Invändigt
Då var det dags att leta rätt på skruvmejseln för att skruva isär och se vad som döljer sig under skalet av Razer Deathadder Elite.
För att öppna upp pekdonet behövs det lossas på tre skruvar. En är gömd under klisterlappen samt två under den övre gliddynan. När samtliga är loss kan den övre plastkåpan lyftas bort utan några större problem.
Kåporna är fortfarande sammankopplade med två kablar för DPI-knapparna respektive bolagets RGB-belysta logotyp. Dessa kan enkelt kopplas ut och in med lite dragkraft och vilja.
Med den övre kåpan helt bortplockad blottas ett relativt rent kretskort, med deras exklusiva sensor från Pixart placerad i mitten. Hela kretskortet hålls fast med hjälp av fyra mindre skruvar, samt en enstaka på det mindre kretskortet för rullhjulets belysning.
Vid en närmare titt på sensorn påminner den väldigt mycket om Pixart PMW 3360, av den enkla anledningen att det är en vidareutveckling av bolagets senaste sensor i prestandasegmentet. Osynligt på kameran är texten PMW3389.
En av höjdpunkterna med bolagets senaste pekdon var dem blixtsnabba brytarna, som är framtagna av populära Omron. Brytarna går under namnet D2FC-F-K(50M)-RZ och är väldigt lik de vanliga brytarna från Omron. Vad som exakt är skillnaden mellan dessa och D2FC-F-7N är oklart.
Rullhjulet består av en mekanisk avkodare med totalt 24 steg. Något som Razer har gjort bra i tidigare pekdon är rullhjulet, där denna inte är lika bra som minnet säger om de tidigare modellerna. Med det sagt är det absolut inget fel på rullhjulet.
Med en del pill går det att sätta tillbaka glidkuddarna relativt snyggt utan att det drar för mycket i musmattan, vilket ofta kan bli ett problem.
