" med Gaming-seriens logotyp.

Medföljande manualer är "Z87-GD65 Gaming User Guide" (en vanlig manual), "Software & Application User Guide" (som behandlar tillhörande mjukvara) samt en "Quick installation guide". En DVD med drivrutiner och mjukvara medföljer också, samt denna dörrhängare:

I/O-plåten är en grej jag ofta stör mig på om den är halvdan och ranglig. I det här fallet får jag nog säga att någon har valt att spara in en del krut på den. Det är som vilken I/O-plåt som helst, insidan har alla flikar man minns från 90-talet och har skurit upp otaliga fingrar på. Nåja, den synliga delen är åtminstone svart och röd, vilket utgör en fin länk för att ge oss vidare på moderkortet efter att ha sett denna bild:

Moderkortet

Baktill sitter en PS/2-port med de två USB 2.0-portarna med 1kHz pollingfrekvens, en Clear CMOS-knapp, optisk och koaxial ut, DVI, VGA och HDMI, fyra USB 3.0, en röd LAN-port som signalerar att det är Killer E2200 här, och inget annat. Guldpläterade jack till det analoga 7.1-ljudet.

Själva moderkortet är däremot inte svart och rött, jag kallar det snarare mörkbrunt och rosa. Tre stycken PCI-E x16-platser finns, ackompanjerat med fyra x1-dito. Åtta SATA-platser, varav sex är signerade Intel, de sista två ASMedia ASM1061. Även en mSATA-port finns till min glädje, används den blir port #6 obrukbar.

Audio-boost-loggan är en sköld för ALC1150-codecen, men ljuddelen är dessvärre inte separerad från resten av moderkortet, likt Z87 MPOWER och Gigabyte G1.Sniper. Någon har dock varit snäll och installerat en LED bakom denna sköld, så den lyser åtminstone med systemet igång.

Som synes, inga spår efter separering av ljuddelen från resten av moderkortet.

Längst ner på moderkortet finns ström- och resetknappar, förutom OC Genie-knappen, en brytare som växlar mellan Turbo och Gaming Mode vid OC Genie-överklockning (ingen närmare specifikation ges), en debug-LED, samt GO2BIOS-knappen, en hårdvarulösning som tar dig till BIOS vid nästa uppstart vid en knapptryckning.

Runt CPU-sockeln finns lite smått och gott. 12 spolar (inte nödvändigtvis 12 faser - jag har dock tappat min talang och blivit lat på senare dagar, så jag orkar inte kolla upp det ordentligt) och trevliga låga kondensatorer gör att det inte ska vara några problem att få dit en vettig kylare, vem som nu har det problemet sedan 2009. Andra saker som kan vara värda att notera är Killer-nätverkskretsen som kikar fram i underkant av VRM-kylaren till vänster och en plats för en jumper med märkningen "JLN2". Det finns ingen referens till den i manualen, men kanske är det ett läge för kvävekylning som håller systemet igång vid krasch för luftcirkulationens skull.

Ett par andra funktioner värda att nämna är mSATA-porten som är belägen precis nedanför CPU-sockeln och V-Check Points, där du kan mäta spänningar i realtid. Det känns inte helt relevant för gaming, men det är en trevlig funktion som inte tar upp mycket plats.

Drakar var det ja... Tycka vad man vill om dem, det är någorlunda snyggt gjort, tycker jag, speciellt chipsetkylaren. Synd att det röda är rosa och att de flesta västerlänningar växer ifrån drakar vid 12-13-års ålder.

Testsystem
Efter en presentation var förstås tanken att köra igång med lite testande... Systemet är som följer:
MSI Z87-GD65 Gaming
Intel Core i7-4770K
Noctua NH-U12
G.Skill F3-19200CL9-4GBZMD, 2x4GB
Micron C400 256GB mSATA
MSI N760 Hawk
Cooler Master Silent Pro Gold 1000W
Referenshårdvara: Creative Sound Blaster Z
Intel EXPI9301CT

Normalt sett är det ingen idé att ens jämföra moderkortens prestanda, då tillverkare inte går något hellre än skruvar upp BCLK eller Turbo-multipliers... Och för den delen saknar jag helt och hållet referenser. Så min idé är att dels subjektivt såväl som objektivt testa det jag kan på moderkortet mot andra, dedikerade lösningar - däribland MSIs Sound Blaster Cinema-prydda ALC1150-ljudlösning (mot ett riktigt Creative Sound Blaster Z) och det inbyggda Killer E2200 (mot ett Intel EXPI9301CT).

Överklockning
Överklockning ska förstås också testas, men här har jag blivit lovad att min CPU är värdelös redan innan jag börjar, vilket förstås sänker förhoppningarna en smula.

Det ska dock sägas att MSIs mjukvara inte gjorde mycket för att höja mina förhoppningar, Command Center verkar fungera (vilket är ett fall framåt), men det måste dessvärre sägas att det ser horribelt gulle-gulligt ut. Här finns, utseendet och den totala förvirringen till trots, möjligheter att ställa in en myriad av spänningar och minnestimings.

OC Genie är MSI:s automatiska överklockningsfunktion som går att aktivera i antingen BIOS eller med knappen i nederkant på moderkortet. Till skillnad från tidigare generationer som har haft ett läge, finns på Z87-GD65 Gaming två lägen – de fantasifullt döpta ”Gear 1” och ”Gear 2”.

Gear 1 är 4GHz med cirka 1.1V, Gear 2 ger 4.2GHz med cirka 1.2V. SPD-profilerna verkar också laddas in, vilket är bra.

Gear 1:

Gear 2:

Minnesöverklockning har inte varit MSIs starka sida tidigare, och jag var lite osäker på vad Z87-GD65 Gaming skulle säga om mina 2400MHz-minnen från G.Skill. Latmanslösningen är som vanligt att ladda XMP-profilen, vips kördes 2400MHz i 9-11-11-31 utan problem. Jag blev så till mig att jag ville prova maxgränserna för minneskontroller och minne och kom till slut upp i 2666MHz, 10-12-12-34 med CPUn i 4.4GHz. Jag får erkänna att jag inte vet vad som säger stopp, då jag inte testat kombon tidigare, men vill minnas att minnena gav med sig vid runt 2700MHz på en annan plattform. Z87-GD65 Gaming har även stöd för 3000MHz-minnen, så jag vill inte tro att det är moderkortet, utan mina minnen.

Jag var för övrigt förvarnad av en säker källa att min 4770K var riktigt jäkla riksdålig. Eftersom jag inte benchat Haswell speciellt mycket själv tänkte jag ”det borde väl ändå innebära typ 4.7-4.8GHz... Men jag hade fel. Max min CPU mäktade med (i SuperPI 1M, bara för att snabbt kolla ungefärlig stabilitet, med 2400MHz minnesfrekvens) var 4500MHz – med 1.3V, och på kärna #3. CPUn jag använder är alltså rent skräp... Och det är ingen idé att fortsätta med överklockningstester, direkt. 4.4GHz i wPrime 1024M på alla kärnor gick också igenom.

Nätverk
MSI slår sig själva för bröstet ordentligt och utlovar en fantastisk nätverkslösning med Killer E2200... Tanken är att Killer E2200 erbjuder ett alternativ till Windows egen nätverksstack och känner av typen av inkommande trafik för att prioritera dina spel högst – tanken är att du ska kunna göra bandbreddskrävande aktiviteter samtidigt som du spelar utan att din ping går upp in-game. Det är något som inte direkt funkar med Windows egen nätverksstack, vilket ni vet om ni glömt en torrentklient igång i bakgrunden när ni drar igång en onlinesession.

Problemet är att jag har rätt svårt att testa det här – när ursprungliga Killer NIC kom ut vet jag att det faktiskt fungerade och var mätbart, men idag tänker jag inte gå så djupt in på det hela. Jag känner att jag heller inte behöver det, och det finns två anledningar till det: vanliga bandbreddstester à la Speedtest och Bredbandskollen, samt kontrollpanelen till Killer, som inte låter dig välja språk vid installation utan utgår ifrån din tangentbordslayout... Svenska it is, alltså.

Nedan följer ett axplock screenshots från mina första tre minuter med kontrollpanelen:

Startskärmen är förvisso tråkig, men säger inte så mycket. Alternativen ”Tillämpningar” och ”Prestation” känns som lustiga översättningar, men det är svårt att sia om innan man kollar närmre.

”Tillämpningar” ger dig den här skärmen – med flikar som ”Bästa 5 ansökningar”, ”Användning – Ladda ner”, ”Användning – Ladda” och ”Trådlösa Signalstyrkan”. Och en graf. På någonting.

Väljer du istället ”Nätverk” i huvudmenyn får du fram denna sida, med information om ”Internetuppkoppling leverantör Hastighet”, lite käckt särskrivet, med stor bokstav mitt i mening, och Emil Åkereds favorit – Megabitar (MBS). Man kan dessutom aktivera Bandbredd Kontroll, som begränsar nätverkshastigheten, och den är påslagen i standardläget, av någon komplett idiotisk anledning, med 10Mbit/s upp som begränsning.

Självklart vill man därefter inget annat än ”Testa Nätverk Hastighet”, men trots senaste versionen av Flash får man felmeddelandet ”Ingen Flash Upptäckta”.

Allt det här gör att man vill göra två saker:
1) Undrar om inte MSI skäms för att ha sin logotyp synlig i kontrollpanelen som är översatt av Bing, eller liknande
2) Stänga av åbäket, så man slipper hemorrojder på hornhinnan
Att stänga av kontrollpanelen är ett äventyr i sig. Det är inte krångligt, det är bara det att inte ens ”Exit” har översatts rätt...

Kontrollpanelen är således ett riktigt dåligt skämt, och ett hån mot det svenska språket. Lite som Aftonbladet.

Efter att ha stängt av ”Bandbredd Kontroll” tog jag och jämförde Killer E2200 mot mitt magnifika Intel EXPI9301CT – ett rätt vanligt Gigabit-NIC, med en prislapp på cirka 300:- och PCI-E x1-anslutning. Idén var att se om jag får fram några skillnader i bandbredd med Speedtest och Bredbandskollen.

Faktum är att resultaten är mer eller mindre identiska på min 100Mbit-lina – Killer NIC ger nästan identiska resultat, utan tvekan inom felmarginal, både på Speedtest, såväl som Bredbandskollen. E2200 ger 1ms lägre ping mot Speedtest, men även den varierar lite från gång till gång. Testerna kördes med nätverkskabel direkt in i väggen, cirka en minut efter varandra för att säkerställa liknande nätverksmiljö.

Intel EXPI9301CT:

MSI Z87-GD65 Gaming, Killer E2200:

Sammanfattningsvis är jag mer nöjd med hårdvarusidan i Killer E2200 än jag förväntade mig. Prestandan är på samma nivå som ett relativt dyrt dedikerat nätverkskort från Intel. Tumme upp således. Kontrollpanelen ger mig dock svåra problem med blodtryck i hjärnregionen, då Qualcomm Atheros verkligen inte brytt sig om en ordentlig översättning. Det hade nästan varit okej om man kunde bytt språk, åtminstone, men jag har inte hittat någon möjlighet till det.

Ljud
Förutom Killer E2200 görs det mycket väsen om ljudlösningen på Z87-GD65 Gaming. Ljudcodecen är, precis som på det billigare Z87-G45 Gaming, Realteks ALC1150, till detta finns mjukvara från Creative i form av Sound Blaster Cinema och en fetare förstärkardel som ska göra det möjligt att köra trögdrivna studiohörlurar. Nu använder jag förvisso inte hörlurar själv, men jag hade för länge sedan ett par AKG K141 med 600Ω impedans och hade inga problem med dem vid anslutning till dator. Året var nog 2008. Nu spelar förstås känslighet också in, men ändå.

Saker som känns värda att nämna är att jag är relativt petig när det kommer till ljud, och har här valt att göra en subjektiv jämförelse mellan Z87-GD65 och dess ALC1150 och ett dedikerat ljudkort, Creative Sound Blaster Z, kopplat till mitt datorljudsystem som är Corsairs ”hyfsade-men-inte-sådär-jätteimponerande” SP2500, ett 2.1-system. Jag lyssnar främst på musik vid datorn, och det får gärna låta bra – även om jag har en riktig stereo vid sidan av.

De första intrycken av ALC1150 och implementationen på Z87-GD65 är att det låter lite hårt och vasst, speciellt i övre mellanregistret. Jag bytte precis ut ett X79A-GD65 med ALC898, och jag vill spontant säga att X79-kortet låter lite sämre, men det är ingen större skillnad. Det är trots allt integrerade ljudkretsar vi pratar om, dessutom saknar Z87-GD65 Gaming en helt separat ljuddel, som förmodligen hade kunnat hjälpa en del. Alla delar av musiken finns där, men det är inget speciellt med det.

Med Sound Blaster Z i riggen blir ljudet klart mer intressant. Mellanregister låter ungefär som det integrerade, men diskanten är klart mer återhållen och skär inte i öronen på samma sätt, det låter inte som någon slagit på Loudness på förstärkaren. Här finns också en mycket, mycket skarpare kontroll av basen. Jag föreställde mig tidigare att 8”-basen i SP2500-subwoofern helt enkelt var lite för tung på foten för att hänga med i min musik där det ofta trampas dubbla baskaggar i polack-tempo, men jag hade fel, Sound Blaster Z reder ut det på ett sätt som det integrerade ljudet i Z87-GD65 inte förmår – varje anslag får sitt helt egna rum i baselementet, och backar upp resten av musiken från botten och det hela blir mycket roligare att lyssna på, även om kombon Sound Blaster Z och Corsair SP2500 inte på något sätt är finljud.

Slutledning

Min tanke var att skriva några rader om Z87-GD65 och utvärdera det som hastigast. Som vanligt har jag svårt att fatta mig kort, men det är äntligen dags att summera upp tankarna om MSI Z87-GD65 Gaming.

Som tidigare nämnt är Gaming-temat lite infantilt för mig. Jag tycker att det är mer än en smula fånigt att utgå från drakar, men eftersom jag faktiskt jobbade på MSI förut vet jag exakt hur illa det kunde slutat. Ska jag hårddra det är ett moderkort ett moderkort för mig – det är funktionerna som är det viktiga. Jag stuvar ändå undan det i ett chassi i slutändan, men eftersom MSI valt en approach som bygger på design känner jag att jag måste kommentera den – bruna moderkort med rosa drakar är helt enkelt inte min kopp te. Men jag håller fast vid min personliga åsikt att det åtminstone är bättre än vapendelar à la Gigabyte eller XPOWER II – även om det samtidigt är alldeles för plottrigt för min smak.

Som produkt är moderkortet allt jag kan kräva – det är fläktlöst, det stödjer SLI/CrossfireX, har åtta SATA-portar, har totalt 14 USB-portar med frontpanelanslutningarna, Killer E2200 verkar fungera minst lika bra hårdvarumässigt som mitt referenskort från Intel, även om Sound Blaster Cinema-ljudet med ALC1150 inte övertygar mig.

Moderkortet är välbyggt med fastskruvade kylare, har dubbla BIOS, mätpunkter för spänningar, en mjukvarusvit som fungerar, är lättöverklockat både som amatör (OC Genie) och veteran.

På minuskontot kan jag skriva upp ”endast” fyra SATA-kablar, då moderkortet trots allt har en prislapp på 1600:-, en halvhjärtad ljudlösning (ge mig en separat ljuddel, tack – Gigabyte säljer moderkort billigare än såhär med på pappret bättre ljud), slutligen skulle jag aldrig betala för någonting med drakar på, det är dock jag. Sedan har vi förstås den patetiska kontrollpanelen för Killer E2200, se högre upp.

I det stora hela har jag däremot inget att direkt klaga på, MSI Z87-GD65 Gaming är ett vettigt moderkort med en trevlig fysisk layout.

+ Layout
+ SLI/CrossfireX
+ Expansionsmöjligheter

- Kontrollpanelen för Killer E2200
- Halvhjärtad ljuddel
- Brun-rosa drakorgie