Byta köpare vid ett högre bud?

Låter sunt. Ungefär så skulle jag också göra och räkna med att andra gör.

Jag tycker iallafall att det som personen ovan skrev (och som jag citerat) är en väldigt vettig inställning till begagnathandel. Paragrafryttare gör sig sällan sams med någon... i något sammanhang.

Ska jag sälja någe säljer jag det till den jag vill för det priset jag vill, annars kan jag väl lika gärna behålla skiten.

Absolut är det så, för privatpersoner omfattas inte av någon kontraheringsplikt.
Men ingår du avtal så ska det också hållas för annars kan du bli skadeståndsskyldig och det är ju ganska tråkigt eller?

@Enity: Ja helt rätt men ska jag kunne bli skadeståndsskyldig om jag t.ex. frågar dig om du vill köpa min tröja för en hundring, du säger ja. Killen bredvid säger 200 och jag säljer te honom?

Väldigt vad alla ska komma fram till att TS har lovat någonting överhuvudtaget. Ett "okej" är inte ett löfte, om det nu är vad han skrev. Att ena parten ändrar sig av olika anledningar händer hela tiden och det är inget fel alls. Bara han säger till första köparen att han fått ett bättre bud.

Har du sagt till den första köparen att du accepterar hans bud på 800kr så ska du sälja det till honom för 800kr. Ni har ingått ett muntligt avtal.

Är det så alltså om man sagt okej via mejl? Ursäkta min okunskap men är inte så insatt i det här.

Jag ser bara en frågandes person, inte en som försöker smita.

Absolut, det ska markeras, men samtidigt så kan jag tycka att man inte ska blanda ihop moral och juridik. Vad folk tycker är en sak, vad som är applicerbart i juridiken är två olika saker.

Men som redan sagts, många tycker en sak, men skriver själva "Säljer till vem jag vill" i sina annonser just för att slippa fastna...humor!

Moral och etik lär man sig om i skolan under religionskunskapen.

Saker som denna situationen är inte direkt satt i sten vad som är moraliskt rätt, vi har alla vår egen uppfattning. Finns ingenting som tyder på att din är mer korrekt än hans osv. Jag anser det inte alls vara moraliskt fel att dra sig ur den affären, bara man upplyser förra köparen om saken och att man faktiskt inte redan lovat, satt upp mötesplats/dag/skickat varan/pengarna. Om du tycker det är fel så är det ingenting mer än att du tycker det.

Jodå, det finns mycket som tyder på att inlägget du citerar har mer rätt i sak än vad du har. Källor: 1) Det verkar som majoriteten håller med. 2) Lagstiftningen är helt med på att ingångna avtal ska hållas. Är källa 2) relevant i ett moraliskt dilemma? Självklart! Motivering: Lag används för att skilja mellan rätt och fel. Lag stiftas av riksdagen. Riksdagen väljs av (majoritets)befolkningen. Det finns därmed ett nära samband mellan befolkning, moral, och lagstiftning.

Så, vi kan stänga tråden nu.

"Majoriteten håller med" spelar för det första ingen roll, du har inte mer rätt om en åsikt för att fler håller med dig. För det andra så verkar det inte direkt vara en större majoritet.

Jag vet inte vad du anser vara ett avtal, men det känns riktigt vagt. Att man säger "okej" till ett pris är inte mycket till avtal. Man har inte garanterat någonting, inte lovat någonting. Säger man bara "okej" så är det inte mycket att gå på. Och ska vi gå den vägen så gör du och alla andra här "fel" hela tiden och bryter avtal hela tiden. Men det gör väl ingenting för lagen säger ingenting om det.

Den biten om lagstiftningen och hur den ger uttryck för befolkningens värderingar missade du helt? Jag skulle för övrigt säga att majoritet är majoritet, oavsett om den är större eller mindre(?).

Vi skulle kunna ägna oss åt avtalstolkning om du vill. För att ta ett exempel du kan relatera till: När det nalkas lördag och du frågar mamma om du får köpa lördagsgodis, och hennes svar blir "okej", tolkar du det då som att du 1) får köpa lördagsgodis, eller 2) att lördagskaramellerna uteblir?

Jag gissar att det blir en riktigt besviken unge som hävdar att mamma hade lovat om det nu inte blir något lördagsgodis.

Vad vill jag då ha sagt med det här? Det finns olika sätt att tolka avtal. Det skulle kunna vara så att man tolkar det utifrån hur man i allmänhet skulle kunna uppfatta beteendet hos säljare/köpare. Vad det kan antas finnas för avsikter och så vidare. I det här fallet är det dock tämligen uppenbart. Köparen har kontaktat säljaren med ett anbud. Säljaren har accepterat anbudet. TADA, VARDE AVTAL!

Är det något som är oklart?

Meddela den förste köparen om att du fått ett bättre bud och fråga om han vill matcha helt enkelt.
Är vad jag hade gjort, däremot att enbart sälja varan till den högst bjudande utan att först höra med första köparen är lite väl girigt.
Du förandhåller dig själv rätten att sälja varan till vem du vill så.

Klockrent svar! Inget mer behövs sägas.

Kunde inte sagt det bättr själva!
Avtal, vilka avtal. Vissa tar det här verkligen på blodigt allvar.

Fast vilka regler som gäller mellan två privatpersoner är något man bestämmer emellan (delvis), som sagt så har ingenting nämnts om hurivida någon får ångra sig eller ej, om att backa ur affären eller ej osv osv. Det är bara ett rakt av ja i det här fallet.

Min poäng är att folk i sin iver att framstå som bror duktig i princip kräver dödsstraff för något trivialt som att gå mot röd gubbe. Det måste finnas perspektiv på saker och ting och denna fråga om en privataffär över ett begagnat grafikkort för en struntsumma har tagit löjliga proportioner.
Min uppfattning om den allmänna moralen bygger mestadels på egna erfarenheter som köpare och säljare genom åren vilket jag tror återspeglar verkligheten på ett mer korrekt sätt än att göra felaktiga antagande baserade på känslosamma inlägg i ett forum.

Min första Blocket-affär tvingade mig att lägga upp annonsen på nytt. Sedan dess skriver jag alltid: Först till kvarn eller förskottsbetalning gäller.

Det är lite upp till var och en vart ens moraliska gränser ligger, själv accepterar jag inte högre bud efter att jag valt en köpare, däremot om köparen inte svarar inom rimlig tid, inte håller aktiv kontakt etc säljer jag till nästa person för samma pris.

dvs jag väljer en bättre köpare, men att acceptera en ny köpare enbart för bättre bud?

Skulle jag sätta mig i dina skor @ConnyxD , om affären med den första budgivaren inte hade gått längre än initial kontakt, dvs ingen transaktion eller utbyte av uppgifter hade skett än, förklara för den första köparen att du inte kan ignorera ett högre bud, och erbjud denne att köpa till det nya högre budet.

Säger han nej har du den andra köparen redo så då är det bara att dumpa kontakten med den personen. Personligen skulle jag inte genomfört en försäljning/köp med en person som börjar skrika rättigheter som vissa i den här tråden. dvs en köpare som inte beter sig så är en bättre köpare, och en säljare har alltid rätten att välja en bättre köpare om inte affären har påbörjats, den påbörjas när kontaktinformation/kontonummer/adresser utbytes imo.