Ett brinnande hårdvaruintresse är den gemensamma nämnaren för de allra flesta som hänger på SweClockers, men grunden till intresset är i allra högsta grad individuellt. Medan vissa främst gillar att häpna över teknikens framsteg lockas andra snarare exakt hur hårdvaran kan prestera i favoritspelet. Spelande är en vanlig hobby i communityt, men för somliga är spel lite mer än ett tidsfördriv.
Sponsras av AOC
Denna artikel produceras i betalt samarbete med AOC. Tack vare sponsorskap och samarbeten kan SweClockers fortsätta erbjuda högkvalitativt innehåll utan kostnad för dig som läsare.
E-sport har de senaste åren seglat upp som ett riktigt folknöje, som tagit klivet ut från källarlokalerna till världens stora arenor. Inom kort blir Stockholm skådeplats för årets Major i Counter-Strike: Global Offensive, där en världsmästare ska koras. Tidpunkten är med andra ord perfekt för att få en inblick bakom hur det är att arbeta med e-sport, men även hur relationen till den avgörande hårdvaran är – och inte minst skärmen som visar alltsammans.
Vi möter upp Max "quix" Lindkvist i ett digitalt möte, i direkt anslutning till en lång arbetsdag med lagträning och distansundervisning om e-sport på en folkhögskola. Max spelar i det svenska och relativt färska laget Lilmix men är långt ifrån grön på området, utan har livnärt sig på spelandet sedan 2016. Under tiden som proffs har 28-åringen spelat i lag som The Final Tribe (nuvarande Godsent), Vexed och Arch Angels.
Sverige är och har varit stora i e-sport och kanske särskilt Counter-Strike och i ryggen har många av spelarna stora organisationer. Lilmix är ett levande exempel på att jättarna inte är enda vägen in i hetluften, utan är ett lag skapat och ägt av spelarna, som spelat sig till en schysst position. Genom vinstpengar och att skapa material på sociala medier och Youtube, har Lilmix hittat en väg till sponsorer och investerare för att ha Counter-Strike-spelande som jobb.
En knäskada bytte fotbollen mot digitalt tävlande
Jag halkade in på CS genom några kompisar som spelade, när man började sjuan–åttan, men jag spelade väl lite innan med brorsan som hade dator. Tidigare var jag en väldig fotbollsfantast men skadade knäet när jag var 13 år och började en fotbollsskola. Då började jag spela World of Warcraft i något år men gick sedan över till CS, för där kände jag att det var mer tävlingsinriktat och likt fotbollen: Bygga lag, taktiker och hela det köret.
Max är från Trollhättan och även fast det inte är en metropol eller välkänt för e-sportare, har han sedan barnsben alltid haft kompisar att spela och bolla idéer med, där "Pyth" är ett exempel. Med ett fotbollsintresse i grunden föddes kärleken för Counter-Strike genom spelets tävlingsinriktade och strategiska natur.
Långa dagar framför den ensamma skärmen
Idag blir det inte mycket annat spelande än just Counter-Strike: Global Offensive, även om det ibland finns tid för att riva av en match Rocket League eller testa något nytt multiplayer-spel. Med företagandet vid sidan av jobbet finns det helt enkelt inte tid. Uppskattningsvis tillbringas 12–13 timmar om dagen framför skärmen, där omkring 10 är spelande.
Jag använder faktiskt bara en skärm, men det är många som har två och jag har en som står bredvid mig. Jag har övervägt att koppla in den många gånger men har inget riktigt bra svar på varför det inte blivit av, kanske för att jag känner att jag kan bli distraherad.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för en e-sportare då? Lilmix börjar vanligtvis vid 11-12-snåret med genomgångar i en till två timmar, där gamla matcher tittas igenom, taktiker utformas och så vidare, för att sätta fingret på vad som kan förbättras. Därefter följer vanligtvis ett par träningsmatcher och en timmes lunchrast vid 14-15-tiden. Sedan spelas ytterligare två matcher och dagen avrundas med utvärdering kring vad som gått bra och dåligt, vilket kan ta allt från en halvtimme till tre timmar. Spelarna brukar sitta vid datorn även efter arbetstid, varför det är lätt att tiden springer iväg.
När det är matchdag brukar schemat istället anpassas efter det, där matcher i svenska elitserien kan hållas kvällstid och då är risken att spelarna är trötta om uppstart sker redan vid 12-tiden. Att köra igång lite innan 15, spela några träningsmatcher och en genomgång inför matchen är ett vanligt upplägg på de många matchdagarna. Det är dock få lediga dagar när matcherna haglar tätt. Ledighet beror främst på vilka matcher som vinns och förloras, varför det är ganska ovisst. När det inte är matcher har laget dock som mål att hålla två dagar per vecka fria.
Jag är mer trött efter en heldag med e-sport, än av att så och kränga dojor på Stadium. Det är jobbigt, särskilt med vinster och förluster. Om man har två matcher på en dag och förlorar båda är både huvudet förstört och hjärtat krossat. [...] Det är ändå världens roligaste jobb, men det tuffaste jag jobbat med.
Matcherna kan bli långdragna historier, särskilt när de spänner över tre eller flera kartor, där varje karta kan ta runt en timme i anspråk. Max bästa tips för att hålla energinivån uppe är att ta lite frisk luft i fem minuter mellan matcher, att resa sig från stolen och göra något annat. Energidryck slinker ned då och då, men röra sig på något sätt lyfts som det absolut bästa. E-sporten har med andra ord vuxit ifrån nidbilden om ohemula mängder energidryck och källarlokaler, efter insikt om hur viktigt det mentala är för att klara långa fokuserade dagar.
Runt 24 tum och normalt skärmavstånd en branschstandard
Bland e-sportare upplever Max att det de senaste åren synts en tydlig trend med stort fokus på hårdvaran; alla vill ha det senaste och bästa. Själv har han dock inte känt samma behov att dyka ned i detaljerna, utan i stora drag satsat på vad branschkollegor använder. Det är därför ganska snarlikt vilka skärmar som används, där AOC är en av aktörerna som förekommer oftast.
Att ha en skärm som har bra färginställningar och hög uppdateringsfrekvens är väldigt noga i ett så pass snabbt spel som CS:GO. Om man tävlar är det därför viktigt att hänga med i svängarna när det kommer nya funktioner och uppdateringsfrekvenser. När det gäller storlek är Max dock tydlig med att mellan 24 och 25 tum är det som gäller, i alla fall i FPS-genren.
Är det för stort blir det klumpigt, men för litet gör att man inte ser allting. Jag sitter nu med en 24,5-tumsskärm och det är jättelagom.
Preferenserna kring hur skärm och annan utrustning är placerad är individuell, men Max berättar att det inte är lika vanligt att sitta millimeter från skärmen, som när den svenske CS-legendaren "Heaton" var aktiv. Med lite bättre grafik än hos Counter-Strike 1.6 ser Max att det inte skiljer särskilt mycket mellan hur spelare sitter. I hans fall är skärmen omkring 40 centimeter från ansiktet och tangentbordet en aning vinklat. Det är av stor vikt att stativet på skärmen kan vinklas och vridas för att lämna plats åt tangentbordet.
Ljusstyrka och färger upp i taket – permanent
Med en ny skärm är det en hel del som ska ändras, vissa delar i skärmmenyn och där kan det heta lite olika. Målet är i alla fall att i princip göra allt så ljust som det bara går, man vill ha det så ljust som möjligt för att göra alla spots ljusa. Det finns ingenting som heter "mörka" på Dust_2 längre. [...] Det finns olika skärmar som har FPS-läge och olika settings, så det blir ett par clicks. Byter man skärm sitter man säkert 10 minuter, en kvart, för att se vad som passar bäst. [...] Givetvis ändrar jag också Digital Vibrance och kontrollerar så att rätt Hertz används.
Inställningarna får hänga med även när Max stänger ned spelet och arbetet, för att byta till företagsdelen eller att titta på videor. Många växlar till andra inställningar när de inte spelar för att få en bättre och mer vilsam bild, men Max låter istället "ögonen bli fyrkantiga istället". Varför han inte ändrar vet han inte riktigt, tillägger han med ett skratt.
I dagsläget används en 240 Hz-skärm, men uppgraderade varianter från AOC är på ingång till hela laget. Konkret rör det sig om den påkostade 360 Hz-modellen AG254FG i Agon Pro-serien, som uppfyller Max alla krav. Det är en 1080p-skärm med 24,5 tum stor IPS-panel, med välflytande 360 Hz och ett stativ som kan justeras på många olika sätt.
AOC Agon gör gamingskärmar för e-sportare
AOC gör spelskärmar i många olika utföranden. Produkterna är fördelade i de tre kategorierna Agon, Agon Gaming och Agon Pro, där sistnämnda utgör företagets yppersta prestandasegment. Hög uppdateringsfrekvens, upp till 4K UHD-upplösning och adaptiv bildsynkronisering utmärker kategorin. Snäppet billigare, enklare men fortsatt högfrekventa spelskärmar befolkar de andra två kategorierna.
Proffs behöver inte nödvändigtvis det senaste
Även om många proffs är intresserade av att lägga vantarna på det senaste är det inte nödvändigt för att kunna göra ett bra jobb. För många är det skärmupplösningen 1 920 × 1 080 pixlar som gäller, och i Max fall rullar ett Nvidia Geforce GTX 1080 i datorn, ett kort som slitit i flera år. På skärmsidan har har uppgraderingarna dock rullat på lite mer frekvent, med en resa med start i 144 Hz för fyra år sedan, över till 240 och nu 360 Hz.
Nu vet jag inte hur lång tid det dröjer innan det blir mer än 360 Hz, men just i sådana här spel, när man hoppar från 144 till 240 Hz så känner man verkligen stor skillnad. Framförallt 60 till 144 Hz, men också 144 till 240 Hz. Hade man ställt tre på rad och blandat ihop för att inte veta vilken som är vilken, hade man kunnat se skillnad och det ska bli otroligt roligt att pröva 360 Hz för att se vad det har att erbjuda.
I CS:GO har Max inte låst bildfrekvensen till skärmens och den hoppar därför ganska friskt, men i genomsnitt gäller stabila 300 FPS. På ett bra ställe i spelet sticker bildfrekvensen iväg uppåt 400–500, men när det blir som mest kaos gäller runt 300 bildrutor per sekund. Max tillägger att vissa kapar på 300 FPS för att hålla det jämnare, men där har han inte märkt någon större skillnad. För att nå högre nivåer står en välbehövlig ominstallation av datorn på menyn inom kort, när schemat tillåter.
Nidbilden av e-sportare som spelare som praktiskt taget sitter i skärmen stämmer inte. Max menar att de förutfattade meningarna ligger närmare sanningen när det kommer till inställningarna i spelet – inställningar som dock är viktiga för att nå högre bildfrekvens och för att se bättre. Även på den här fronten finns dock trender bland spelarna.
Jag kör 1 280 × 960 pixlar stretched (ett bildförhållande utdraget till ett annat, i detta fall 4:3 till 16:9 /reds. anm.) och det har jag kört ett bra tag. Jag körde faktiskt black bars nästan till för ett år sedan, men bytet är nästan det bästa jag har gjort. Att köra black bars hängde med från 1.6-tiden och man bara orkade inte ändra. [...] Mitt tips är att köra stretched. Det är några få bra spelare som kör black bars, men de flesta använder stretched.
Det är alltid fel på grejerna, eller?
Undertecknad spelar också en del Counter-Strike: Global Offensive och är lite rädd för att byta från de inställningar som använts under tusentals speltimmar. Max fyller i att det är ganska vanligt att inte våga byta, men att han nog är den i Lilmix som är minst beroende av settings.
Det finns en kille i laget som nickar "bq" och han är helt galen med settings. Han kan sitta och pilla med sens- och crosshairbyte mitt i matchen, byta upplösning mitt i matchen: "Fan, nu missade jag två skott. Då byter jag till det här". Det finns galna människor i CS som aldrig är nöjda och inte kan ta att det är en dålig match, men det är ganska vanligt gissar jag på.
Max beskriver inställningar, hårdvara, antal skärmar och det mesta en e-sportare använder som väldigt känslostyrda aspekter. Att skylla ett missat skott på utrustningen eller inställningarna är populärt, men det börjar att bli ett problem när alla saker blir bättre. När hårdvaran stegar upp är det istället antifuskklienter eller liknande som ibland får agera syndabock för missade skott, tillägger Max skrattande.
Smidiga lösningar får tummen upp
Max är generellt väldigt nöjd med hur långt teknikutvecklingen idag kommit när det gäller hårdvara och utrustning för spelande, men på skärmfronten får förinställda profiler extra ros.
Förut fick man skruva fram rätt inställningar, men nu finns färdiga FPS-mode, game-mode, play-mode. Jag tycker att de flesta har det som man vill ha, och som jag nämnde tidigare, AOC har steppat upp oerhört. [...] De har hittat alla lägen, i CS framförallt, som gör det enkelt att snabbt klicka fram. Det är inte stora menyer och 95 olika grejer du behöver ändra. Allt finns 3 knapptryck därifrån, liksom. [...] Utvecklarna får hitta på nästa grej som får mig att tappa hakan, men just nu är jag oerhört nöjd med vad de hittills utvecklat.
Bland SweClockers medlemmar är det inte ovanligt att en för trimmad produkt med många smidiga förinställningar ratas, eftersom det inte finns tillräckligt med småsaker att själv skruva på. Här tror Max att det finns en skillnad mellan gamers i största allmänhet och e-sportare. Förstnämnda kan nog tänka sig att fixa lite med inställningar, medan de senare föredrar att det går snabbt och smidigt.
Däremot har Max aldrig köpt en färdigbyggd dator. Även om han inte alltid byggt själv har han valt delarna för att passa e-sport, och där tror han att många tävlingsinriktade spelare är på samma sida. Att det är ganska enkelt att göra rätt, där varje komponent har sin plats, är något som underlättar och inte avskräcker från att själv uppgradera delar vid behov.
Lilmix inte riktigt som alla andra
Det var främst under pandemin som Max och medspelarna fick ordentlig fart på Lilmix, så hittills har allt varit på distans. Målet är att inom ett halvår ha ett kontor, men det ska till en del detaljer innan allt för detta är på plats. Utöver nämnda packade spel- och träningsschema arbetar Lilmix med att undervisa vid en folkhögskola, med just e-sport som ämnesområde.
Vanligtvis har man kanske inte den organisation som vi har när man är e-sportproffs, men det är något vi valt för att vi vill utveckla e-sporten i Sverige. [...] Självklart hoppas jag att Lilmix om tio år utvecklats och blivit världsledande, men just nu jobbar vi mot mobbning och att alla ska ha tillgång till e-sporten. Vi har till och med tagit in ett Lilmix Para.
Det är fem stycken som i ålder mellan 14 och 25 år som har en muskelsjukdom som gör att de sitter i sitter i rullstol och inte lever lika länge som snittet, en sjukdom som runt tio personer får per år. Vi har fått ihop ett lag med fem och tanken är att de ska till Dreamhack eller något LAN-event och panga HS.
Max fortsätter att förklara att det självklart är önskvärt att Lilmix utvecklas som företag och lag, men det viktigare är att få bort mobbningen och hur man beter sig på internet. Det är sådant som berörs på e-sportskolan; "Man kan inte bete sig hur som helst mot andra för att man sitter bakom en skärm. [...] E-sport är för alla".
Vi tackar Max för en intressant inblick bakom kulisserna hos en e-sportare.
