Att använda sig av flera grafikkort för prestandaökningar har historiskt sett varit bundet till grafikkortsmakarnas egna tekniker SLI och Crossfire – något som i praktiken har låst in användarna att hålla sig till två likadana kort från antingen Nvidia eller AMD för att få allt att rulla. Detta var något som företaget Lucidlogix ville ändra på i januari år 2010, då de lanserade sin kretsuppsättning Hydra.
Tanken med Lucid Hydra var att skapa en agnostisk lösning för flergrafiksstöd som, till skillnad från SLI och Crossfire, inte var bunden till att använda identiska grafikkort från samma tillverkare. Detta skulle rent teoretiskt sett öppna upp för användarna att kombinera ett högpresterande grafikkort från Nvidia samt ett mellanklasskort från AMD och få ut den gemensamma prestandan från dessa.
Hydra-kretsen var i praktiken en RISC-processor som placerats på PCI Express-bussen mellan systemets processor och grafikkorten. Kretsens jobb var att snappa upp och analysera bildrutorna som matades från processorn för att bryta ner dessa i mindre delar. Dessa matades sedan vidare till det prestandamässigt mest lämpade grafikkortet i systemet för just den delen av bildrutan.
Hydra-teknologin är långt ifrån färdig och borde inte säljas till konsumenter i dagsläget. Drivrutinerna är undermåliga, spelstödet är under all kritik och den prestandavinst som kunde utvinnas kantades allt för ofta av grafiska artefakter och rent ut sagt en instabil spelupplevelse.
När redaktionen testade det första moderkortet, MSI Big Bang Fuzion, som begåvats med kretsen konstaterades det att tekniken till en viss del fungerade, och att det faktiskt var möjligt att få ut mer prestanda när omaka grafikkort från olika tillverkare parades ihop. Tyvärr drogs även Hydra med rejäla problem gällandes instabilitet, dålig prestandaskalning och grafiska artefakter i många spel.
Hydra-systemet var extremt beroende av företagets egna drivrutin och mjukvara för att fungera, där Lucid själva var tvungna att lägga till stöd för nya spel i denna – något som dessvärre skedde alltför sällan. Detta i kombination med ett prispåslag på närmare 1 000 kronor på moderkortspriset blev i slutändan spiken i kistan för Lucid Hydra, som aldrig blev någon succé på marknaden.
► Läs SweClockers recension av MSI Big Bang Fuzion med Lucid Hydra 200
Lucidlogix gick senare vidare till att utveckla mjukvarulösningen Virtu som implementerades på många av Intels Z68-moderkort. Virtu gjorde det möjligt för användaren att fortsätta använda den integrerade grafikdelen i processorn även när ett separat grafikkort installerats.
Tanken med detta var att göra funktioner som Intel Quicksync tillgängliga för användaren och samtidigt spara in energi genom att kunna växla över till den mer strömsnåla IGP-delen vid behov.
