Föräldrar, Vad har datorn för roll i ert liv nu jämfört med innan?

Kan inte @deriveh och @dinoman flika in här, ni har väl genomgått mitos och håller trots det på med såna där maskiner som räknar ettor och nollor? Än finns det hopp?

Känner igen mig. Har en dröm om att spela vid tv på konsoll men där sitter man med varann och ser hellre något tillsammans. Vill helst inte dra mig undan till datorrummet. Knappt för att arbeta.

Men brukar ha fredag kväll som spelkväll. Har 2 7 åringar och hela familjen respekterar att få vill jag gärna segla dricka rom och prata skit några timmar. Kl 20 drar jag mig ibland undan on det inte händer något speciellt. Och frun blir glad om jag avslutar efter nån timme och hellre tar ett glas vin med henne.

Men det är inte som förr...

Ungefär samma situation, än så länge med ganska små barn. Och nej, det finns tyvärr inte tid att sitta vid en dator och spela, även om jag gärna skulle vilja. Det är inte riktigt populärt att dra mig undan och sätta mig i ett annat rum och spela den lilla tid man har över på kvällen. Och den lilla tiden jag ändå kan lägga vid datorn programmerar jag hellre, för att hålla de kunskaperna åtminstone lite vid liv.
Men köpte faktiskt precis ett Nintendo Switch, bara för att åtminstone få spela lite, och det är riktigt skönt att kunna spela några minuter samtidigt som man ser nyheterna, eller när sambon ser någon serie/film man inte riktigt bryr sig om. Är ett stort plus att man inte behöver ockupera tvn, och att man är inne i spelet på några sekunder. Haft några riktigt trevliga sessioner med Hades på sistone Och så kan man skylla på att switchen kommer vara bra att spela på tillsammans med barnen när de blir en aning äldre

Jag är 34, har en dotter på 3 år och ett andra barn på väg. Nu har jag bara ströspelat senaste 10 åren. Kört igenom Skyrim och Fallout 4 för ca 3-5 år sen. Knappt något annat. Tid har funnits, men har haft andra intressen och inte någon imponerande hårdvara.

Tror inte det är några större problem att få tid till att spela för mig i framtiden heller, jag är mest intresserad av single player och där kan man sitta en halvtimme-timme några kvällar i veckan efter egna förutsättningar. Sen kan det gå några veckor utan att man slår på datorn.

Har just lagt 15k på en ny dator och handlat ett flertal spel jag vill spela igenom. Men det är inte så att jag känner något måste, eller stress, spelen finns kvar och datorn blir inte sämre.

Jag har lärt mig att dra ut i tid så inga virusfabriker här

Sea Of Thieves?

Ay matey! Varit med sedan beta. Pausade ett år och kört en gång i veckan sista året.

Hej,

Jag är av samma generation som dig. Uppvuxen med i386/i486 och sen Pentium och AMD64. Genomlevt 3D-revolutionen med Voodoo och sedemera DirectX med ATi och Nvidia. Mycket konsolspelande främst på Nintendo-sidan men även PS2 i "vuxen" ålder. En hel del Drakar och Demoner, Mutant, Kult med mera. Även Games Workshop och Warhammer 40K.

Nu är jag 38 år gammal och datorintresset är fortfarande där. Planerar just nu för två olika saker, dels en retrobuild med en gammal desktop Pentium 120 PC som skall få blir DOOM-dator. Sen vill jag vattenkyla hela min main-PC.

Jag spelar fortfarande väldigt mycket vid min PC och ägnar mycket tid vid min PC men det kan gå i vågor. Jag spelar främst spel som är lätta att lämna. Alltså typ 4X-strategi och annat. Bara att spara och återkomma en dag eller två senare.

Jag har en sexåring och tvillingar i treårs åldern. Att ha denna hobbyn som småbarnsfar kräver en fru/sambo/partner som förstår sig på att du har denna hobbyn. Om hen inte gör det så tror jag att det blir betydligt svårare.

Försök inte att forcera någon slags balans med att tvinga dig att sitta ner och spela. Gör det för att du känner för det, inget annat. Orkar du inte starta ett Skyrim New Game så är det ok. Satsa på enklare typer av spel som är snabbare att spela igenom eller spel som är lätta att lämna och återkomma till. Jag spelar mycket indiespel för de är ofta enklare, inte så storytunga eller extremt komplicerade att minnas hur de fungerar.

Det kommer inte komma några lösningar från mig, jag tror att du måste tänka på vad som du anser är viktigt i ditt liv och fokusera på det. Sälj datorn om du känner att den bara ger dig ångest, du kan alltid komma tillbaka till gaming om ett par år. När barnen är små så är det lätt att tänka att "ditt liv" är över och du numera är mer av en betjänt för de nya små liven. Vilket ibland faktiskt är sant men du kommer märka att när barnen blir äldre så återkommer också din "fritid" och din tid till egen hobby.

Det är egentligen en ganska kort period i ditt liv som barnen är "små". När de närmar sig tonåren så behöver du inte vara orolig, då vill de inte har med dig att göra längre. Då kommer du ha massor av egentid.

God fortsättning och fokusera på det som ger dig glädje och energi. Gaming finns kvar och du kan återkomma när tiden är där och det ger dig glädje igen.

Bidrar med det lilla jag har att bidra med.

Även jag sitter i liknande situation. Vi fick våran första i början av sommaren och det blir helt klart andra prioriteringar med barn i huset. Måste dock säga att största skillnaden i datortid var att gå från distansförhållande till sambos på heltid, där försvann 75% av datortiden väldigt fort. Den ersattes dock av betydligt roligare sysselsättning i och med att vi köpte hus och lägger en del tid på att få det som vi vill ha det. Kan dock sakna att tillbringa en hel fredagskväll vid datorn i gott sällskap på irc/discord/skype.

Ska försöka få in dottern på samma intresseområden som jag har så får jag bra sällskap och hon får bra pappa-tid när mamma pysslar med annat
Får förmodligen äta upp detta i framtiden så jag räknar stenhårt med att prioriteringen kommer att bli att bygga lekstuga istället, men det är också kul!

Gamla datorer och spel har dock flutit upp som ett större intresse senaste åren, lite mindre komplext och rörigt med hur jag upplever att en del saker är idag. Men det är väl ett tecken på att jag börjar bli... eller fortsätter vara... lite av en bakåtsträvare med förkärlek för halvobskyr hårdvara från 90-talet.

Hej!

Några år äldre och 4 barn (äldsta 11) här. Har inget IT-jobb men varit fast i intresset sen jag fick min Commodore 64 med bandare.
Jag har löst "problemet" med datortid genom att engagera barnen i mitt intresse, så nu har vi tre stationära datorer som vi spelar på tillsammans i olika konstellationer. Jag är med på t.ex Fortnite, Portal 2 och Satisfactory men hoppar Roblox :).
Sen när officiell föräldratid tar slut 22.00 så får man varva nån timme med polarna vid datorn och hustru för fysisk socialisering.

Jag skulle säga att datorintresse är lättare att hantera än något som kräver resor och lång tid hemifrån.

Samma generation och situation här, 37 år och 2 kids (7 & 4).
Från början efter första grabben kom så blev det ju inte mycket datortid, och den relativt nybyggda speldatorn blev mest stående.
Men vad tiden led hittade man sig sina tillfällen. Jag var pappaledig med äldsta 3 månader och medan han sov sina stunder under dagen kunde man sitta ner en stund vid datorn.

Och nu när båda är stora nog att hålla på med eget har äldsta valt att faktiskt bli intresserad av datorer själv, så senast igår uppgraderade vi hans plats med ny stol han fick i julklapp och en egen handkontroll är på ingång.
Samtidigt som han spelar (mest Minecraft och nåt enstaka bilspel), kan jag också göra det och lillhoppan sitter med iPaden i samma rum och växlar mellan spel och Netflix.
Samtidigt får sambon lite tid för sig själv och kan göra vad hon vill/behöver.

Sen får man ju begränsa skärmtiden en del, nån timme eller två i sträck som mest.
Och när ungarna lagt sig kan man köra under lite mer ordnade former.

Det tar några år, men till slut sätter sig rutinerna och man får ihop det.

Är inte en förälder, men iaf en snubbe på 35 år som har fått mer att behöva pyssla och rå om med jämfört för 5-10 år sedan.

Jag skulle nog föreslå att lägga resonemanget och tanken lite mer generellt. Det hela handlar att få sin egentid och utöva sitt/sina intresse/intressen. Tidigare kanske det enbart varit i relation till sin partner, och då hans flera intressen med. Med barn blir det ännu mindre tid, då din partner rimligtvis fortfarande kräver samma om inte mer, tid nu som tidigare. Är spelande/dator ditt viktigaste fritidsintresse?

Det blir alltså en hårdare prioritering. Längden per session och frekvensen på sessionerna är troligtvis avgörande för vad du får ut av det. För att glädjas maximalt så vill man också gärna vara pigg, eller iaf inte helt slut.

Jämför med ett fritidsintresse som ska utövas 2 gånger i veckan och tar totalt 2-3h per session och är förlagt till någon tid innan kl 20 på vardagar. Hade detta varit förutsättningen för att kunna utöva ditt största intresse så hade du och partner fått arbeta kring en lösning för det, för det är viktigt för dig. Det kommer dock säkert gå på bekostnad av något annat, men det kanske bara är rimligt - att kunna göra allt man önskar är nog väl optimistiskt.

Det viktiga är nog att fundera kring det och faktiskt lägga in det som en plan och i kalendern för veckan, så vet barn (om gamla nog) och partner vad som gäller. På så vis uttrycker du också att det här är viktigt för dig. Det är nog lätt hänt att man både för sig själv och i sin partner oavsiktligt automatiskt nedvärderar spelandet. Spelandet kan ju säkert ofta ha varit och kan fortsätta vara, en social aktivitet man inte vill vara utan.

Kanske finns möjligheten att gå upp tidigare för att få en stund spelandes? Då slipper man skärmtid innan nattgåendet, man har något att se fram emot dagen efter och kanske har lättare att lägga sig i tid?