OLED på Alienware 13 R3

Till att börja med kan vi säga ja, OLED-panelen kan verkligen släcka ned helt. Men ändå ser vi tydligt var panelen slutar och var den svarta ramen runt om själva panelen börjar. Svaret ligger i att reflexer från ljus utifrån verkar studsa mot själva panelen och ge intryck av ljusare svärta.

I ett helt svart rum utan annat ljus går det däremot inte att se vad som är panelen och vad som är ram. Panelen är verkligen helt svart när vi sätter oss på toaletten, stänger dörren, släcker lampan och spelar spel. Som normala människor så ofta gör.

alienware_r3_reflexer.jpg

Reflexfiltret är blankt och inte supereffektivt mot ljusa rum och särskilt inte fönster.

Skärmstorleken 13,3 tum med 2 560 × 1 440 pixlar ger en täthet på 225 pixlar per tum. Ganska precis en fjärdedel av storleken hos en 27-tummare och den nivå av täthet som hos de fåtalet 27-tums 5K-skärmarna, till exempel denna som vi testat.

Pixeltätheten är inget som helst problem utan skalningen i Windows 10 löser detta galant. Från början står den på 300 procent och beroende på önskemål och synförmåga går det med lätthet att klämma in mer information på skärmen. Skärmen har också touch-funktion.

Total svärta och behaglig skalning

Enligt mätprogrammet har vi ett kontrastförhållande på cirka 28 triljoner till 1. Detta värde kommer av att vi mäter så lite ljus, eller inget ljus alls, långt under specifikationen för mätaren. Då blir det mer eller mindre slumpvärden baserat på brusnivåer i mätarens A/D-omvandlare. I praktiken är svart alldeles svart.

alienware_r3_produkt_sidan.jpg

Det höga kontrastförhållandet med 0 nits ljus i svart samt 13,3-tums panelens pixeltäthet gör att bilden upplevs riktigt knivskarp och tydlig. Inte alls det blaskiga och urvattnade intrycket som är så vanligt hos bärbara datorers ofta rätt mediokra LCD-skärmar.

Detta påverkar också skalning då vi kan köra spel i 1920 × 1080 och ändå få en tydlig och skarp bild. Det fungerar riktigt bra ihop med Geforce GTX 1060-kortets kapacitet. Denna 1,33×-skalning är annars förknippat med en hel del skalningsproblematik och sämre bildkvalitet på 2 560 × 1 440-skärmar med större yta.

25 ms av input lag

OLED-panelen arbetar i 60 Hz och beter sig i väldigt hög grad som en 60 Hz-skärm som vi är vana med. Den ger alltså en ganska synbar nivå av eftersläp som väntat. Själva responstiderna är låga och det märks att OLED-panelen tänder och släcker snabbt. Vi kan dock märka av viss röd ”efterglöd” i mörka nyanser när vi tittar på testbilder. Detta var inte synligt när vi försökte återskapa samma fenomen i spel.

alienware_r3_oled_respons.jpg

Latensen är förhållandevis hög, cirka 25 ms jämfört med en bildrörsskärm och alltså inte riktigt på en nivå för en dedikerad spelskärm. Nu går det förstås att koppla på sådana skärmar externt och driva dem via Geforce GTX 1060-grafiken.

Då når vi också full kapacitet både över HDMI och Mini Display-anslutningen. Det vill säga att det går att köra 4K/UHD med 60 Hz och full färgupplösning, eller 240 Hz på extern spelskärm. Det går att aktivera HDR och även G-Sync och använda sådana funktioner på externa skärmar som inte finns här hos den inbyggda OLED-skärmen.

Intels kontrollpanel styr

En intressant detalj är att Geforce GTX 1060 mer eller mindre körs genom Intel HD Graphics 630-kretsen. Nvidias kontrollpanel ger oss inställningar för 3D-grafik men inget som påverkar bild eller bildsignal. Alla dessa alternativ saknas helt enkelt och allt sådant som påverkar grafiken styrs via Intels kontrollpanel. Alla ändringar vi gör i Intels kontrollpanel påverkar direkt hur grafiken ser ut i spelen.

alienware_r3_intel-grafik.jpg

Bilden på OLED-skärmen styrs via Intels kontrollpanel även Geforce GTX 1060-grafiken används. Externa skärmar styrs via GTX 1060 och Nvidias kontrollpanel. Färgproblemen vi tar upp i nästa avsnitt regleras här.

Ljusstyrkan hos OLED-panelen är cirka 300 nits. Detta sjunker till 260 nits ifall vi fyller hela skärmen med 100 procent vitt. Det ökar till 315 nits ifall vi endast fyller 5 procent av skärmen med vitt och låter resten vara svart.

Detta är vad som kallas för ABL, Automatic Brightness Limiter och är beskrivet i föregående avsnitt. Skärmen pendlar alltså något i ljusstyrka baserat på vilket innehåll som visas. Det var dock inget som märktes eller stördes utan upptäcktes när vi mätte ljusstyrkan på skärmen.

Vid 50 procents APL, Avarage Picture Level eller snittljusnivå, lyser panelen så här starkt i förhållande till hur många steg du sänker i Windows:

Snäpp nedåt

Ljusstyrka

Max

300 nits

1

250 nits

2

195 nits

3

160 nits

5

120 nits

6

90 nits

7

65 nits

8

50 nits

9

33 nits

10

22 nits

11

17 nits

Tyvärr använder sig OLED-panelen av pulsbreddmodulering i 240 Hz för att reglera ljusstyrkan. Denna modulering är synbar och leder till att grafik i rörelse blir ojämn och ”upphackad”. Det syns även i testbilder.

I praktiken var det däremot inte lika tydligt när vi spelade spel. Men det är också individuellt hur störande detta flimmer är. Så fort vi sänker ljusstyrkan börjar skärmen flimra med 240 Hz och ju mer vi sänker, desto längre perioder av nedsläckning.

Varför 60 när panelen klarar 240 Hz?

Frågan kring uppdateringsfrekvens väcker också en tanke. Med LCD-skärmar och pulsbreddmodulering är det lysdioderna som släcks oberoende av själva bildpanelen och uppdateringen. Ofta med rätt dålig synk som stör grafik i rörelser. Fast med OLED är det ju pixlarna själva som släcker ned. Själva OLED-panelen kan alltså ändras och justeras med en frekvens av 240 Hz.

Så varför körs då 240 Hz inte från första början, eller åtminstone 120 Hz. Varför nöja sig med 60 Hz. Frågan är om Samsung som bygger OLED-panelen missat en otroligt grym finess här, eller om det är andra konstruktionsmässiga och elektroniska hinder i vägen.