Panelegenskaper
Reflexfiltret är matt och har en svag struktur över ytan. Ju mer du ställer dig i vinkel mot skärmen, desto mer blankt blir reflexfiltret och rejält vinklad är det blanka reflexer. Sett rakt framifrån är det inga problem och skärmens 1800R-välvning kan också hjälpa till att slippa undan reflexer från fönster och ljuskällor. Eller flytta dem in i bilden. Välvd skärm kan hjälpa och stjälpa på samma gång.
► Teknikstund: Ska skärmen vara böjd?
Matt panel med märkbar struktur och effektivt reflexfilter.
Välvningen på 1800R kan fånga reflexer och dra ut dem, här en fönsterreflex.
Tar vi till sämsta tänkbara idé och vänder skärmen direkt mot fönstren fångas fönstrens ljus upp. Fast då som en diffus och ljusare fläck som dras ut över skärmen snarare än en tydlig fönsterreflex. Skärmen är fortfarande användbar i det läget trots allt. Reflexfiltret kan därför se som ett effektiv och användbart. Den som stör sig på strukturer i filter och panel bör dock se upp. Mer om detta längre ned.
2 400:1 i kontrastförhållande och PWM-flimmer
Samsung C32HG70QQ använder som väntat en VA-panel och vi mäter runt 2 400:1 i kontrastförhållande. Ljusstyrkan är väldigt hög direkt ur kartong är skärmen övermäktigt ljus även för ett kontor dagtid. Detta kan förstås justeras med Brightness-reglaget men detta kommer med ett pris.
Först och främst är det återigen en tydlig nackdel att Samsung väljer att reglera ljusstyrkan genom pulsbreddmodulering av bakgrundsbelysningen. Så fort vi sänker Brightness-reglaget under sitt maximala läge kommer lysdioderna börja släcka ned och skapa ett flimmer. Ju mer vi sänker, desto längre perioder är lysdioderna släckta. Frekvensen är uppskattningsvis runt 340 Hz. Pulsbreddmodulering är ett tvåeggat problem. Här inverkar det negativt på hur rörelser uppfattas på skärmen.
Enkelt sätt att finna PWM-frekvensen är att fota en pixelkolumn och röra på kameran. En slutartid på 1/20-dels sekund och vi kan räkna 17 streck ≈ 340 Hz
Samma metod med Brightness-reglaget på 90 visar fortfarande en nedsläckning i 340 Hz men då i kortare perioder vilket ger mindre märkbart flimmer.
Det andra problemet med pulsbreddmodulering är själva flimret som kan blir störande för den som är känslig. Symptomen kan vara allt från generellt obehag i form av huvudvärk och trötta ögon blandat med illamående. Framför allt blir det långa nedsläckningsperioder ifall du tänkt köra skärmen i ett mörkt rum. Och du behöver sannolikt sänka en hel del på C32HG70QQ då den är väldigt ljusstarkt inställd från början.
Synlig pixelstruktur över bilden
Skärmen har en synlig pixeltstruktur som märks på de cirka 60 centimeter undertecknad har till skärmen. Och det är en struktur som verkar vara en kombination av flera faktorer. Ett är att rutnätet av död yta mellan pixlarna är mer framträdande. Ett annat är att pulsbreddmoduleringen och flimret i skärmen kan framstå som upplevd struktur när blicken sveper över ytan.
Samma struktur kan också anas när vi flyttar ett fönster över skärmen, för att sedan försvinna när vi stannar rörelse. Kör vi med maximal bakgrundsbelysning försvinner dock inte detta fenomen och det kan därför vara ett resultat av temporala halvtonsmönster. Alltså hur panelen modulerar mellan två halvtonsmönster för att kunna adressera 10 bitars precision.
Det är svårt att på stillbild fånga intryck av strukturer som är tydligast när du rör ögonen. Men en del fångas i UFO-testerna. Notera hur 100 Hz har en tydligare halvtonsstruktur jämfört med 120 Hz. Denna typ av struktur framträder över olika nyanser. Klicka för större och tydligare bild.
En tredje faktor är att det finns en svag irreguljär struktur i panelen som är där oavsett hur vi rör på saker. Det är alltså fast i skärmen och ytan. Gissningsvis är det det matta reflexfiltret som har en viss synlig struktur. Allra synligast är detta i stora ytor av samma färg. Ingen av dessa strukturer är särskilt påträngande var för sig. De är verkligen subtila och dessutom helt omöjliga att fotografera av.
Men allt tillsammans gör att vi upplever just en struktur över ytan som stör. Vilket märks som mest när vi växlar mellan andra skärmar och sedan tillbaka Samsung C32HG70QQ. De olika gråa nyanserna i bakgrunden hos Sweclockers webbsida ser, enkelt beskrivet aningens mönstrat ut. Ungefär som hur textilstrukturen på ett tyg träder fram genom färgen. Går inte riktigt att sätta fingret på det exakt men reaktionerna är sådana som att bilden upplevs som "lite orolig" eller just "Ursäkta! Är den här skärmen lite smutsig?"
Panelen på testexemplaret är inte helt uniform. Kortsidorna drar mot en grönare vitbalans och är ljusare än resterande 80 procent av ytan. Detta är oberoende av betraktningsvinkeln.
Vinklarna som väntat för VA-panel
VA-paneler är inte kända för den bästa betraktningsvinkeln och där Samsung C32HG70QQ inget undantag. Färger och tonkurva beter sig också rimligt så länge du sitter rakt framför skärmen och inte sätter ögonen för långt bort från mitten. Dela in skärmen i nio lika stora rutor och sitt rakt framför. Så länge du har ögonen inom den mittersta rutan kommer merparten av skärmen vara konsekvent.
Bild tagen rakt framifrån, mitten av skärmen, ca 50 cm avstånd.
Samma bild i en vinkel som motsvarar nedre vänstra hörnet från samma avstånd.
Hörnen är alltid avvikande med 32 tum på ett skrivbord. Ju närmare, desto mer avviker det och ju längre bort, desto jämnare återgivning över ytan. Du kommer därför aldrig kunna använda Samsung C32HG70QQ som någon form av pålitlighet kring färger. Om du nu inte väljer att enbart fatta alla beslut om bilden baserat enbart på vad som visa mitt på skärmen rakt framför dig.
Vad som händer i vinkel är att färgerna skiftar karaktär. Mellantoner blir blekare medan starka nyanser förblir starka men tar en annan ton. Radeon-rött på AMD:s reklamsidor blir pastellaktigt rödrosa i vinkel. Vitbalansen skiftar mot gult där ljusa nyanser när vitt drar mot brunt/orange. Tonkurvan ljusas upp och skuggtoner blir till slut väldigt ljusa. Eller mer konkret: Bilden blir blaskigare så fort du flyttar huvudet.
