Därför är elektronikhyllorna tomma – kretsbristen förklarad

Det är inte relevant om Venezuelaner betalat för subventionerad bensin/diesel med fingeravtryck eller inte. De har liksom inte köpt Petro för att betala för bensin.

Venezuelaner har släktingar och vänner utomlands, så de har konton utomlands. De som inte kan öppna konton själva låter folk stå som målvakter.

Länken du ger säger ingenting om huruvida krypto har hjälpt eller inte hjälpt Venezuelaner. Den driver bara tesen att det skulle kunna hjälpa de. Ekonomin har redan dollariserats.

Nu argumentera du bara med dina egna halmgubbar.

Kryptovalutor har precis som andra värdepapper bara ett värde så länge efterfrågan finns, att lägga till komplexitet som kräver massor hårdvara och energi är inget som behövs för detta.

Sa ja något annat eller? Läs igen. Det är du som insisterar på att teknologin är värdelös för Venezuelaner medans jag pratar om hur det kan vara ett hjälpsamt verktyg och har varit för många Venezuelaner, dollarizationen är ett nytt fenomen men även där finns uppenbara risker.

Jaså?

Riskminimering är otroligt viktigt när det kommer till finans och monetära system, krypto erbjuder riskminimering och försäkring för etablerade system, och därför ser vi idag en triljon dollar industri som fortsätter växa i enorm takt trots kraftig volatilitet. Om du har följt med utvecklingen vet du att finansiella institutioner redan idag använder krypto som en hedge och guld som tidigare har varit standarden för hedge-positioner har fått konkurrens. Så ja behövs ingen diskussion för att konstatera att efterfrågan för krypto finns och växer i rask takt. Kalla det pyramid-scheme om du vill men det är dollarn också, krypto är inte värdelöst, det tjänar flera funktioner.

(Min fetning)

Det jag sagt är att det snarare gått bakåt för krypto i Venezuela, det finns inga lyckade exempel där vanligt folk utan besparingar dragit nytta. Bakslagen måste också tillkännagivas för att se vad man kan göra med det framöver.

Varken vi eller Venezuela behöver krypto för att göra elektroniska överföringar med eller utan statlig inblandning.

Nej.

Inflation har varit ett långvarigt problem i Venezuela och påtagligt sedan 90-talet, de mer välbärgade har alltså inte suttit med lokala valutan på bankkontot eller sparkontot. Just p.g.a. att det funnits så mycket restriktioner – speciellt mot privatpersoner – betyder att de har haft utländska konton i årtionden. Just eftersom alla i praktiken övergått till dollarn och det finns mer USD i kontanter än någon annan valuta i landet är varför de annonserar om konton och bankkort i USD som vanligt folk kan gå till sina bankkontor och öppna. Ett stort problem med både USD och lokala valutan när handel görs i kontanter är att det inte finns någon växel, det problemet löser de med att det sker elektroniskt. De hoppas nog också locka en mindre del av pengarna som finns på konton och betaltjänster som är registrerade utomlands att flytta till de lokala bankerna.

De som är lite bättre medlade har redan konton i andra länder som de använder för vanlig konsumtion så väl som besparingar (som tidigare) eller lyxvaror. Handlare tillåter att du betalar med en/flera av de populära betalapparna. Typ tPago, Zelle och andra lösningar som härrör i utlandet används.

Ja, du sitter och argumenterar mot något helt annat än vad jag diskuterat i tråden.

Återigen sitter du och diskuterar något helt annat än det jag varit inne och begår dessutom ytterligare argumentationsfel genom att tillskriva mig ytterligare åsikter jag inte har och inte har uttryckt.

Av:

Så är svaret på alla inget. Det betyder inte att distribuerade lösningar som blockkedjor är värdelösa utan bara att det finns olika sätt att göra saker. PoW som kräver att vi har folk som minar hemma eller i stora datahallar efter en konstig ersättningsmodell krävs inte för att något som handlas som värdepapper ska efterfrågas.

Dom två seriösa alternativen för en blockkedja är PoS och PoW, eller hybrid consensus. Finns för och nackdelar med båda men PoS riskerar att centralisera kedjan eftersom att stakesen som behövs för att göra kedjan säker är såpass stora att vanligt folk inte har råd. I vilket fall som helst finns bara en långsiktigt beprövad lösning och det är PoW som har varit säker under ett decennium och säkerhet är grundpelaren för blockkedjor, utan säkerhet är samtliga värdelösa. Vidare är det svårt att etablera ett decentraliserat PoS system från början, då är vägen Ethereum tar med ETH 2.0 bättre där man övergår till PoS vid ett senare skede när alla mynt redan är distribuerade till massan.

PoW har utvecklats med åren och som sagt finns blockkedjor som använder PoW mekanismen betydligt mer effektivt. Jag ser inget problem med att energi förbrukas, det är fullt rimligt, problemet är när hela ekosystemet bygger på åldrade ineffektiva PoW kedjor, dvs. BTC och ETH.

Det kostar idag 4x mer energi att driva det globala finansiella systemet än BTC, även om det är en orättvis jämförelse så är den intressant för att förstå att ingenting är gratis. PoW erbjuder funktioner som inte existerar i de etablerade monetära systemen, och PoS är obeprövat. Med moderna PoW kedjor som ersätter BTC kommer, t.ex. Ergo vars mynt är färdigminade efter 8 år jämfört med BTC som kan minas i 100+ år, få ner energikostnaderna signifikant, speciellt i kombination med PoS.

Läs dessa artiklar som pratar om just energikonsumption i BTC:
https://medium.com/@zodhyatech/which-consumes-more-power-bank...
https://www.forbes.com/sites/rogerhuang/2021/02/16/arguments-...
https://www.coinbeast.com/post/debunking-the-energy-fud-aroun...

Jag har inte sagt något om energiförbrukningen, det finns andra nackdelar med tungdriven PoW exempelvis att det inte blir decentraliserat om ett fåtal datahallar ska ersättas för all mining. Miningspelarna får makt i sig, och med makt kommer korruption. Det är i slutändan utvecklarna som bestämmer i vilken riktning projektet ska ta då vi inte talar om några statiska företeelser och vinner de på ineffektivitet så kommer vi få ineffektivitet, skriver de program som lämpar sig att köras på GPU så kommer de köras på GPU.

Japp instämmer, centralisering i form av stora miningbolag är ett problem med PoW kedjor och dessa går emot vad krypto försöker uppnå. Det löser bl.a. Ergo och andra tredje gen PoW som implementerat "ASICs resistance". ASIC resistance är egentligen den viktigaste komponenten för att bekämpa centralisering av stora miningaktörer eftersom dessa tillverkas av ett fåtal bolag och erbjuds likaså till ett fåtal miningaktörer. Vidare är dessa industrier såpass stora att miningaktörerna själva utvecklar egna ASICs. ASICs är snabbare och effektivare än GPUer vilket leder till att dessa aktörer snabbt tar över hela miningmarknaden som vi har sett i BTC, Monero m.fl. och som håller på att ske i även i Ethereum. Utan ASICs finns det ingen chans att miningaktörer tar över blockkedjorna eftersom GPUer erbjuds i lika hög utsträckning till vanliga konsumenter.

Nja, utvecklarna bestämmer inte vilken riktning projektet tar själva även om dem kan influera rösterna, hard-forks möjliggör för projekten att "kapas" och ta andra riktningar. Om tillräckligt många noder röstar för en viss riktning, blir det riktningen projektet tar och det är inte alls ovanligt att denna typen av röstningar sker i samband med ett förslag till förändring från dev-teamet. Det är i linje med iden om demokratiska decentraliserade monetära system, ingen aktör kan själv avgöra ödet för valutan.

Klart de kan om de äger varumärket o.s.v. Det är ju också utvecklarna som sätter upp organisationen från början och det måste finnas en annan grupp utvecklare för en hard fork att lyckas.

Nej det kan dem inte. En hard-fork innebär att varje gång blockkedjan gör en fundamental förändring i koden krävs att man separerar kedjorna eftersom tidigare block och transaktioner blir ogiltiga. En hard-fork sker även om det är samma developers som jobbar på projektet, så det handlar inte nödvändigtvis om en "kapning".

Det betyder att varje gång developers vill göra en större förändring i koden behöver dem stöd från en majoritet av noderna. I normalscenariot skriver developers ny kod, visar upp den, förklarar och föreslår förändringen för communityt varpå ett datum sätts för röstning där samtliga noder (miners) kan delta och lägga sin röst. För att förändringen (alltså hard-forken) ska gå igenom behövs en majoritet. Developers jobbar åt projektet (får dev-fee) dem kan äga namnet men äger inte projektet.

Så olika projekt kan inte styras olika? Givetvis styrs inte alla av samma modell och givetvis behövs utvecklarna. En fork utan stöd från utvecklare kommer ju till slut överges, det är så programvara fungerar.

Det är så blockkedjor fungerar, det är inte vanlig programvara som man kan ändra genom att skriva kod, compila och uppdatera mjukvara. För att den nya koden ska fungera måste en hard-fork ske, annars kommer blockkedjan avvisa de nya blocken, alternativt starta en ny kedja. Därav finns ingen ägare till blockkedjan utan den ägs av alla noder. Projekten är oftast open-source och vilken developer som helst kan välja att arbeta på projektet men core developers blir betalda med dev-fee.

En hard-fork kan som sagt ske utan att projektet kapas, men i de fall där vissa developers vill ta en annan riktning, kan dem göra en hard-fork på kedjan och fortsätta utvecklingen i ett nytt projekt.

Tänk det som att alla noder är aktieägare, varje nod äger en viss andel aktier, i bolagsstämman röstar man för förändringar i bolaget där alla aktieägare får delta. Projektets core developers är ledningen, dem får betalt för att arbeta åt bolaget och aktieägarna, normalt är dom stora aktieägare själva.

Utan utvecklare kan de inte fortsätta, det är programvara det handlar om och där kan det omöjligen skilja mot andra programvaruprojekt.

Trollar du eller vad? Varför insisterar du envetet på att du har rätt när du inte har koll på hur blockkedjor fungerar?

Så här, det finns core developers och app developers, core developers jobbar med att utveckla arkitekturen, alltså blockkedjan och dess protokoll. App developers använder blockkedjan och dess protokoll för att utveckla mjukvara till blockkedjan, s.k. dApps, som i sin tur blir funktioner för oss användare.

Core developers kan inte ändra protokollet utan majoritet av noderna. För att core developers ska kunna utföra förändringar i protokollet behöver dem genomföra en röstning och få majoritet, s.k. consensus protocol. Detta är fundamentet i blockkedjan, ingen aktör kan ensamt bestämma lagarna i blockkedjan och dess protokoll, annars skulle blockkedjan inte vara decentraliserad. Nu syftar jag till publika blockkedjor och inte privata.

För att core developers ska få igenom sin nya idéer och ny kod brukar grundaren eller dev teamet kommunicera med communitiyt, "det här (visar koncept i form av kod eller whitepaper) anser jag är en fördelaktig förändring för hela projektet, jag vill att vi genomför en omröstning för denna förändring"
Noderna får gå igenom koden och väljer då om dom anser att det är en fördelaktig förändring för dem, oftast är det fallet och en ny förändring införs.

Om core developers av någon anledning inte får igenom sin vilja, ja då händer ingenting, blockkedjan har samma regler som innan. Det är fenomenet vi ser i BTC där inga förändringar sker eftersom det inte finns majoritet för det. Istället hard-forkar vissa core developers kedjan och skapar t.ex. Bitcoin cash, med andra regler. Om det behövs fundamentala förändringar i kedjan görs en överenskommen hard-fork, där man lämnar den gamla kedjan och hoppar över till den nya med nya regler/protokoll.

Core developers kan lämna projekt, och nya kan ta deras platser.

Trollar du?

Uppenbart har BTC utvecklare och är ett specifikt projekt, andra kan drivas annorlunda. Blockkedjor kan precis som du säger även användas helt internt.

Inga publika blockkedjor kan drivas på annat sätt, dvs. gäller i princip samtliga blockkedjor med kryptovalutor som finns ute på marknaden, varför skulle någon vilja investera i en kryptovaluta vars core dev kan ändra lagarna till sin fördel? Som sagt decentralisering är fundamentalt för en blockkedja och då behövs consensus protocol, core devs kan inte skriva om kod som dem vill likt hur ett mjukvarubolag opererar. Nu räcker det för mig, du har uppenbarligen inte koll överhuvudtaget och försöker hitta halmstrån när du blev motbevisad, à la besserwisser.

Men förklara varför istället för att komma med argumentationsfel.

Om inte projekt kan drivas på olika sätt varför skulle då Ethereum vilja byta till PoS? Skulle inte alla miners rösta emot det?

Jag har förklarat, du lyssnar inte. För att initiera Ethereum 2.0 behövde man starta en ny kedja, det kräver ingen votering. Denna nya kedja är för tillfället en testkedja för att utvärdera funktionen men planen är att slå ihop kedjorna med en teknik som kallas "sharding". Jag går inte in på tekniska detaljer eftersom det är utanför min förståelse men förenklat kommer ETH 2.0 gälla på den nya kedjan, man kommer erbjudas möjligheten att bränna sina ETH1 och få ETH2 på den nya kedjan. När man mergar kedjorna kommer data via "sharding" funktionen överföras till ETH 2.0, bl.a. alla smart kontrakt, den gamla kedjan blir obsolet.

Teoretiskt skulle miners som motsätter sig detta kunna hard-forka Ethereum och fortsätta på den gamla kedjan men core developers kommer att fortsätta utveckling på den nya kedjan och för att vi ska se en ETH 1.0 fork behöver nya core devs vilja ta över den utvecklingen. Miners har alltså ingen talan i den nya kedjan rent tekniskt tills den är på plats och där stakers får rösta istället.

Titta istället på EIP1559 som är mer relevant för att förstå maktstrukturen i den nuvarande PoW kedjan och mer relevant till din frågeställning. EIP1559 är ett förlag till reform för hur avgifter fungerar på Eth nätverket som föreslogs av grundaren vilket sänker lönsamheten för miners.

Tidigare har en policy implementerats som kallas Difficulty Bomb (aka Ice-Age). Denna funktion infördes för att man inte skulle hamna i BTC fällan där nätverket stagnerar innovationsmässigt samt förenkla övergången till eth 2.0 och innebär att svårigheten att mina ett block ökar exponentiellt med tiden, det enda sättet att undvika ice-age effekten är att hard-forka kedjan. Så varje förändring i ETH måste hard-forkas och uppmuntras att hard-forkas med jämna mellanrum. Här kommer den s.k. "London hard-fork" in i bilden som implementeras i Juli med bl.a. EIP1559 och flera andra reformer. Vissa miners motsätter sig detta men dem blir tvingade in i ett hörn där om ingen förändring sker innebär att ice-age effekten förr eller senare slår in och lönsamheten sjunker ändå, det bästa av alternativen är att acceptera läget, alternativt att någon startar en ny hard-fork i ett annat namn. Man pratar om en s.k. 51% attack som är möjlig om flera mining pooler med 51% av hashraten på nätverket går ihop för att ändra reglerna för nätverket vilket är teoretiskt möjlig, det är ett riskabelt lose-lose förslag eftersom investerarna kommer fly valutan.

Anledningen till att man vill att detta ska gå igenom är för att det förbättrar Ethereums konkurrenskraft gentemot andra plattformar med lägre transaktionsavgifter, det hjälper i sin tur massadoptering och ökar således värdet på valutan. Samma argument gäller för ETH 2.0. Det finns dock motsättningar till ETH 2.0 där man protesterar mot Ethereum Foundation, men en större majoritet av communityt anser att detta är den enda långsiktiga lösningen för att ETH ska massadopteras.

Så för att summera, core devs makt är begränsat till deras sociala inflytande i communityt.

SKRUV-dragaren är även förträfflig till att borra med

Men det var ju detta du menade var omöjligt alldeles nyss. Alltså att inga utvecklare skulle jobba vidare på 1.0.

Vad är omöjligt? Utvecklare kan själva välja vad de vill utveckla.

Inte enligt ditt tidigare inlägg #19088026.

Du menar att dem är slavar och jobbar under tvång eller vad? Har inte skrivit något om det i det inlägget..

Fast nu trollar du nog på riktigt eller vet inte vad du skriver, du svarade uttryckligen om det vi diskuterar här och menade att utvecklarna inte alls kan förmå miners att godta förändringar för att det är en naturlag att det alltid finns någon som tar över och lyckas ro det i land.

Du säger emot dig själv när du ett par inlägg senare kommer med:

Det är faktiskt samma sak som i andra programvaruprojekt, driver utvecklarna projektet åt ett visst håll så kan inte en gammal gren underhållas och vidareutvecklas om det inte finns utvecklare som är beredda att göra det, spelar faktiskt ingen större roll om det handlar om kommersiella produkter som inte har någon öppen modell eller om det är ett projekt med öppen modell.

Jag pratade om blockkedjor generellt, där dessa regler gäller. Det är även fallet i Ethereum men där har communityt varit med och bestämt en regel som tvingar konstant förändring, alltså ice age effekten. Det betyder inte att developers får makten att avgöra utvecklingen, även EIP1559 måste ha stöd av en överväldigande majoritet annars går det inte igenom. Hard-forken sker i vilket fall för ett undvika ice-age men behöver inte nödvändigtvis innehålla några större förändringar. Men rent praktiskt om majoriteten av communityt uttrycker missnöje och tappar förtroende för core devs, så kommer utvecklarna backa och följa sentimentet, dem kan inte köra över communityt, endast missnöjda miners i detta fallet. Skulle poolerna (miners kollektiva makt) vara missnöjda, kan de enkelt gå ihop och hota utvecklarna att backa annars genomför dem en 51% attack. Fungerar väldigt likt en normal aktiebolagsstruktur där styrelsen kan bli avsatta av aktieägarna.

I mjukvaruutveckling har utvecklarna och bolaget ensamrätt att avgöra hur deras mjukvara ska se ut, vilka regler och funktioner som ska gälla, villa grenar som ska drivas vidare och vilka som ska läggas ner. I en blockkedja kan utvecklarna endast driva fram en förändring med stöd av communityt. Dem kan inte skriva ny kod och applicera det i blockkedjan som de vill utan de måste presentera koden eller konceptet för communityt som i sin tur avgör om det är en bra förändring.

Utvecklarna kan endast använda sitt sociala inflytande för att påverka communityt i en viss riktning, de kan rent tekniskt inte köra över communityt utan konsekvenser. I fallet ETH 2.0 finns det en stor majoritet som stöder denna förändring och miners blir åsidosatt i förmån för övriga investerare eller stakeholders, många av dessa är också miners. Om det inte fanns stöd, skulle devsen starta en ny kedja som ingen använder.

Och kan de inte lägga ner projektet? Hoppa över till att arbeta med annat? Alla programvaruprojekt har användare. Det finns ingen naturlag och ska en gammal gren fortsätta behövs utvecklare.

Nej, hur tänker du att de ska lägga ner en blockkedja? De kan avsäga sin roll som core developers och överlåta det till någon annan om de inte längre är nöjda med riktningen.

Du verkar fortfarande inte förstå att det finns en fundamental skillnad mellan mjukvaruutveckling och blockchainutveckling. För det första jobbar core devs med nätverksarkitektur och kryptografi, alltså krypterad digital kommunikationsinfrastruktur, det är inte programvara. Är lite som att jämföra att bygga bilar med att bygga vägar, bara för att de bygger(kodar) betyder det inte att utvecklingsprocesserna ser likadana ut.

När Spotify devs ser brister i deras mjukvara, kodar de om mjukvaran med uppdateringar, när core devs ser brister i deras nätverk måste de följa demokratiska procedurer innan de kan förändra något.

Det finns massvis med exempel på hard-forks där delar av core teamet startar ett nytt projekt med samma fundamentala arkitektur, det är inget konstigt fenomen överhuvudtaget. Det finns också många exempel där blockkedjor är låsta i sin innovationsförmåga eftersom communityn är emot förändringar, eller exempel där devs lämnat projektet bakom sig av andra anledningar.

Hur ska miners och spekulerar använda något med brister som inte uppdateras och som ingen är beredd att vidareutveckla?