Att komma med observationen att moderkort har blivit för dyrt känns som en lite väl enkelspårig och trött analys, oavsett hur sant det är. Lika trött som jag är på att komponenter blir dyrare och dyrare blir jag ibland trött på diskussionen om att så är fallet. Inte för att jag inte håller med utan snarare för att det känns som att diskursen online enbart har kretsat kring detta de senaste åren.
Jag behöver dock ta avstamp i just det och gnälla lite granna i allafall. När mellanmodellerna av andra generationens Z790-moderkort kostar 7 000 kronor är det lätt att tänka: "men vafan".
Z970-moderkort från MSI.
Det har alltid funnits modeller med extra allt, premium-modeller med kryss i alla rutor och därtill modeller som specifikt riktar sig mot överklockare. Det jag har observerat på sistone är att det känns som att det finns en tydlig skiljelinje mellan "för billigt" och "för dyrt", den gyllene medelvägen är icke existerande.
För att dechiffrera behövs ett styrdokument som enbart en marknadschef kan älska.
Tar vi Asus ROG Strix-serie som exempel har F-modellerna ofta varit ett steg som ger användaren mer än instegsmodellerna men inte går helt bananas med funktioner. Den senaste modellen kostar 7 000 kronor. Alternativen nu för tiden är antingen modeller som är så avskalade att de känns svårsålda eller modeller som har så mycket extragrejer och höga priser att de är svårmotiverade.
Behöver jag dessutom 4 stycken SATA-kablar extra och stickers istället för en extra uppsättning värmekuddar för M.2-platserna? Behöver jag kylflänsar som täcker halva kontinenten och fler ljusslingor än vad som är smakligt när kortet ändå har avskalad strömförsörjning till processorn? Här är det dock inte enbart Asus som är skyldiga, den här trenden går att se hos samtliga tillverkare.
Akronymer och diffusa namn
Då har jag inte ens börjat min klagosång över hur produktserierna namnges där akronymer och diffusa namn som Formula och Arsenal indikerar var en produkt befinner sig i en hierarki. Alla vet såklart att Enthusiast är bättre än Performance, Formula är bättre än Hero och Pro är bättre än Elite.
Det här är kanske ett mer långtgående problem i hela branschen, universella siffror som prestandaindikator har bytts ut mot namn som låter fräcka. För att dechiffrera dem behövs dock ibland ett flödesschema eller styrdokument som enbart en marknadschef kan älska.
Var det bättre förr? Kanske inte, kanske lite, oavsett vad som är objektivt sant så är jag trött på vad som rent subjektivt uppfattas som en produktkategori som tappat besinningen. Sjävklart vet jag att så länge priser på samtliga komponenter fortsätter att tendera uppåt så kommer tillverkarna fortsätta att producera det som säljer mest men ibland vill man bara gnälla lite.
