Svaret ovan har lite nyare data, och är mer balanserat skrivet, men hade redan hunnit börja skriva på detta.
Det har definitivt att göra med NATO, om förevändningen för medlemskap i NATO är att värna "demokratin", vilket är det intryck jag fick av ditt tidigare inlägg. Av den anledningen har jag fokuserat på fundamentet i den argumentationen, dvs den sk "demokratin" själv.
Baltstaterna genomled inbördeskrig i samband med ryska revolutionen, där de vita vann (till skillnad från i stora delar av dåvarande Ryssland). Klassmotsättningarna som då blossade upp i öppen väpnad konflikt bestod, där arbetare och bönder fick finna sig under borgarklassens fortsatta förtryck i det som blev regelrätta fasciststyren (i likhet med stora delar av Europa vid tiden, "demokratin" var på tillbakagång). Lettiska veteraner kom sedan att bilda röda skytteförband som spelade en viktig roll i den ryska revolutionen.
Någon Sovjetisk ockupation har inte förekommit, varken på nationell eller politisk basis (oavsett vad Gorbatjovs Högsta sovjet anser). Balter fanns, precis som alla andra folkgrupper, representerade på alla nivåer, och hade fortfarande bestämmanderätt i sina egna delrepubliker (som alla andra). Det var majoriteternas krav vid tiden att ingå i Sovjetunionen. Det var i en period när större partier var förbjudna, och ett parti dominerade regeringarna. Fackföreningar var förbjudna, och kommunistpartiet underjordiskt. Dess ledare hade avrättats, och oppositionella satts i läger. Uppror slogs ned när människor vände sig mot höga skatter och att de inte fick något för sina varor eller sitt arbete, samtidigt som man sneglade mot de snabba framstegen med industrialiseringen och vad det innebar i Sovjet. Det förekom en politisk process med stora manifestationer för en anslutning, och man höll val. De tidigare vinnarna, de vita, kunde inte göra något åt resultatet, men de fanns kvar i samhället. Att det idag finns människor som hyllar den skenbara självständigheten har djupa rötter i den konflikten. Det fanns många hjältar som slogs i röda armén och bidrog till att besegra Hitler, men de som hyllas idag är de vita, bl a SS-kollaboratörer, som bidrog till massmord på judar och politiska meningsmotståndare, och som idag paraderar fritt på gatorna, med statligt stöd. Det är de vita som kommit tillbaka till makten i Baltikum (och delvis Ryssland) idag.
Baltstaterna ligger inte ljusår före någon. Redan före den ekonomiska kraschen var länderna på väg utför, och har helt och hållet mist sin suveränitet, inte minst i och med EU(ro) och NATO-anslutningarna.
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/f4/Population_of_Lithuania.PNG
http://ciee.typepad.com/.a/6a010536fa9ded970b016301247b47970d...
Kurvan ser likadan ut för övriga baltstater. Dylika kurvor har använts för att lägga grunden i skrivbordsuppskattningarna för "X-antal miljoner döda under Stalinregimen" (där befolkningen ändå växte). Det saknas miljoner människor här, bl a eftersom kurvan "borde" ha fortsatt som vanligt. (Egentligen ska det plana ut förr eller senare, då kvinnor i industrialiserade utvecklade länder föder färre barn - som också sågs i tidiga Sovjet).
Baltstaterna har utnyttjat att de har beskydd av NATO och EU för att slå ner på de ryska minoriteternas (ryssar, vitryssar, ukrainare) politiska och ekonomiska rättigheter. Det blir lite som en liten byracka som skäller i skydd av husse. Därefter paraderar man sina trupper bokstavligen 50m från gränsen och menar att man inte är provokativ. Jag ser inte motivationen till att slåss för den sortens politik.
Angående apartheiden (är det förstås en retorisk överdrift, eftersom det inte är lika illa som det var i Sydafrika), men det fångar kärnan i problemet.
http://www.osce.org/odihr/105391
Samtidigt är de beroende av ingenjörer, läkare och andra som varit med och byggt upp de länderna under Sovjettiden och därefter. Det blir lite krångligt.
Det är ett gammalt fenomen
http://www.independent.co.uk/news/world/europe/estonians-accu...
Nästan 400 000 statslösa personer, bara i Lettland (totalt 2 miljoner) , förvägras delta i sk "demokratiska" val. Partier är förbjudna och oppositionella har satts eller sätts i fängelse. Se tex Alfreds Rubiks.
http://www.baltictimes.com/news/articles/20067/
Definitionen av imperialism förutsätter bland annat kapitalexport. Någon nämnvärd sådan finns inte i Ryssland idag. Kapitalismen har inte utvecklats så långt på 25 år att den övergått i ett imperialistiskt stadium.
Krim annekterades på 1700-talet av Katarina den stora. Det som hände nu var en återförening på demokratiska grundvalar. Denna gång agerade man på valresultatet (vilket man inte gjorde i början av 90-talet). Agera på valresultat är inget man behöver göra i sk "demokratier", men nu kunde det backas upp med kraft genom att Kievregimens våld teoretiskt kunnat motas av Ryssland. Man fick därmed ut Wall Streetnickedockorna i Kiev utan blodsutgjutelse, och det är något västländerna grämer sig över än idag, där sanktioner riktas mot befolkningen på Krim som en slags bestraffning. Sen det här angående folkrätt; är varje folks rätt till självbestämmande en av de mest fundamentala paragraferna i folkrätten. Om autonoma republiker som Krim eller Åland för den delen, önskar att gå ur och ansluta sig till något annat land är det deras fulla rätt. Befarar man att något annat land går in med trupp för att med våld upprätthålla den gamla ordningen, är det fullt naturligt att beväpna sig och be om hjälp. Alternativet till Rysslands godkännande av Krim som delrepublik hade varit mycket blodigt.
Kriget i Ukraina (som är en antiterroroperation om man får tro regimen) är ett inbördeskrig där delar valt att gå ur Ukraina p g a den blodiga kuppen (som kom dagen efter beskedet att parterna nått en politisk lösning på krisen i landet) samt p g a mord och repression av oppositionella, men där ingen annan än invånarna själva kunnat garantera beslutet. Hade Ryssland garanterat republikernas integritet hade det inte funnits något inbördeskrig i Ukraina. Grejen är ett ryskt agerande där skulle gett prejudikat för ytterligare separatism i grannstater och fördjupa konflikterna, kanske också med NATO, t ex om de ryska regionerna skulle få för sig att bryta sig ut där. Därför visar kriget i Ukraina snarare på att Ryssland inte är intresserat av en eskalation.
Rysslands upprustning är inte offensiv utan ett svar på den fortsatta och fördjupade NATO-inringningen, som syftar till öppet krig mot landet - om man inte lyckas kuva det med andra medel. Det tycks som att imperialiststaterna har ett ekonomiskt oundvikligt "Drang nach Osten", som de inte kan göra något åt, och kanske inte ens är medvetna om.
Jugoslavien hade "etniska" motsättningar, men de hade kunnat lösas om inte USA underblåst konflikterna och givit sitt medgivande till balkaniseringen, som till slut mynnade ut i ett blodigt angreppskrig. Vad som sker i andra länder har västvärlden inte med att göra, om det inte finns FN-beslut. "Humanitära" interventioner är bara ideologiska kodord för samma gamla imperialism, som i modern tid förstört Libyen, Irak och nu håller på att slita sönder Syrien.