Test: AMD Mantle

Gränssnittet AMD Mantle är ett färskt alternativ till Microsoft DirectX. Målet är framför allt minskat overhead för lägre processorbelastning, och tekniken fungerar med grafikprocessorer ur generation GCN – Radeon HD 7000-serien eller nyare.

Den lägre upplösningen 1 920 x 1 080 pixlar lägger mer press på systemets processor och borde därför gynna Mantles förmåga att utnyttja processorcyklerna bättre. I fallet Radeon R9 295X2 blir resultatet dock det motsatta, och istället syns ett prestandatapp när Mantle används istället för DirectX.

Betydligt långsammare Radeon R9 290X i singelkonfiguration kan dock plocka ut ungefär 10 procent högre prestanda, vilket tyder på att det är andra krafter än ren råprestanda som spelar in. Sannolikt handlar det om att AMD behöver fortsatta optimeringar för Mantle med flera sammankopplade grafikkretsar.

Ironiskt nog är det omvänt när upplösningen i Battlefield 4 skruvas upp och flyttar mer av lasten till grafikkortet. Med Mantle aktiverat presterar Radeon R9 295X2 cirka 4 procent bättre än med Microsofts DirectX. Samtidigt kan Radeon R9 290X avnjuta en prestandaskjuts på runt 9 procent när Mantle används.

Thief har precis fått stöd för Mantle, men än så länge inte för flera sammankopplande grafikprocessorer. Det placerar Radeon R9 295X2 i botten när AMD:s hemmasnickrade API rullar, då endast halva kortet används. Radeon R9 290X ger dock ungefär 3 procent bättre prestanda när Mantle aktiveras i upplösningen 1 920 x 1 080 pixlar.

I den högre upplösningen är det jämnt skägg mellan Radeon R9 290X i Mantle och DirectX. Radeon R9 295X2 hittas inte helt oväntat återigen i botten av fältet då Thief i dagsläget saknar stöd för flera GPU:er med Mantle.